- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
141

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nejd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NEJ

NER

141

del. — b) (uttalas: nänä’j) Säges utropsvis, med
stegradt nekande uttryck, i en harmsen, hotande
eller skämtsam ton, för att tillkännagifva, att
någon misstagit sig, misslyckats i plan, beräkning,
afsigt, förehafvandc o. s. v., t. ex.: N. n., min
herre, jag är inte så lätt narrad heller. N.n.,
min gosse, nog får du vänta på det.

Anm. För atl bättre beteckna uttalet af det
upprepade Nej nej, torde vara skäl att för bem.
a) skrifva nej-nej (i lägre samlalsstil: ne-nej),
och för bem. b) nejnej (i lägre samlalsstil : nenej).

NEJD, f. 3. (af gamla ordet NA ell. Nce, nära)
Närliggande trakt. N-en omkring slottet. In-en
af Upsala. — Syn. Grannskap, Närhet. — 2) (i
allm.) Trakt, engd. De sköna n-erna kring
Wetlern. (Negd, Näjd.]

NEJLIKA, se Neglika.

NEJONÖGA, n. 4. pl. — ögon, (i gamla
språket Negenöga, t. Neunauge) Fisk af de
Ringmunta, med sju gälöppningar på hvar sida, hvilka
blifvit ansedda för Ögon, så alt man trott honom
äga tillsammans nio ögon, hvaraf namnet.
Pelro-myzon. Kallas äfv. Nätting. [Nejnöga]

NEK, m. 2. (prov.) Se Skyl.

NEKA, v. a o. n. 4. 1) Säga, svara, att något
icke år sant, icke är, icke är till. Han n-r. att
saken så förhåller. Jag frågade honom derom,
men han n-de. N. lill, för något. N., all en
Gud är till ell. n. Guds tillvaro. N. sill namn
ell. för sill namn, ej erkänna sin namnteckning
för riklig. Del kan jag ej n., det måste jag
erkänna. — Syn. Förneka. — 2) Vägra. N.
mig ej denna tjenst. N. all hjelpa någon.
N. sig någol, ej tillåta sig njutningen af en sak,
l. ex.: Han n-r sig hvarje nöje. Jag kunde
ej n. mig det nöjet alt... — Syn. Vägra,
Förneka. Förvägra. — N-nde, part. akt. Brukas i
bem. 4. stundom adjektivt, t. ex.: N. ord,
uttryck, talesätl, sals, partikel, hvarigenom
lill-kånnagifves. att något icke är.

NEKANDE, n. 4. 4) Yttrande, påslående, svar,
förklaring, all något icke är sant, icke är, icke
år till. — Syn. Förnekande — 2) Vägrande. —
Syn. Vägran, Förvägrande, Förnekande.

NEKROLOG, nckrålå’g, m. 3. (från grek.) En
nyligen afliden i något afseende ryktbar eller
utmärkt persons lcfnadsteckning i korthet.
(Necro-■os)

NEKROMANTI, nekromanntf, f. 3. (från grek.)
Den förmenta konsten att genom besvärjningar
uppkalla de dödes andar. [Necr —.]

NEKTAR, nä’cktarr, m. sing. (grek, myl.)
Benämning på de Olympiska gudarnes dryck. [Nectar.J

NEMESIS, némesiss, nom. prop. f. (grek, myt.)
HSmdens eller vedergällningens gudinna.

NEMLIGEN, NENNAS, se Nämligen,
Nän-nas.

NEOLOG. neålå’g, m. 3. (från grek.) En. som
bildar och i skrift brukar nya ord.

NEOLOGI, neålåji’, f. 3. Bildande af nya ord
och deras begagnande i skrift, helst sådana, som
strida mot språkbruk och analogi eller äro dunkla
och missljudande.

NEPEN. se Näpen.

NEPHRIT. nefrft, m. 3. Se Njursten, 2.

NEPOTISM, - - fssm. m. sing. (af lat. Nepos,
son af barn ell. syskon) 4) (ursprungl.) Den
inflytelse, påfvarnes släglingar fordom ulöfvade på
de allmänna ärenderna. — 2) En gunstlings eller
bög embetsmans svaghet alt vilja framdraga sina
släglingar i statens tjenst.

