Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Motstående ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT
MUG
109
Hans jtrnnatur m-r alla strapatser. — För
alla bem. säges äfven Slå emot. —
Motstående. n. 4.
MOTSTÅENDE, a. 1. (egenll. pari. pres. af
Motstå) Som står, befmnes, ’Är belägen gentemot,
på andra sidan. M. vinkel. M. sida, tabell.
MOTSTÅND, n. 5. 4) Egenskapen bos en
kropp att emolslå verkningen af en annan kropp.
Fasla, flytande kroppars m. — 2) Hinder,
svårighet. Jag ville stöta upp porten, men fann
något m. — 3) Försvar. Ell kraftigt, svagl m.
emol fienden. — 4) (fig.) Försök att sätta sig
ernol en annans planer, vilja, afsigter. Förslaget
rönte myckel m. Oaktadt alll m. gick saken
dock slutligen igenom, lyda ulan m. — 3)
(astr.) Se Opposition. — Ss. M-s kraft.
MOTSTÅNDARE, ni. 8. En. som gör
motstånd, motverkar ens planer, afsigler. Brukas både
i fysisk och andlig mening. — Syn. Motpart,
Vederpart, Antagonist, Opponent.
MOTSTÄMPEL, m. 2. pl. — stämplar, (tckn.)
Del metallstycke, som begagnas för intryckning i
stansens fördjupningar, vid pressning med slans.
MOTSTÖT, m. 2. 4) Stöt, som en slött kropp
ger tillbaka. — 2) Verkningen af en slöt på
motsatta sidan till den, der stöten träffat.
MOTSVARA, v. a. 4. Se Svara emot.
MOTSVARANDE, a. 4. (egenll. part. pres. af
Motsvara) Som svarar emot: 4) Som passar lill
ell. emot. Ilen m. muttern till en skruf. — 2)
Jemngod, jemnlik, öfverensslämmnnde. M. ömhet,
vänskap, förtroende, tacksamhet. M. känslor.
MOTSVARIG. a. 2. Se Motsvarande.
MOTSVARIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
molsvarig Inbördes m. M. i känslor.
MOTSÄGA, mölsä’ga o. motsä jn, v. a. 2. (böjes
som Säga} 1) Säga motsatsen al hvad en annan
sagt. M. någon. Man m-ger honom aldrig i
någonting — Äfv. Säga emot. — 2) (fig.) Vara
stridande emot. Detta m-ger ej, hvad jag nyss
yttrade. — M. sig, v. r. Säga motsatsen af
hvad man sjelf förut sagt, [-säja.]
MOTSÄGANDE, a. 4. (egentl. part. pres. af
Motsäga) Stridig. Ell bref af m. innehåll. —
2 Böjd för motsägelse. Hafva en m. karakler.
[- säjande ]
SlOTSÄGARE. m. 8. (föga brukl.) En. som
säger emot eller är fallen för motsägelse, [-säjare.f
MOTSÄGELSE, mölsä’gällse o. mötsäjällse, f. 3.
4) Yttrande, som innebär rnolsatsen af hvad en
annan yttrat. Icke låta m-r. — 2) Invändning.
Gör del utan m. — Syn. Gensägelse, Gensaga.
— 3) Stridighet. Hans sednare bref innebär
en m. af det förra. [-Böjelse.]
MOTSÄGELSEANDA. f. sing. Fallenhet för
motsägelse.
MOTSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) Se
Sätta emot. — M. sig, v. r. Se Sälta sig emot.
MOTSÄTTNING, f. 2. Handlingen, då man
»ätter emot eller sätter sig emot.
MOTT, mått, n. 5. (brukas helst kollektivt)
4) Ett slägte af Spindelkräken, hörande till
ordningen Qvalster, med flera arter, alla ganska små,
bland hvilka Or. — 2) Se Motlfly. (Mått.)
MOTTAGA, m. fl. Se Emotlaga. m. fl.
MOTTFLY, n 4. Se Klädmal. [Mått-.]
