Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Morsell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOR
MOT
107
I m., säges i dagligt tal i st. f.: i morgons. I
går m., i går morgons.
MORSELL, mårrsä’11, m. 3. (ital. Morsello,
sockerb.) Kaka af socker och kryddor.
MORSGRIS, mörsgrfs, m. 2. (fam.) Det af
barnen, som en mor mest älskar och klemar med.
Mammas gosse.
MORSK, mörrsk, a. 2. (sammandraget af
Mordisk) Barsk, bister. Se m. ut. — Mor sk hel,
f. 3. — Morskt, adv.
MORTALITET, mårrtalilét, f. sing. (lat.
Mor-talilas) Dödlighet; antal af dödsfall i ett land, på
en ort, inom viss tid.
MORTALITETSLISTA, mårrtalitètsli’sta, f. 4.
Förteckning på dem, som dött inom loppet af ett
år, i en församling.
MORTARE, m. 5. Se Mortel.
MORTEL, mört’1, m. 2. pl. mortlar. Ett
slags cylinder- eller halfklolformigt kärl af metall,
sten o. s. v.» hvaruti vissa ämnen medelst stöt
sönderkrossas. SlÖla peppar i en m. Kallas i
åldre språket Morlare.
MORTELSTÖT, m. 2. Litet stångformigt
redskap af metall eller sten, med eller utan klump i
ändan, och som begagnas att dermed sönderstöta
vissa ämnen i mortel.
MORTÅG, mörtå’g, m. sing. Ört med hvila,
stundom rödletta blommor. Polygonum
vivipa-rum.
MOS, n. 5. 4) Mat, frukt, bär o. s. v.,
sön-derkokta till stadgan af en gröt eller deg. Man
har således Körsbärs-, Äpel-, Hallonmos, o. s. v.
— 2) (apot.) Blandning af pulver med något
flytande ämne, som gifver blandningen stadga af en
gröt eller en deg.
MOSA SIG, v. r. 4. Antaga stadga af mos.
MOSAIK, –fk, m. 3. (lat. Mosaicum) 4)
Konstarbete af mångfärgade sten-, glas- eller
marmorstycken, konstigt sammanlagda vid hvarandra,
så att de bilda liksom en tafla. — 2) Konsten
att utföra sådana arbeten. — Ss. M-arbel e,
-målning.
MOSAIKGULD, - - fkgülld, n. sing. Se
Mu-sivguld.
MOSAISK, -såjsk, a. 2. Af Moses stiftad,
inrättad, införd. M-a religionen. M-a stadgar.
MOSAND, mösånnd, m. sing. Grof sand,
sådan som den, hvilken finnes i moar.
MOSCHUSOXE, må’skussöxe, m. 2. pl. — oxar.
Se Desmansoxe.
MOSCHUSSVIN, må‘skuss-svi’n, n. 5. Djur af
de mångklöfvade, i Sydamerika, som vid svansen
bar en körtel, hvilken afsöndrar en myskartad
olja.
MOSCOVAD, se Mascovad.
’ MOSELVIN ell. blott MOSEL, n. sing. En
sort vin ifrån trakterna vid Mosel.
MOSES, mösäss, nom. prop. m. 4) Namnet
på Judiska religionens stiftare. Mose böcker, de
fem första böckerna i bibeln. — 2) Ett
mansnamn.
MOSIG, a. 2. 4) Som har beskaffenhet af mos.
— 2) (fam.) Rusig. — Mosi g het, f. 3.
MOSIPPA, f. 4. En art sippa med vackra
gulröda blommor. Anemone hepatica.
MOSKE, måské, m. 3. (arab. Mesdsched, ställe
för tillbedjan) Tempel för den offentliga
gudsljen-slen hos Turkarna.
MOSSA, f. 4. 4) Öfverdrag af mossväxter, som
betäcka en jordfläck, en trädstam, en sten, mur,
o. s. v. Ett med m. beväxt berg. — 2) Samlad
mängd af mossväxter, skilda från sin växtort. Täta
med m. — 3) Se Mossväxt. — Ss. Mossbeväxt,
[Måssa.]
