Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oemotståndlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OEM
OFF
<60
OEMOTSTÅNDLIG, a. 2. Som ej kan
emol-sds. O. makt. — Oemotståndlig hel, f. 3.
— Oemolslåndli g en eller
Oemotståndligt, adv.
OEMOTSÄGLIG, a. 2. Se Obestridlig.
OENIG, a. 2. Ej enig; i Ivist. i strid. De
äro o-a i den frågan. — Syn. Oense, Osams,
Disharmonisk.
OENIGHET, f. 3. Brist på enighet. Lefva
i o. med hvarandra. Stifta o. — Syn. Osämja,
Missämja, Tvist, Split, Strid, Misshällighcl,
Disharmoni. — Ss. O-s stiftare.
OENIGHETSFRÖ, n. 4. (fig.) Orsak till
oenighet.
OENIGT, adv. I oenighet. Lefva o. — Syn.
Oense, Osams.
OENSE ell. OENS, a. oböjl. o. adv. Se Oenig
och Oenigt. De äro o. Göra o. Lefva o.
OERFAREN, a. 2. neulr. — et. Som saknar
erfarenhet. En o. yngling, ungdom. — Syn.
Oförfaren.
OERFARENHET, f. 3. Brist på erfarenhet.
— Syn. Oförfarenhet.
OERHÖRD, a. 2. (t. uncrhörl) <) Som man
ej hört talas om. Del är o-l i historiens
annaler. — 2) Utomordentligt stor. En o.
skandal. mängd. Ell o-t brott.
OERHÖRDT, adv. I högsta måtto. O slor.
— Syn. Sc Myckel, adv.
OERSÄTTLIG, a. 2. Som ej kan ersättas.
O förlust. — Ocrsättlighel. f. 3. —
Oersättlig en ell. Oersätllig l, adv.
OFALL, n. 3. Olycksfall, missöde. — Syn.
Se Olycka.
OFANTLIG, öfånnlligg, a. 2. Oformligt eller
omåtlligt stor. En o. kropp, massa. O. hop,
mängd, vidd. — Syn. Ofatt, Obäklig, Oerhörd.
Sc f. ö. Stor. — O fanlli g hel, f. 3.
Anm. Ihre anser delta ord vara ulbildadl af
Ofatt. Enligl Spegel härleder del sig af gamla
ordel Fausun (fr. Fa^an), skapnad, mönsler;
skulle således i bäda fallen egentligen betyda
Oikaplig.
OFANTLIG EN eller OFANTLIGT, adv. I
högsta måtto, utomordentligt. O. stor. — Syn.
Ofall. Obäkligt, Ocrhördt. Se f. Ö. Myckel.
OFASONLIG, a. 2. (fam.) Ulan fason, utan
form och skick. — Ofasonlighel, f. 3.
OFATT, a. 4. (af Fall) Oskapligt stor. —
Syn. Se Ofantlig och Slor.
OFATT, adv. (fam.) I högsta grad,
utomordentligt. O. slor. — Syn. Se Mycket.
OFATTLIG, a. 2. Se Obegriplig.
-Ofalt-lighel, f. 3. — Ofallligl, adv.
OFEG, öfég, a. 2. Sc Oförskräckl. — O
feghet, L 3.
OFELBAR, öfclbar, a. 2. 4) Som ej kan fela,
ur stånd alt fela. Ingen menniska är o.
Påf-ven antages af katolikerna för all vara o. —
S|/n. Infallibcl. — 2) Som ej förfelar sin verkan,
olvifvclaktigt pålitlig cllèr verksam; som ej
ule-blHver. Ell o-t medel. O. visshet. O. verkan.
— Syn. Säker.
OFELBARHET, f. 3. Egenskapen alt vara
ofelbar (i ordcls begge bem.). — Syn.
Infalli-bililel; Säkerhet.
OFELBARLIGEN ell. OFELBART, adv. På
elt ofelbart sätt. O. viss. — Syn. Säkert,
Otvif-velakligt, Pålitligt.
