Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Motborra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 MOT
MOTBORRA, v. n. 4. Borra ett föremal från
ena sidan till mötes emot en borrning ifrån den
andra, för att hindra spjelkning.
MOTETT. - tä tt, m. 3. (ital. Moletlo) Ett
öfver en biblisk text satt andeligt sångstycke för
flera röster, vanligen ulan belcdsagning af
in-slrumenter.
MOTFÖRBUND, n. B. Förbund, ingånget emot
ett annat förbund af makter.
r< MOTFÖRKLARING. f. 2. Förklaring, som
afgifves af en part emot vederparlens förklaring.
MOTFÖRSLAG, n. 3. o. 5. Förslag af stridig
syftning emot ett annat.
MOTGIFT, n. 3. Medel, som tillintetgör
verkningarna utaf clt gift.
MOTGJORD. a. 2. (fam.) Se Vidrig.
MOTGNIDNING, f. 2. Se Friktion.
MOTGÅNG, m. 2. 4) Händelsen, dä något
går emot. Han har haft många m-ar, mycken
m. — Syn. Vidrighet. Vedervärdighet, Olur.
Missöde, Olycka. — 2) Tillstånd, belägenhet, då det
går emot. Medgång ger och m. pröfvar
vänner. I m, låt ej model falla. — Syn. Olycka.
MOTHUGG, n. B. Hugg, som gifves cn
person tillbaka.
MOTHÅRS, adv. I riklning emol håren på
elt föremål. Stryka m.
MOTIG, a. 2. (fam.) Se Vidrig. — M o
tig-hel. f. 3.
MOTION, molschön, f. 3. (lat. Molio, rörelse)
4) Kroppsrörelse för helsans skull. — 2) Förslag,
till öfverläggning framstäldt af en medlem i en
rådplägande församling. Väcka m. om
afskaf-fande af ett missbruk.
MOTIONERA, molschonèra. v. a. 4. Gifva
kroppsrörelse. M. en häst. — V. a. Väcka
förslag om något, i en rådplägande församling. M.
en reform. — M. sig,v.r. Taga motion (bom. 4).
MOTIONÄR, motschonä’r, m. 3. Den, som
väcker en motion (bem. 2).
MOTIV, - i’v, n. 3. o. B. (fr. Molif, af lat.
Moverc, röra) 4) Bevekelsegrund, skäl. — 2) (i
musik) Den grundtanke, som genomgår ell
tonstycke. f- if.]
MOTIVERA, v. a. 4. 4) Anföra skäl för. M.
ell förslag. — 2) Vara tillräckligt skäl för. Denna
omständighet m-r ganska väl hans
handlingssätt. — 3) (estet.) Framställa de förberedande
omständigheter, som gifva en naturlig
förklaringsgrund åt en händelse. — Moliv er an der n. 4.
o. Motivering, f. 2.
MOTKARA, f. 4. Se Kara, f. 2.
MOTKAST, n. B. Kast, i riklning emot ett
annat.
MOTKRITIK, - - i’k, f. 3. Skrift, hvarigenom
en kritik granskas.
MOTLIGGANDE, a. 4. Belägen midt emot.
M. stranden.
MOTLIST, f. 3. List, hvars ändamål är att
motverka en annan.
MOTORF, m. sing. Bränntorf, som finnes i
moar.
MOTPART, m. 3. 4) Den, emot hvilken någon
kärar eller svarar vid domstol. — Syn.
Veder-part. — 2) (fig.) n) Den, som emot en annan
förfäktar en eller flera satser, läror, påståenden, o.
s. v. — b) Se Motståndare.
MOTPARTI, - parrli’. n. 3. Fiendtligt parti.
MOTPÅFVE, m. 2. pl. — påfvar. (hist.) Påfve,
som af elt kyrkomöte under medeltiden utvaldes,
oaktadt redan förut, i kraft af ett föregående val,
en annan satt på påfveslolen.
MOT
MOTPÅSTÅENDE, d. 4. Påslående,
fram-stäldt emot ett af annan förut gjordt.
