Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Onda bettet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
OND
OOR
plåga, skada, förlust, olägenhet, o. s. v. Ell o-l.
Bota ell o-t med hälflen värre. Del sker
mycket o-l i verlden, många onda gerningar. Gud
bevare oss från allt o-l! (Har i följande
talesätt äfven plural: Af tvenne o-a välj del minsta,
af tvenne onda ting &c.) Löna godt med o-l.
Hafva o-l i en arm, i folen. Hafva o-t i
länderna, i hufvudet. Jag har ännu o-l af
malen, som jag ål. Få o-t i magen. Han
fick o-l, blef sjuk, opasslig, dålig. O-l för
länder, barns illamående vid den tiden, då tänderna
skola spricka ut. Hafva o-l i sinnet, påtänka
något ondt emot någon. Han har slilil myckel
o-t, utstått många svårigheter, vedermödor. Göra
o-t (impersonell), förorsaka plåga, smärta, värka,
svida, t. ex.: Del gör o-l i hufvudet, i
länderna, i magen. Göra o-l betyder äfven: Göra
det som i sedligt afseende är orätt; tillfoga skada,
förlust, lidande, o. s. v. Del gör mig o-t, det
smärtar mig, t. ex.: Del gör mig o-t all se hans
tillstånd. Del gör mig o-l om honom, jag
känner medlidande med honom. Del är intet o-l
deruli, det skadar icke. Ha o-l Ull någon,
bära agg till honom. Hafva o-l för all gå,
hafva svårighet att gå. Hafva, vara o-l om,
efler, hafva, vara brist på, t. ex.: Jag har o-l
om penningar, om lid: del är o-t efler
penningar; der på orten är ej o-l om ved, om
fisk. — b) Del onda säges endast i andlig
mening om det, som strider emot det goda, rätta,
sanna, emot Guds bud. Fly del o-a. — Ondo,
gammal böjd kasus. Med o-o, med våld, med
tvång. Med o-o, på o-o, i vredesmode, i ond
afsigt. Inleda i o-o, i onda gerningar. Fräls oss
ifrån o-o! från allt ondt, såväl lekamligt som
andligt.
ONDA BETTET, se under Bell.
ONDARTAD, a. 2. Se Elakartad.
ONDGÖRAS, v. d. 2. (böjes som Göra)
För-törnas.
ONDSINT, a. 4. Snar till vrede. Den o-a
hustrun. — Syn. Arg, Argsint, Lättrellig.
ONDSINTHET, f. 3. Egenskapen alt vara
ondsint. — Syn. Argsinthet.
ONDSKA, f. sing. 1) Vredgadt sinne. Göra
något i o-n. — Syn. Arghel, Ilska. — 2) Böjelse
att göra ondt. elakt hjerla, ondt sinnelag. Han
har gjort det af o. — Syn. Elakhet, Slygghct,
Vrånghet, Vrångvishct.
ONDSKEFULL, a. 2. Full af ondska, i
grunden elak, ond.
ONDSÅR, n. B. Elakarladt sår.
ONEKLIG, a. 2. Som ej kan förnekas. —
Syn. Se Obeslridlig. — One k lig het, f. 3.
ONEKLIGEN ell. ONEKLIGT, adv. Utan
tvifvel. för visso, obestridligt.
ONERERA, v. a. i. Belunga, belasta.
ONERÖS, - - ö’s, a. 2. Betungande.
ONKEL, å’nngk’l, m. 2. pl. onklar, (fr. Onde,
af lat. Avunculus) Farbror eller morbror.
ONOSLIG, a. 2. (fam.) i) (ursprungi.)
Oskadlig. — 2) Illa formad, oskaplig, ful. —
Onos-lighel, f. 3. — O nos ligl. adv.
Anm. Ordet förmodas af Ihre härleda sig ifrån
del belgiska Onnoozel, oskadlig, af Nusen,
skada. Ordets sednare bem. synes ej slå i något
sammanhang med den förra.
ONSDAG, m. 2. Fjerde dagen i veckan,
be-nämd efter den fornnordiske guden Oden, och
svarande mot Romarnes Dies Mercurii.
