Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Patt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAT
PEL
flytta, men ej kan flytta denne, utan alt han
blir tagen.
PATT. m. 2. (pop.) Se Bröstvårta.
PATTA, v. n. 4. (pop.) Se Di. —
PaIlande, n. 4.
PAULUN, –un, m. 3. (fr. Pavillon) Upptill
rynkad sänggardin, hängande ned ifrån sängtaket
eller fästad vid en liten stång emot hufvudgärden.
PAULUNSÄNG, –ünsä’nng, f. 2. Säng med
paulun.
PAUPERISM,––––––i’ssm, m. sing. (fr.
Pau-périsme, af lal. Pauper. fattig) 4) Tillvaron af
elt stort antal näringslösa och utfattiga personer
i elt land. — 2) Faltigklass, som njuter
understöd af samhället.
PAUS, påuss, m. 3. (fr. Pause, från grek.
Pausis) 4) Uppehåll, afbrotl, hvila. isynn. i musik.
— 2) Tecken, som anger uppehåll i musik.
Tyst-nadstecken.
PAUSERA, v. n. 4. Göra uppehåll, isynn. i
musik. — Pausering, f. 2.
PAVILJONG, pavilljå’nng, m. 3. (fr. Pavillon)
<) Fyrkantig byggnad med spetsigt tak. — 2)
Flygelbyggnad. — 3) Lusthus.
PECORALE, - - ålc, n. pl. — alia ell. — alier.
(af lal. Pecus. fä) Handling, yttrande eller
skriftlig uppsats, som röjer ovanlig dumhet.
PECTINSYRA, päcktfnsy ro, f. 4. Se
Gelésyra.
PECUNIER, m m., se Pekunier.
PEDAGOG, - - 6g. rn. 3. (grek. Paidagogos)
Barnauppfostrare, barnalürare, skollärare.
PEDAGOGI,––––––-i’, f. 3. 4)
Uppfostringsanstalt. — 2) Skolläraresyssla.
PEDAGOGIK,––––––i’k, f. sing. Läran om
ungdomens uppfostran och undervisning.
PEDAGOGISK, a. 2. Som angår ungdomens
uppfostran och undervisning.
PEDAL, - ål, m. 3. (lat. Pedalis, af Pes, fot)
Klaviatur för föltcrna på vissa musikinstrument,
t. ex. orgor.
PEDALHARPA, - ålhårrpa, f. 4. Harpa,
försedd med pedal, medelst hvilken man kan böja
alla oktavtoner en balf ton.
PEDALVERK, -ålvä rrk. n. 5. Den del af
ell orgverk, som tillhör pedalen.
PEDANT. - ånnl, m. 3. (fr. Pédant, från grek.
Pais, gosse) 4) Föraktlig benämning på
skollärare. — Syn. Skolfux, Gräl, Glosmagister,
Glos-pedant. — 2) En, som vill synas lärd, eller talar
i professorslon. — 3) En, som är alltför noga
och sträng i småsaker.
PEDANTERI,––––––ri’. n. 3. 4) a) Pedantiskt
väsende, sätt alt vnra. — b) Pedantisk lärdom,
skolgrål. — Syn. Skolfuxeri. — 2) Löjligt
iakttagande af noggrannhet och stränghet i saker af
föga vigt.
PEDANTISK, a. 2. 4) Som tillhör, röjer,
lillkännagifver pedanteri. P. lon. P-l väsende.
— 2) (om person) Som i sitt uppförande, i sätt,
skick och väsende visar sig som cn pedant eller
med stel envishet hänger fast vid gamla former
och åsigter.
PEDANTISKT, adv. På ett pedantiskt sätt,
»kolfuxaktigt, småaktigt.
PEDANTISM, –i’ssm. m. 3. Se Pedanteri.
PEDELL. - dä ll, m. 3. (medelt. lat. Bcdellus
ell. Bidellus) 4) (ford.) Vaktmästare vid allmänna
embelsverk. — 2) Vaktmästare vid elt universitet.
— 3) (hos katolikerna) Kyrkovakiare.
PEGASUS, pègasuss, nom. prop. m. (grek.
