Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Monopolisera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MON
MOR
105
MONOPOLISERA, månåpålisèra,v. a. i. Drifva,
idka som monopol.
MONOPOLIST, månåpålissl, m. 3. En, som
uteslutande idkar något slags handel eller näring.
MONOTEISM, månåtei ssm, m. sing. (från grek.)
lo enda Guds dyrkan.
MOiNOTON, månålå’n, a. 2. (från grek.)
Entonig. enformig.
MONOTONI, månålåni’, f. 3. Entonighet,
enformighet.
MONSEIGNEUR, månngsännjö’r, m. 3. (fr.
ord af lat. Meus, min, och Senior, äldre, förman)
Hederstitel, som i Frankrike gifves furstar i
tilltal och äfven i tal om dem. svarande ungefär
emot del svenska: Nådig herre.
MONSIEUR, måssiö’, m. pl. messieurs.
(sammandraget af Monseigneur) 1) Herre; min herre.
— 2) Titel, som tillkom franska konungens äldsla
broder.
MONSTRANS, månnslrånns, m. 3. (af lat.
Mon-slrare, visa) Med juveler prydt kärl af guld eller
silfver, bvaruli en slörre, invigd hoslia förvaras,
som på vissa högtidsdagar, bos katolikerna,
ul-slälles på högaltaret för folkets tillbedjande, och
hvarmed vid gudsljensten välsignelsen utdelas ål
församlingen.
MONSTRUM, månnstrumm, n. pl. monslra.
(lal.) Vidunder; missfoster, odjur.
MONSTRUÖS, månnslruös, a. 2. Vidunderlig,
oformlig, oskaplig, ofall; onaturlig; afskyvärd.
MONTERA, månnlèra, v. a. 1. (fr. Monter,
af lal. Mons, berg) Utrusta, förse med nödigt
tillbehör, sälla i skick, ordna, hopsätla. göra
färdig lill begagnande; infalla (juveler). M.en kanon,
förse den med lavett; äfv. lägga den på lavellcn
eller plantera den på batteriet.
MONTERING, månntèrinng, f. 2. 1) Sällande
i skick, hopsättande, infattande. — 2) Infattning.
MONUMENT, –rnä nnt, n. 3. o. S. (lal.
Mo-numenlum) Minnesmärke, minnesvård.
MONöKA. se Månöka.
MOPP, m. 2. (skepp.) Stång, hvars ena ända
är omvirad med långulligt fårskinn; begagnas till
reniorkande af däck, o. s. v.
MOPS, mapps, m. 2. Hund af Doggslägtet,
ej öfver 2 fot lång, brungul, dum, feg och
olär-aktig.
MOPSANSIGTE, n. 4. (fam.) Ansigle, likt en
mops’ fysionomi.
MOQUERA SIG, måkèra, v. r. 1. (fr. se
Mo-quer) M. sig öfver, håna, förhåna, bespolta, visa
förakt, med spotskhel sälta sig Öfver.
MOR. m. 3. I. (lal. Maurus) M-er, ell folk
i norra Afrika, med svarlbrun eller olivfärgad hy.
(Fam.) Svart som en M., med myckel mörk hy.
MOR. adv. II. Sc Mot.
MOR. m. 2. III. i) (ford. och ännu såsom
provinsord) Sumpig mark; äfv. slor. lät och mörk
skog. — 2) (lopogr.) Mosse, genomskuren af
sand-eller leråsar, hvilka någon gång uppslå i dagen,
»tundom beklädde med mossa.
MOR. IV. Se Moder,
MORAL, - ål. m. 3. (lat. Moralis, af Mos, sed)
ij Sedelara. — 2) Sedlighet. Han har hvarken
religion eller m. — 3) Förmaning rörande något
som angår sedligheten, sedlig lärdom, sedelära.
Af den historien är en god m. all hämla. M-en
i en fabel. Gifva någon m-er.
MORALFILOSOFI, - ål–––––fi\ f. sing. Läran
om menniskans högsta ändamål och deraf följande
reglor för hennes fria handlingar. [— philosophie.]