OFFENSIV, åffännsfv, a. 2. Angripande. O-l
krig, anfallskrig. O. allians, anfallsförbund. —
Motsats: Defensiv. — S. m. Anfall. Brukas en-
II.
dast i best, form, t. ex.: Ställa sig på o-en,
bereda sig lill anfall. [— if.]
OFFENSIVT,åffännsfvt,adv. Anfallsvis. [— ifl.]
OFFENTLIG, åffä’nnlligg, a. 2. (t. Öffenllich,
af o/fen, öppen) 4) Som sker öppet, inför
allmänheten. O-a lustbarheter. O. tacksägelse. — 2)
Ett helt folk eller allmänheten tillhörig,
angående; för allmänheten tillgänglig. O-a ställen,
platser, hus, byggnader, skolor. — Syn.
Allmän.
OFFENTLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen alt
vara offentlig. Aktens, ställets o. — 2) Allmän
kännedom. Gifva o. ål en händelse, ell faklum,
göra allmänt bekant.
OFFENTLIGEN ell. OFFENTLIGT, adv. I
det allmänna, inför allmänheten, för alla. Låta
sc sig. visa sig o. Del skedde o. inför alll
folket. Göra o. bekant.
OFFER, å lTr, n. 3. (t. Opfer) 4) Se O/fring.
Anställa o. åt gudarna. — 2) Alll, hvad man
frambär som gåfva ål såsom gudomligheter
dyrkade väsenden, för att betyga dem sin vördnad
eller tacksamhet, vinna deras gunst eller blidka
deras vrede. Frambära, lägga sill o. på
altaret. (Fig. talesätt) Vår herre förser väl offret,
sörjer väl för anskaffandet af hvad som behöfs.
Se f. ö. Mennisko-, Bränn-, Tackoffer, m. 11. —
3) (hos katolikerna) Ceremoni vid messan. då
pre-sten, vänd åt folket, framhåller patenen lill
kyss-ning och emollager de trognes gåfvor. Mr.
Mcss-offer. — 4) (i åtskilliga landsorter) Vissa till
preslcn eller kyrkobetjeningen, vid vissa tillfällen,
af församlingen sammanskjutna gåfvor, hvilka äro
att betrakta som ordinarie inkomster. — 3) (fig.)
a) Allt hvad som gifves åt någon, för all visa
sin vördnad, sin lillgifvenhel eller sitt nit. I
denna mening säges vanligen Gärd. — b) Se
Uppoffring. Göra ett o. af, sc Uppoffra. — c) Den,
som bringas i förderfvct eller måste lida för en
annan, eller som lider till följe af egna begär,
dårskaper, eller äfven tjll följe af sin dygd. Han
blef ell o. för partihatet. Ett o. för smädelsen.
Han är ell varnande o. för sina begär. Sten
Sture blef ett o. för sill ädelmod.
OFFERALTAR. åfTr-älllarr, n. 5. ell.
OFFERALTARE, n. 4. Altare, som var bestämdt lill
offring ål någon gudomlighet.
OFFERBILA, f. 4. Bila, hvarmcd offerdjuren
singlades.
OFFERBLOD, n. sing. Blodet af singlade
offerdjur eller offrade menniskor.
OFFER BRÖD, n. 5. Bröd, som frambnrs till
offer ål gudomen.
OFFERBÄCKEN, d. 3. Bäcken, hvari offer
insamlas.
OFFERBÄGARE, m. 3. Bägare, hvarur
offrades vin m. m. ål gudarna.
OFFER BÖN, f. 3. Bön, som gjordes vid
offring.
OFFERDAG, m. 2. Dag, då offer anställdes.
OFFERDJUR, n 3. Djur, som slagladcs lill
offer åt gudomen.
OFFERDÖD, m. sing. Christi o., dess död
till en försoning för verldens synder.
OFFERERA, åfferèra, v. a. 4. (lat. Offerre)
Erbjuda, tillbjudn.
OFFERFAT, n. 3. Fat. hvarpå köttet och
inelfvorna af slagladc offerdjur lades.
OFFERFEST, m. 3. Fest, hvarvid offrades
åt gudarna.
OFFERHUS, n. 3. Särskilt bus, der offring
skedde.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
