Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Missförhållande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIS
MIS
97
dom fasaväckande sätt afviker ifrån den
regel-bundoa bildningen.
MISSFÖRHÅLLANDE, n. 4. i) Felaktig
proportion, brist på rikligt förhållande. Kraftens
m. lill arbetet. — 2) Felaktigt skick, tillstånd.
Dt lägre preslerne äro nog klent lönade; delta
m. bör afhjelpas. — 3) (mindre ofta) Felaktigt
uppförande. Delta hans m. hade för honom de
menligaste följder.
MISSFÖRSTÅ, v. a. 2. (böjes som Förslå)
Oriktigt uppfatta en annans mening, orätt fatta.
Du m-r mig. M. meningen af ens ord.
MISSFÖRSTÅND, n. 3. 4) Oriktig
uppfattning af en annans mening och derpå grundad!
felaktigt omdöme. M. af ens ord. — 2)
Kallsinnighet emellan tvenne personer, föranledd af
ömsesidig oriktig uppfattning af hvarandras mening,
afsigter, o. s. v.
MISSGERNING, f. 2. 4) Groft brott, isynn.
sådant som straffas med lifvels förlust. — Syn.
Illgerning, Illbragd, Missdåd. — 2) (bibi. o. kyrkl.)
Svar synd. Blifva straffad för sina fäders
m-ar. — 3) (i äldre lagspr.) Hvarje förbrytelse
mot Missgerningsbalken.
MISSGERN1NGSBALK, m. 2. Den
hufvud-afdelning af svenska lagen, som handlar om
förbrytelser emot allmänna säkerheten.
MISSGERNINGSMAN, m. 6. pl. — män. 4)
En, som begått cn missgerning. — 2) Elak
menni-ska, van all begå missgerningar. — Syn. (för
begge bem.) Illgerningsman, Missdådare.
MISSGIFTE, n. 4. Se Mésalliance.
MISSGREPP, n. 5. (mindre brukl.) Felaktigt
grepp.
MISSGUNST, f. sing. (föga brukl.) Se Ogunsl.
MISSGUNSTIG, a. 2. (föga brukl.) Se
Ogun-stig.
MISSGYNNA, v. a. 4. Icke gynna, vara
ogynnsam mot. — M-d, part. pass. M. af naturen,
af lyckan.
MISSHAG, n. S. Sinnestillstånd, då person
eller sak förefaller obehaglig. Falla, hysa m.
för någon. Hafva m. till flärd och yppighel.
— Syn. Ovilja, Afsmak, Afsky, Vedervilja,
Antipati.
MISSHAGA, v. a. 4. Illa behaga, väcka
obehag hos. Hela hans väsende m-r mig.
MISSHAGLIG, a. 2. Som misshagar. En m.
person. — Syn. Se Obehaglig. —
Misshag-lighel, f. 3.
MISSHANDLA, v. a. 4. Illa behandla.
Innebär oftast begreppet af handgripligt våld. —
Misshandlande, n. 4.
MISSHANDLING, f. 2. En crnot andra
rälts-vidrigl (öröfvad våldsamhet, hvarigenom lidande
förorsakas, äran kränkes eller hclsa och lif hotas.
MISSHUGG, n. 5. 4) Förfeladt hugg. Komma
i m., få ett hugg, som är ämnad! a! en annan;
(fig.) blifva gripen, anfallen, skymfad o. s. v. i
stället för en annan, åt hvilken detsamma varit
ämnadt. — 2) (fig. fam.) Misstag.
MISSHUGGA SIG, v. r. 3. (böjes som Hugga)
4) Hugga miste. — 2) (fig. fam.) Misstaga sig.
MISSHUMÖR, –ö’r, n. 3. (fam.) Dåligt lynne.
MISSHUSHÅLLA, v. n. 4. Hushålla illa.
MISSHUSHÅLLARE, m. 5. En, som
miss-hushållar.
MISSHUSHÅLLNING, f. 2. Dålig
hushållning.
MISSHÄLLIG, a. 2. (föga brukl.) Oense. —
Misshälligl, adv.
MISSHÄLLIGH ET, f. 3. Se Oenighet.