MORALISERA, v. n. 1. (föga bruki.) Anställa
IL
betraktelser öfver ämnen, som höra till sedeläran.
— V. n. (fam.) Gifva någon moraliska lärdomar.
— Moraliserande, n. 4. o. Moralisering,
f. 2.
MORALISK, a. 2. Se Sedlig.
MORALISKT, adv. Sedligt.
MORALIST. - - i sst, m. 3. Sedelärare.
MORALITET, –-él, f. 3. Sedlighet.
MORALKAKA, f. 1. (fam. skämlv.)
Förmaning. lärdom, sorn gifves någon i sedligt afseende.
MORALLAG, - ållåg, m. 2. Sedelag.
MORALPRINCIP, - ålpränngsfp, m. 3.
Sed-lighcisgrund.
MORALTEOLOGI. - ålleålåji’, f. sing. Läran
om menniskans förhållande till Gud. [— iheo —.J
MORAS, -ås, n. 3. o. 5. (af Mor, III, <)
Sumpig obrukad mark af slörre vidd, hvars öfre lager
är antingen dy, eller ulgörcs af torf uppöfver elt
lager af lera, som ej låter vatlnel tränga djupare
ned i jorden. [Morasl.]
MORAS1G, a. 2. Full af moras. M. mark.
[Morastig.]
MORBRODER ell. MORBROR, mörrbrorr o.
mörrbrorr, m. 3. pl. — bröder. Moders broder.
I äldre lagslil brukas Moderbroder.
MORD. n. 3. Det brott, som begås, då någon
med berådt mod dödar en af staten skyddad
person (hvarlill äfven foster räknas), eller afhänder
sig sjelf lifvet. Skiljes ifrån Drå}) deruli, alt del
sednare icke är öfverlagdt. Bega ell m. M. pä
en tyrann. Härja med m. och brand. —
Bildar åtskilliga sammansältningar, såsom: Fader-,
Broder-, Konungamord, m. fl. — Ss.
M-anslag.
MORDBLOSS, n. 3. Se Mordfackla.
MORDBRAND, m. sing. Brand, som anlägges
med uppsåt att skada göra.
MORDBRÄNNARE, m. 3. En, som begår eller
begått mordbrand.
MORDDOLK, m. 2. Dolk, hvarmcd ett mord
begås eller dcrtill ämnad.
MORDENGEL, m. 2. pl. — englar. Engel,
utsänd, för atl döda. Säges isynn. om den, som,
enligt bibeln, af Gud utskickades, för alt om
natten döda allt förslfödt i Egypten.
MORDFACKLA, f. 1. Fackla, hvarmed
mordbrand anländes.
MORDGALLERI,––––rf, n. 3. (forlif.)
Galleri under bcläckla vägen vid en fästning.
MORDGERNING, f. 2. Se Mord.
MOK DGEVÄR, n. 3. Sc Mordvapen.
MORDGIRIG, a. 2. Som drifves af begär att
mörda.
MORDGIRIGHET, f. 3. Begär att mörda.
MORDHISTORIA, - - slöria, f. 3. pl. — rier.
Berättelse om en rnordgcrning.
MORDISK, a. 2. i) Som älskar
blodsutgjutelse. En m. menniska. M-l sinne. — Syn.
Mordgirig, Blodgirig. — 2) (om sak) Som
förorsakar många menniskors död. M. strid. — Syn.
Blodig.
MORDJERN, n. 3. Skärande verktyg, som kan
användas till atl döda cn menniska, såsom: knif*
dolk, sabel, värja. Brukas rnesl poet. o. i högre stil.
MOK DKÄLLARE, m. 5. Se Mordgalleri.
MORDSTÅL. n. 3. Se Mordjern.
MORDVAPEN, n. 3. Vapen, som begagnas
eller kan begagnas till cn menniskas mord.
MORELL, morä’ll, m. 3. En sort stora, runda*
mörkröda, safliga körsbär. — Ss. M-lräd.
MORENKOPP, mörännkå’pp, m. 2. (l.
Moh-renkopf) Jcrngrå skimmel med svart hufvud.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