NEPPELIGEN, se Näppeligen.

NEPTÜN, nä’pptun, nom. prop. m. (lat.
Nep-lunus; rom. myl.) Hafvets gud. — Syn. (i nord,
myt.) Näcken.

NEPTUNISK, näpplünissk. a. 2. (geol.) N.
bergart, sådan som uppkommer genom
minera-liska ämnens efler hand och under lång tid
försiggående afsätlning i vallen. — Motsats:
Vulkanisk.

NEPTUNIST, nlpptunfasl, m. 3. Anhängare
af den åsiglen i geologien, att de omstörtningar,
som timat på jordens yta, äro tillkomna endast
genom vattnets verkningar. — Motsats: Vulkanisi.

NER, förkortadt af Nedcr, se Ned.

NERE, nère. adv. På ell, i förhållande lill
ett annat, lägre ställe. Ligga n. på marken.
Här n., äfv. (fig.) på denna jorden, i delta lifvet.
— Syn. Ned.

NEREID, nerä jd, f. 3. (grek. Nereis Nereider
kallades i grek, mytologien hafsgudcn Nerei 50
döttrar; har äfven i allmänhet betydelsen af
hafs-gudinna.

NE RF. se Nerv.

NERIFRÅN, se Nedifrån.

NEROLIOLJA, nèråliå llja, f. sing. Se
Po-meransolja.

NERV. nä’rrv, m. 3. (lat. Nervus} 4) (psykol.)
Hvarje särskilt af de långa, hvita, högst känsliga
trådar, som parvis utgå från hjcrnan och
rygg-mcrgen, utbreda sig i otaliga grenar genom hela
kroppen, och äro verktyg för all kroppens känsla
och rörelse. Känselsträng. Hvarje n. beslår af
flera, oändligt fina trådar. — 2) (fig.) Kraft,
drift, eftertryck. Del fins ingen n. hos honom.
— 3) (bot.) a) Se Bladnerv. — b) Enkel
bladnerv (se d. o.). — Skrifvcs äfven Nerf. — Ss.
N-döfvande, -knippe, -lös,-stärkande.

NERVBYGGNAD, m. 3. Se Nervsystem.

NERVDROPPAR, m. 2. pl. Ell slags
nerv-stärkande linktur.

NERVFEBER, m. 2. pl. — febrar.
Febersjukdom, hvars utmärkande företeelser öro:
betydlig rubbning i lifsförrättningarna, känsla af
utomordentlig matthet, märkbar rubbning och
förändring i sinncsorganernas förrättningar, jemte
bedöfvande slöhct, anfall af svindel, sömnlöshet
eller orolig sömn.

NERVFULL, a. 2. 1) Som har en
myckenhet nerver. — 2) (fig.) Stark, kraftig.

NERVGREN, f. 2. Utgrening af nerverna.

NERVHINNA, f. 4. 4) Gemensam hinna, som
innesluter de flera trådlika knippen, hvaraf en
nerv beslår. — 2) Den hinna, som innerst
omkläder ögats botten.

NERVKNOTA. f. 4. eller

NERVKNUT, m. 2. (anal.) Benämning på vissa
rödakliga eller gråaktiga kroppar af olika storlek
och form, små och slora, med mjuk och
svamp-arlad konsistens, längs inre sidan af ryggen, och
hvarifrån en del af nerverna utgår. Kallas äfv.
Ganglier.

NERVKYLSA, f. 4. Se Nervknut.

NERVMEDEL, n. 5. Medel emot
nervsjukdomar.

NERVMERG, m. sing. Del merglika ämne,
hvaraf nerverne hufvudsakligcn beslå.

NERVPAR, n. 5. Tvenne från hjernan
utgående nerver, som höra tillsammans.

NERVRETNING, f. 2. Intryck, hvarigenom
nerverna retas.

NERVSJUK, a. 2. Besvärad af:

NERVSJUKA, f. 4. ell. NERVSJUKDOM, m. 2.
Sjukdom, som bärrör af oordning i nervsystemet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free