IL
MISSION, mischön, f. 3. (lat. Missio) 4)
Beskickning. — 2) Beskickningsärende, uppdrag, kall.
— 3) Beskickning lill hedningars omvändelse eller
kristnes undervisning.
MISSIONÄR, mischonär, m. 3. Person, som
är utsänd lill hedningars omvändelse eller kristnes
undervisning.
MISSIV, - i’v, n. 3. o. 6. 4) Sändebref. —
2) Lägre preslmans förordnande af konsistorium
alt tjenslgöra någorslädes. [Missif.]
MISSIVERA, v. a. 4. Säges om ett
konsistorium, då det ger en prestman missiv.
MISSKLÄDA, v. a. 2. 4) Illa kläda. Denna
hall m-der henne. — 2) (fig.) Gifva fult utseende,
illa passa, anslå. Del m-der henne all skralla.
MISSKREDIT, –it, m. sing. Dåligt rykte,
dåligt anseende. [— credit.J
MISSKREDITERA, v. a. 4. Beröfva
förtroende, anseende. [— cred —
MISSKR1FNING, f. 2. Fel i skrifning, då
man af misstag skrifvcr eller skrifvit någol annat,
än det som borde skrifvas. — Syn. Skriffel.
MISSKRIFVA SIG, v. r. 3. (böjes som Skrifva)
Af missiag skrifva något annat, än det som borde
skrifvas. — Syn. Skrifva fel.
MISSKUND, m. fl., se Miskund, Jec.
MISSKÄNNA, v. a. 2, Vid en persons
bedömande icke göra honom rältvisa; icke
uppskatta en egenskap, en sak, såsom den förljenar.
All m-s är of la förljenslens loll. M. en
persons duglighet. — Mi sskännande, n. 4.
MISSLEDA, v. a. 2. Leda i villfarelse, på
orätt väg. — Syn. Vilseföra, Villa, Föra bakom
ljuset. — Missledande, n. 4. o.
Missledning, f. 2.
MISSLJUD, n. 5. Ljud, som gör ett
obehagligt intryck på hörselsinnet. — Syn. Dissonans.
MISSLJUDA, v. n. 3. (böjes som Ljuda) Ljuda
på ett sätt, som gör ett obehagligt intryck på
hörselsinnel; gifva missljud. — M-nde, part,
pres. M. toner.
MISSLYCKANDE, n. 4. Händelsen, att något
misslyckas.
MISSLYCKAS, v. d. 4. Icke lyckas, illa
lyckas, ej hafva framgång. Har både person och
sak till subjekt. Han har m-als i sill
före-hafvande. Förelaget har m-als för honom. —
Syn. (för person till subjekt) Blifva bet, Hugga
miste; (för sak till subjekt) Slå fel, Gå i baklås,
Gå baklänges, Gå i bakflod, Blifva om intet,
Stranda. — M-ad, part. prel. Som misslyckats.
Ell m-l försök.
MISSLYNNE, n. sing. Se Misslynlhel.
MISSLYNT, a. 4. Försatt i dåligt lynne, någol
nedslagen eller harmsen. Göra någon m. Han
blef m., för del han ej fick sin ansökan
beviljad. — Syn. Se Bedröfvad.
MISSLYNTHET, f. 3. Dåligt lynne,
gränsande antingen lill nedslagenhet eller harm.
MISSMOD, n. sing. (föga brukl.) Nedslagenhet.
MISSMODIG, a. 2. (föga brukl.) Nedslagen.
MISSNE, f. sing. ört med hvilt blomhölsler,
i kärr vid rinnande vallen. Calla palustris.
MISSNEBRÖD, n. sing. Eli slags nödbröd,
som beredes af rötterna ulaf Missne.
MISSNEÖRT, f. 3. Se Missne.
MISSNÖJD, a. 2. Ej tillfredsställd, ej nöjd.
Vara m. med någon för en sak. — Brukas äfv.
ofta substanlivt, l. ex.: De m-c i rikel. — Syn.
Missbelåten, Obclåten, Oförnöjd, Otillfredsställd.
MISSNÖJE, n. 4. Känsla af olust, föranledd
deraf, att man ej är nöjd med person eller sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