MOTTO, må’tlo, n. 4. (ital.) Ställe ur en
författare. begagnadt som påskrift på titelblad eller
öfverskrift till en afhandling, ett kapitel o. s. v.,
för all antyda innehållet eller syftningen.
MOTTRYCK, n. 5. Tryckning tillbaka mot
något tryckande.
MOTVERKA, v. a. 4. 4) Hafva stridig
verkan emot. Ell läkemedel, som m-r ell annat.
— 2) Se Motarbeta. — Motverkande, n. 4.
MOTVERKAN. f. sing. 4) En kropps verkan
emot verkningen af en annan. — 2) Motarbetande.
MOTVIGT, f. 3. 4) Vigt, som användes all
uppväga en annan. — 2) (fig.) Hvad som tjenar
till att molväga, förtaga verkningen, intrycket af
något annat.
MOTVILJA, f. sing. Känsla af obehag, som
person eller sak ingifver. — Syn. Obenägenhet,
Vedervilja, Afsky, Leda, Antipati.
MOTVILLIG, a. 2. Som hyser motvilja. —
MolviUighel, f. 3.
MOTVILKOR, n. 8. Vilkor, uppsläldt emot
elt annat.
MOTVIND, m. 2. Vind, som blåser emot.
Hafva m., äfv. (lig.) hafva motgång. — Syn.
Mot-väder.
MOTVITTNE, n. 4. Vittne, som vittnar
motsatsen af hvad ett annat viltnat; äfven motparts
viltne.
MOTVÄDER, n. 5. Se Motvind.
MOTVÄGA, v. a. 2. Verka som molvigl. Säges
både i egentlig och Ggurlig mening. En vigt,
som m-ger en annan. (Fig.) M. ens inflytande.
MOTVÄRN, n. 8. Försvar emot kroppsligt
anfall. Göra m., sälla sig till m., försvara sig.
MOÄR, -ä’r, n. sing. (fr. Moire) Elt slags
valtradl sidentyg.
MUCILAGINÖS, –-schinös, a. 2. (fr.
Muci-lagineux, af lat Mucus) Slemmig.
MUCKA, v. n. 4. (fam.) Se Knysta. —
Muckande, n. 4.
MUDD, m. 2. Af ullgarn virkad betäckning
för handlofven, lill värmens bibehållande i
händerna.
MUDDE, m. 2. pl. muddar, (fam.) Lustig m.,
se Lustig.
MUDDER. m. sing. (af Mor, III. 4) Groft
grus och gyttja; lös gyttjig sjöbotten.
MUDDERMASKIN, - - - schin, m. 3. Se
Mud-derverk.
MUDDERPRÅM, m. 2. Pråm med
mudder-vcrk.
MUDDERSKOPA, f. 4. Skopa, hvari vid elt
mudderverk mudder upplages ifrån sjöbottnen.
MUDDERVERK, n. 8. Maskin, i platta
fartyg eller pråmar, medelst hvilken farvatten rensas
från mudder.
MUDDRA, v. a. 4. Genom mudderverk rensa
sjö- eller flodbotten ifrån mudder. — V. n. (sjöt.)
M. med kölen, segla i så grundl farvatten, atl
kölen vidrör den lösa botlnen och gör vattnet
grumligt. — Muddrande, n. 4.
MUDDRIG. a. 2. Full med mudder.
MUDDRING, f. 2. Förrättningen, då man
muddrar.
MUFF, m. 2. Inuti vadderad och fodrad
klädespersedel af pelsverk i form af en ihålig
cylinder, som nyltjas alt sticka händerna uli, för atl
skydda dem mot köld.
MUFFBAND, n. 8. Band, hvarmed större
muffar fästas öfver axlarna eller om lifvet.
MUFFEL. miiff’l, m. 2. pl. mufflar. (kem.) Det
rum i en probcrugn, der de ämnen insättas, som
skola hrännas.
MUFTL muffti, m. (arabiskt ord, som betyder:
skiljedomare) öfverste prest och öfverdomare hos
Turkarna.
MUGG, m. sing. I. Ett slags rötsår i
knävecket på hästar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
