Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Moresk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOR
106 MOR
MORESK. morä’ssk, m. 3. Se Arabetk.
MORFADER ell. MORFAR, mörrfarr o.
mörr-farr, m. pl. — fäder. Moders fader. I äldre
lagstil brukas Moderfader.
MORGANA, se Fala Morgana.
MORGANATISK, mårrganåtissk, a. 2. M-l
äktenskap, emellan personer af olika rang,
hvar-vid hustru och barn uttryckligen uteslutas ifrån
jemnbördighetens rättigheter. Kallas äfven
Äktenskap till venster.
MORGNA SIG, må’rna, v. r. 4. (fam.) Göra
sig riktigt vaken efter nattsömn.
MORGON, må’rrgånn, och i dagligt tal:
må’-rånn, m. 2. pl. morgnar (uttalas: må’rnar). 1)
a) Tiden näst före och efter solens uppgång, med
obestämd begränsning. M. och afton. Och del
blef m. andra dagen. Billida på m-en. Från
m. lill qväll. — b) Tiden ifrån midnatt till kl.
6 (efter denna tid till kl. 42 kallas Förmiddag).
Kl. 1, 2, 3 på m-en (man säger äfven: på
nallen). — c) Tiden ifrån det man stiger upp till
frukostliden. På morgnarna är han alllid vid
dåligl lynne. Hans m. börjar ej förr än kl. 11.
I m-s, denna dagens morgon. God m.! tillönskan
af välbefinnande, hvarmed man helsar en person,
som man råkar på morgonen af en dag. Önska,
helsa någon god m. — 2) Se Morgondag. Del
är uppskjutet lill i m. Del skall ske i m. dag,
redan dagen efter denna, l m. middag. I m.
aflon. (Ordspr.) I dag mig, i m. dig, alla äro
vi underkastade ödets och lyckans omvexlingar;
ingen är säker för olycka. — 5) (fig.) Början af
en tidrymd. Lifvels m. I åldrarnes m. l
tidens m., då inlct var. — Ss. M-and akt,
-besök, -bön, -dagg, -dimma, -dryck,
-dröm, -helsning, -hvila, -luft,-musik,
-regn, -stund, -svalka, -sång, -sömn,
-vakt, -väkt.
MORGONDAG, m. 2. 4) Den dag. som följer
efter den innevarande. Jag har der till hela m-en
på mig. — 2) (fig.) Framtiden. Uppskjuta lill m-en.
Sörj icke för m-en. Omsorg för m-en.
MORGONDRÄGT, c. 3. Lätt, enkel drägt, som
bärcs på morgnarna.
MORGONFJESK, m. 2. (fam.) En, som
onödigtvis stiger unp helt bittida på morgnarna.
MORGONGÅFVA, f. 4. Den egendom, som
mannen skall ulfästa åt hustrun, såsom blifvande
hennes egen tillhörighet.
MORGONKLOCKA, f. 4. Klocka, som vinges
hvarje morgon vid viss bestämd tid, t. ex. kl. 4.
MORGONKLÄDD, a. 2. Klädd i morgondrägt.
MORGONKLÄDNING, f. 2. Lätt, enkel
kläd-ning. som bäres på morgnarna.
MORGONKOPP, m. 2. Kopp med innehåll
af någon dryck, som vanligtvis drickes på
morgnarna.
MORGONMJÖLK, f. sing. 4) Mjölk, mjölkad
Så morgonen samma dag, hva rom fråga är. — 2)
fjölk. som vanligtvis förtäres på morgnarna.
MORGONMÅL, n. 5. Se Frukost.
MORGONPIPA, f. 4. Pipa lobak, som någon
vanliglvis röker hvarje morgon.
MORGONPSALM, –sållm, m. 3. 4) Psalm,
som sjunges på morgonen. — 2) Psalm, författad
för detta ändamål. [— salm.]
MORGONROCK, m. 2. Rock, som bäres på
morgnarna eller då man vill vara obesvärad af
fullständig klädsel.