MOTRÄKNING, f. 2. Räkning, som
lillbaka-lemnas någon, af hvilken man förut fåll en dylik.
MOTSATS, motsatts, m. 3. 4) (log.) Sats, som
upphäfver en annan. Försvara, bevisa m-en.—
2) Motsatt förhållande, händelse, påstående,
förslag, o. s. v. M-en inträffade. Yrka m-en. I
m. till, af, tvärt emol. — 3) Säges om person
eller sak, som har helt och hållet stridiga
egenskaper emot en annan. Ludvig år raka m-en
af Fredrik. Dessa Ivå Ung äro hvarandras
m-er: det ena framkallar (årar, del andra
skralt. — Syn. Kontrast.
MOTSATT, a. 4. (egentl. part. pass, af
Motsätta) 1) Belägen geni emol på andra sidan. M-a
stranden. — Syn. Motliggande. — 2) Som är
af stridig beskaffenhet i förhållande till någol
annat. M-a åsigler, tänkesätt. Vara af m. tanke
med någon. — Syn. Stridig.
MOTSE, v. a. 2. (böjes som Se) 4) Tänka på
något kommande. Med glädje m-r jag den lid,
då ... — Syn. Blicka emot, till mötes. — 2)
Förutse. Jag m-r en snar förändring.
MOTSIDA, f. 4. Motsatl sida. Säges både
egentl. o. fig.
MOTSKRIFT, f. 3. Skrift, som går ut på alt
vederlägga en annan.
MOTSKÄL, n. B. Skäl, som anföres emot elt
eller flera andragna skäl. Skäl och m.
MOTSLUTTNING, f. 2. Motliggande sluttning.
MOTSOLS. adv. I riktning emol solen; från
vesler till ösler.
MOTSPEL, n. 5. (i kortspel) Ha slarkl m.,
sitta med höga kort emot spelaren.
MOTSPELARE, m. B. (i kortspel) En af dem,
som spela emot spelaren.
MOTSPJERN, n. S. Se Folspjern. [-spjärn.]
MOTSPJERNA. v. n. 4. Se Spjerna emol.
MOTSPÄNSTIG, a. 2. (egentl.: som spänner
emot) Se Molslräfvig.
MOTSPÄNSTIGHET. f. 3. Se Motslräfvighel.
MOTSTRIDANDE, a. 4. o. MOTSTRIDIG, a. 2.
Se Stridig.
MOTSTRIDIGHET. f. 3. Se Stridighet.
MOTSTRÄF VANDE. n. 4. Se Motstånd. —
Adj. 4. Se Molslräfvig.
MOTSTRÄFVIG, a. 2. Som sträfvar emot,
pj vill lyda. — Syn. Motspänstig. Uppstudsig. —
Molslräfvigt, adv.
MOTSTRÄFVIGHET, f. 3. Egenskapen alt
vara molslräfvig. — Syn. Motspänstighet.
Upp-sludsighet.
MOTSTYCKE, n. 4. 4) (estet.) Säges om
tvenne statyer, kopparstick, målningar, lika slora,
men framställande Ivå olika föremål, och som
merendels hängas eller ställas midt emot hvar-’
andra. — 2) Dikt, roman o. s. v., som skildrar
en karakter, händelse m. m., hvilken framter vissa
märkbara likheter med en annan förul skildrad.
— 3) Säges äfv. om person eller sak, som i det
närmaste liknar en annan.
MOTSTÅ, v. a. 2. (böjes som Stå) 1) Säges
om en kropp, som icke ger vika för slöt,
påtryckning af en annan kropp. Den starka dörren
motstod alla försök all slå in den. — 2) Med
framgång sätta våld emot våld, försvara sig. En
armé, som fienden icke kan m. M. ell anfall,
en stormning. — 3) (fig.) a) Sälla sig emol; ej
låta sig lockas, bevekas af. Hvem kan m. Guds
vilja? M. frestelsen. Jag har ej kunnat m.
hennes böner. — b) Utan svåra följder uthärda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