Pägasos) Enligt grekiska fabelläran, en bevingad
BIS
häst, som med elt hofslag öppnade
sånggudinnornas källa. (Fig.) Sadla ell. rida P., försöka sig
i verskonsten. — Förkorlningsvis brukas äfv.,
helst i vers, Pcgas (-ås), i best, form
Pega-scn, t. ex.: (fig.) Spänna P-en för plogen, sälta
ell skaldesnille till göromål, som röra blott det
torra, prakliska.
PEJLA, v. a. 4. (sjöt.) Med lodet undersöka
vattnets djup; äfv. med lillhjelp af kompassen
undersöka elt föremåls bäring. P. pumpen,
medelst pejlslocken undersöka valtenhöjdcn i
pumpen. — Pejling, f. 2.
PEJLKOMPÄSS, päjlkåmmpåss, m. 3.
Kompass, indelad i grader, som brukas vid pejling.
[- com -.]
PEJLSTOCK, m. 2. (skepp.) En i tum indelad
jernaln, hvarmedelst vallenhöjden i ett farlyg
un-dersökes.
PEJLSTOL, m. 2. (skepp.) Stativ med tre ben,
hvarpå kompassen ställes, då man vill pejla.
PEKA, v. n. 4. 4) Med fingret visa på någon
eller något. P. på någon. P. på ell föremål.
Han p-de härvid ål sjön. Aktivt säges: P.
finger åt någon, upprepade gånger stryka det
ena pekfingret öfver det andra i riktning åt en
person, den man dymedelst vill utskämma. (Fig.)
Jag ser, hvart han p-r, hvad han menar,
åsyf-lar. P. ut, se Utpeka. — 2) (om vissa spetsiga
föremål) Hafva riktning åt ett visst håll, åt en
viss punkt. Visaren p-r på sex. Magnetnålen
p-r ål norr.
PEKFINGER, n. 5. Fingret näst tummen,
med hvilket man vanligen pekar.
PEKPINNE, m. 2. pl. — pinnar ell.
PEK-STICKA, f. 4. Pinne, sticka, som brukas att
dermed utpeka bokstäfverna för barn, som lära
sig alt läsa. (Fig. fam.) Vara pekslicka åt en,
dess lekboll. Sälla p. för en, hqlla honom i
tukt.
PEKUNIER, peküniärr, s. 3. pl. (af lat.
Pe-cunia) Säges skämtv. i sl. f. penningar. [Pec —.]
PEKUNIÄR,––––-ä’r, a. 2. Som angår
penningar, penning-. [Pec —
PELA, v. a. i. (pop.) Helt sakta rifva med
nageln. — Petande, n. 4.
PELARE, m. 3. 4) Frislående stöd för hvalf
eller hvalfbåge, af murverk eller hela stenblock,
rundt eller fyrkantigt. — 2) Slöd af irä under
midien af en bjelke. — 3) Vid sprängning i grufva
qvarlemnadl slöd för taket. — 4) Benämning på
sirater o. d., som hafva form af pelare. Ell bord
med fristående p. — 8) (nat. hist.) Medlersta
delen af en snäcka. — Ss. Pelarformig,
-rad.
PELARBORD, n. 8. Bord med pelarformiga
fölter.
PELARFOT, m. 3. pl. — fölter. Se
Piedestal.
PELARGÅNG, m. 2. Se Portik.
PELARHUFVUD, n. 4. pl. — hufvuden. Se
Kapitäl, n.
PELARSKAFT, n. 8. Skaftet på en pelare
eller dess nedra del.
PELEGJHM, pelegri’mm, m. 3. Se Pilgrim.
PELERIN.––––i n. m. 3. Ett slags
frunlim-merskrage till yttre betäckning, öfver hälften af
bröstet, armarna och ryggen.
PELIKAN, –ån, m. 3. (grek. Pelekan) 4)
Simfågel, något större än en svan; har vid
undernäbben cn stor strupsäck, hvari fisk, som
utgör hans egentliga föda, kan förvaras. Pelecanus
Onocroialus. — 2) (kem.) Dislillerkolf med tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