MORGONRODNAD, m. 3. Den röda färg,
himmelen antager vid solens uppgång, då luften
är uppfylld med dunster.
MORGONSOL, f. 2. Solen, sådan hon visar
sig på morgonen.
MORGONSTJERNA, f. 4. 4) Planeten Venus,
då han visar sig på morgnarna. — 2) Vapen, i
form af en klubba, som brukades i medeltiden
och var i tjockändan fullsatt med taggar och
spetsar. — 3) Ett slags dylikt gevär, som brandvakter
ännu på vissa orter bära, under sina runder om
nätterna. — 4) Blomväxten Ornitbogalum
umbel-latum.
MORGONSTRÅLE, m. 2. pl. — »trålar. Stråle
af den uppstigande solen.
MORGONTRUMMA, f. 4. Trumning på viss
tid bittida om morgnarna, i vissa städer, i läger
eller garnison.
MORGONVARD, m. 2. Se Frukost.
• MORGONVIND, m. 2. Östlig vind, som på
vissa orter alltid blåser om morgnarna.
MORGONVÄKT, m. 3. Den af natlväkterna,
som infaller mot morgonen.
MORHUFVUD, n. 4. pl. — hufvuden, Bild,
föreställande hufvudet af en Mor. M-en
förekomma i vissa adliga vapen.
MORIAN, moriån ell. morrjån, m. 3. (pop.)
Neger.
MORIANSKA, f. 4. (pop.) Negrinna.
MORING, m. 2. Se Hamnankar.
MORINNA, f. 4. Qvinna af Morernas folk.
MORIS, mèrfs, n. sing. Allmän Ljung. Erica
vulgaris.
MORKULLA, f. 4. 4) Fågel af Vadarne, stor
som en höna, hufvudet baktill svart med tre
rost-grå tvärband, öfra kroppsdelarna hvitaktiga, de
nedra tecknade med bruna krokiga tvärstreck.
Scolopax rusticola. — 2) (fig. fam.) Glädjeflicka.
MORKULLSTRECK, n. 6. Ställe, der
morkullorna vanligtvis på aftnarna flyga fram och
tillbaka.
MORLA, må’rla, v. impers. 4. Säges om en
egen känsla liksom af någonting krypande, som
man stundom erfar i lemmarna. Del m-r i
benen, i folen. — Morlande, n. 4.
MORLOKEN, mörlökänn, a. 2. neulr. — et»
(fam.) Se Modstulen.
MORMESSA, må’rmä’ssa, f. 4. Fordom en af
de större kyrkofesterna, såsom anlagen alt vara
J. Mariæ födelsedag. Är i almanackan upptagen
under d. 8 Sept.
MORMODER eller MORMOR, mörrmorr eller
mörrmorr, f. 3. pl. — mödrar. Moders moder.
— Heter i äldre lagspråket Modermoder.
MORNA SIG, se Morgna sig.
MOROT, möröt, f. 3. pl. — rötter, (ursprungi.
Morrot, af Mor, III) Den i odladt tillstånd söta,
välsmakliga, ljusröda eller gula roten af:
MOROTSÖRT, f. 3. Tvåårig växt af de
Para-sollblommige, hvars välsmakliga rot är allmänt
känd. Daucus Carota.
MOROTFLUGA, f. 4. Liten insekt, som
lägger sina ägg på morötter, rofvor och rapsaL
Sca-lophaga Rosæ.
MOROTMASK, m. 2. Larven af Morotflugan.
MORPHEUS, må’rrfeuss, nom. prop. m. (myt.)
Sömnens son, drömmarnes gud.
MORR. n. sing. (fam.) Morrande.
MORRA, v. n. 4. Säges om det dofva.
mumlande ljud, som hundar låta höra, då de blifva
retade, hota att bitas, o. s. v. — Morrande,
n. 4.
MORRHÅR, se Murrhår.
MOR RIK, mör ri k, se Mol rik (under Mol).
MORSE, må’rrse, adv. (ursprungi. Morgse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