MOSSA SIG, v. r. ell. MOSSAS, v. d. 4. Be.
täckas med mossa.
MOSSE, m. 2 pl. mossar. Sådan mark, som
utgöres af en tjock mossfäll, flytande på vatten,
hvilket innebålles i djupa bergs- ocb lerskålar,
[Måsse.]
MOSSHUF, m. 2. pl. — hufvar. Ett möss^
likt, stiftbärande täckelse öfver fröredningen på
mossor. [Måss -.]
MOSSHUMLA, f. 4. En insekt af
Humlesläg-tet. Bombus Muscorum.
MOSSIG, a. 2. Betäckt med mossa. [Måssig.]
MOSSKAKA, f. 4. (sockerb.) Rund kaka af
mjöl, socker, smör och ägg, beströdd med
mandelstrimlor, pistacier ocb socker.
MOSSKORALL. - - all, m. 3. M-er,
benämning på de slags koraller, som tillhöra 4;a
ordningen af Djurväxterna, och till det yttre likna
mossväxter.
MOSSLUPEN, a. 2. neulr. — el. öfverväxt
med mossa.
MOSSROS, f. 4. En art af Törnrosorna,1 röd
eller hvit, enkel eller dubbel, med mosslikt ludd
på blomfodret. Rosa centifolia muscosa.
MOSSROT, f. 3. pl. — rötter. Örtslägtet
Se-Hnum, med hvila blomflockar.
MOSS-STJELK, m. 2. Stjelk på bladmossor.
MOSSTORF, m. sing. Den mera brunaktiga
torf, som merendels ligger ofvanpå den egentliga
bränntorfven, och beslår till största delen af
oupplösta växttrådar.
MOSSVÄXT, f. 3. (bot.) Liten grön växt,
merendels med särskilt rot, stam, blad och
fröredning.
MOSTER, mösCr o. mösfr, f. 2. pl. mostrar.
Mors syster. Heter i äldre lagstil Modersyster.
MOT, prep. Se Emot. Brukas i
sammansättningar nästan uteslutande. Sc f. Ö. Anm. under
Emot. — Antar äfven substantiv natur, och
betyder då: a) Motvind. Del blåser m. Få m.
— b) Motgång. I m. och med. Han har fåll
m. — Sammansättningarne Molhålla, -lägga,
-sparka, -sträfva, -ställa, -vänd,m.ü.,
förstås lätt af sig sjelfva.
MOTA, v. a. 4. 4) Ställa sig emot någon,
för att hindra honom alt komma fram. M. en
skenande häsl. M. fienden, spärra vägen för
honom. (Fam. talesätt) M. Olle i grind,
förekomma ens anslag, afsigter. — 2) (fig.) Hindra
fortgången af något. M. det onda, olyckan. M.
ens anslag. — Syn. Se Hindra. — 3) Fösa.
M. oxar. M. hem boskapen ifrån betel. —
Mota n de, n. 4.
MOTARBETA, v. a. 4. Arbeta på, bemöda
sig att hindra, all förekomma, att tillintetgöra.
M. någon. M. ens planer. — Syn. Motverka.
— Motarbetande, n. 4.
MOTBESKYLLNING, f. 2. Beskyllning, som
göres tillbaka mot någon, af hvilken man blifvit
beskylld för någol. — Syn. Rekrimination.
MOTBESÖK, n. 3. Se Konlravisil.
MOTBJUDANDE, a. 4. Som väcker
vedervilja. — Syn. Se Vidrig.
MOTBOK, f. 3. pl. — böcker. Liten bok
med inhäfladt papper, hvari någon viss persons
kontanta uttag eller varuköp antecknas af
handlande, på bruk o. s. v., och hvilken tjenar till
kontroll, när vidräkning sker.
MOTBORR, m. 2. Borr, som användes till
motborrning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