ONTOLOGI, ånniålåji’, f. 3. (från grek.) Läran
om lingens allmänna egenskaper.
ONTOLOGISK, ånntålåjlssk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på antologien.
ONUS, önu^s, n. pl. onera. (lat.) Börda, last;
skatt; skyldighet, besvär.
ONYTTA, f. sing. Se Ogagn.
ONYTTIG, a. 2. Som ej bringar, ej medför
nytta. Eli o-t hjon. O. sak. Del är o-t alt
neka, ijenar till intet alt... — Syn. Ogagnelig,
Oduglig. Oljenlig.
ONYTTIGHET, f. 3. 1) Egenskapen alt vara
onyttig. — 2) Se Onödighel, 2.
ONYTTIGT, adv. Ulan nytta. O. Ullbringa
sin lid.
ONYX, ony’x, m. 3. En hvit- och
brunran-dig ädelsten, som slipas till kaméer och gemmer.
ONÅD, f. sing. 1) Nekad nåd för en
förbrytelse, o. s. v. I uttrycket: Gifva sig på nåd
och o., se Nåd. — 2) Ogunstig sinnesstämning
hos en regent,* furste eller högt uppsatt person
emot någon underordnad. Falla, sälla sig, råka,
komma i o. Ådraga någon o. vid hofvet. Vid
vår o. Ull görandes, formel i regeringshandlingar,
hvarigenom anlydes, alt det, som blifvit anbefaldt,
måste hörsammas, så vida man vill undvika onåd.
— 3) (fam.) Ogunst.
ONÅDIG, a. 2. Ogunslig. Brukas i fråga om
regenter och högt uppsatta personer; eljest
fa-milierl och skämtvis. Visa sig o. emot någon.
Kasla en o. blick på någon. — Syn. Ogunstig.
ONÅDIGT, adv. På onådigt sätt, med onåd.
O. upptaga. — Syn. Ogunstigt.
ONÄMD, a. 2. Ej namngifven. En o.
person. Brukas äfv. substantivt: En o. — Syn.
Anonym.
ONÄMNBAR, a. 2. 4) Som ej kan nämnas,
omtalas. — 2) Utomordentligt stor. En o.
säll-het. — Syn. Öfversvinnelig, Obcskriflig,
Outsäglig.
ONÄPST, a. 4. Ostraffad.
ONÖDD, a. 2. Utan att vara dertill tvungen.
Göra någol o.
ONÖDIG, a. 2. ’ Ej nödvändig, till intet tje—
nande. Etl o-l arbete. En o. fråga. Ell o-l
Utlägg. O. persedel, onyttig. O. blygsel. Del
var o-l af honom all göra del. — Syn.
Onyttig, Öfvertlödig.
ONÖDIGHET, f. 3. 4) Egenskapen alt vara
onödig. O-en af en åtgärd. — 2) (fam.)
Onödig, öfvertlödig sak. Del är en o. all göra del.
Hvad är del för o.?
ONÖDIGTVIS, adv. Utan nödvändighet, utan
behof. Man bör ej o. slörla sig i fara.
ONÖJD, a. 2. Sc Missnöjd.
OOMBEDD, a. 2. Ulan att hafva blifvit
ombedd. Göra någol o.
OOMKULLRUNKELIG, a. 2. (skämtv.) Sc
Oom-kullslöllig.
OOMKULLSTÖTL1G, a. 2. Som ej kan
vederläggas, bestridas. En o. sanning. — Syn. Sc
Obestridlig.
OORDÉNTLIG, a. 2. Utan ordentlighel, utan
ordning. En o. menniska. O. lefnad.
OORDENTLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen atl
vara oordentlig. — 2) Oordentligt lefnadssätt,
uppförande; utsväfning; handling, som röjer brist på
ordning.
OORDENTLIGT, adv. Utan ordentlighet eller
ordning. I.efva o.
OORDNING, f. 2. 4) Brist på ordning,
ord-ningslöst tillstånd. Bringa, komma i o. — Syn.
Oreda, Oskick, Olag, Villervalla, Förbistring. —
2) Handling, som innebär afsleg ifrån ordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
