Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pelis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814
PEL
PEN
rör. — 3) Ett slags fordom bruklig 6-pundig
kanon. — 4) Ett slags tång till tänders utdragning.
PELIS, - is, m. 3. (fr. Pelhse, af lat. Pellis,
skinn) Pclsfodrad fruntimmerskappa. — Ss.
P-foder.
PELL, m. 2. Elt slags baldakin eller
dyrbart täcke, som vid vissa högtidliga tillfällen,
såsom en hedersbevisning, hölls öfver vissa
personer. Jfr. Brudpcll.
PELS, pä’lls, m. 2. (af lat. Pellis, skinn) i)
Vissa vilda djurs skinn. — 2) Rock af skinn eller
med skinn till foder. Deraf Vargskinnspels,
Får-skinnspels, m. fl. — 2) (fig. fam. skämlv.) Skinn,
hud. Ge på p-en, piska upp. — Ss. P-bräm,
-foder, -krage, -ärm.
PELSA, v. n. 4. P. på’, påkläda någon
pels-kläder. P. pa sig, pålaga sådana kläder.
PELSFODRA, v. a. 4. Förse med foder af
pclsverk.
PELSKAPPA, f. 4. Med pelsverk fodrad
kappa.
PFLSMÖSSA, f. i. Skinnfodrad mössa.
PELSSAMMET, n. sing. Elt slags långhårigt,
dels slätt, dels blommigt eller annars fasoneradt
sammet.
PELSVERK, n. 3. Skinn af vilda eller lama
djur, som nyttjas till beklädnad.
PELSÄNGER, pä’llsä’ng’r, m. 2. pl. — ängrar.
En insekt, som lätt angriper pelsverk. Dermesles
pellio.
PELTERI, –ri’, n. 3. Se Pelsverk.
PEN, a. 2. 4) (prov.) Fin, putsad. — 2) (fam.)
Öfvcrdrifvet och tillgjordt sedesam, sipp. — P
en-hel. f. 3.
PEN, m. 2. Den ändan af en handhammare,
som är motsatt till banen. [Pän.]
PENATER, penåFr, rn. 3. pl. (lat. Penales)
4) Husgudar. — 2) (fig.) Hemvist.
PENDANT, panngdånng, m. 3. (fr.) 1) Se
Motstycke. — 2) Person, som liknar en annan
eller har med honom något gemensamt.
PENDEL, pä’nnd’l, m. 2. pl. pendlar, (af lat.
Pcndere, hänga) 4) (i allrn.) Tyngd, upphängd så,
att. då den sättes i rörelse, den svänger fram och
tillbaka. Svänglyngd, Svängstång. — 2) Dylik
, svänglyngd i väggur.
PENDELRÖRELSE, f. 3. Se
Pendelsvängning.
PENDELSILKE, n. 4. Växtslägte af algerna.
Oscillatoria.
PENDELSLAG, n. 5. Ell slag af en
svängande pendel fram eller tillbaka.
PENDELSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Stång
på en pendel.
PENDELSVÄNGNING, f. 2. Det slags
svängning, som en i rörelse salt pendel har. — Syn.
Oscillalion.
PENDELUR, n. 5. Ur, som hålles i gång
genom pendel.
PENDYL, panngdy’l, m. 3. (fr. Prndule)
Vägg-stussare, bordstussare, bordur.
PENETRERA, v. a. 4. (lal. Pcnelrarc)
Genomtränga: intränga uti; utgrunda, utforska.
PENGAR, pä nngarr. Se Penningar.
PENGUIN, se Pinguin.
PENITENS, –tä’nns, f. 3. (lat. Poenilenlia)
Bot och bättring, syndabot.
PENITENT, - - ä’nnt. m. 3. Botgörare.
PENNA, f. 4. (lat.) 4) Ving- eller sljertfjäder
på en fågel. — 2) Dylik fjäder, begagnad till
skrifning. Förkoriadt af Skrifpenna. Ritad med
p. En p. full, så mycket bläck, som på en gång
kan tagas i pennan genom doppning i
bläckhornet. Skära upp en p.. skära en förut orörd
penna till formering. Formera en p., se
Formera, 3. P-n suddar, släpper för mycket bläck,
så alt boksläfverna blifva suddiga. P-n lar icke,
släpper ej bläcket. P-n går bra, illa, är bra,
dålig alt skrifva med. Taga Ull p-n, sälta p-n
på papperet, börja att skrifva. Falla i p-n, se
Fatta. Föra p-n, hålla den, när man skrifter;
(fig.) vara skrifkarl; författa, skrifva. (Fig.) Det
som flyter ur hans p., hvad han författar,
skrifver. — 3) Säges äfv. om åtskilliga slags
konstgjorda skrifpennor, såsom: Stål-,
Guttapercha-pennor, m. fl. Se äfv. Blyertspenna. — Ss.
Pcnn foder ell. -fodral, -formering.
PENNALISM, - - i’ssm, m. sing. (af Pennal,
fordom vid universiletenia brukligt öknamn på
den, som nyss blifvit student, af lal. Penna,
fjäder) Det med skymflig behandling förenade,
beroende tillstånd, hvari de till läroverken nykomne
någon lid höllos af de äldre, innan de af dessa
betraktades som kamrater.
PENNDRAG, n. 5. Drag, streck, som göres
med en skrifpenna.
PENNFJÄDER, m. 2. pl. — fjädrar. Skaftet
på en fågelfjäder, eller den del deraf, hvarvid
fanct är fäst.
PENNFORMERARE, m. 5. 4) Person, som
har befallning att formera skrifpennor åt någon.
— 2) Nyligen uppfunnen maskin till pennors
formering.
PENNFÄKTARE. m. 3. (fam.) Skämtsam
benämning på medelmåttiga skriftställare, helst då
de befalla sig med polemik.
PENNFÄKTERI, n. 3. (fam. skämtv.) Strid,
som föres med pennan emellan skriftställare.
PENNKNTF, m. 2. pl. — knifvar. Knif,
enkom gjord för pennformering.
PENNKRIG, n. 5. Se Pennfäkteri.
PENNLED, m. 3. Nedersta ändan af en
fågelvinge, dervid de stora vingpennorna äro fästade.
PENNING, m. 2. Ursprungligen del samma
som Brakieat eller Bleckmynt. 4) Mindre
skiljemynt. En p. af silfver. Deraf Räken-,
Spelpenning. — 2) (ford.j af elt öre. — 3) Se
Medalj. Deraf Minnespenning. — 4) (i sing.,
best, form.) a) Brukas i finans- och
kameralspråket, för att beteckna en viss andel af en
summa penningar. Tredje, fjer de, tionde,
tjugonde p-en. — b) (kollektivt) Se Penningar.
P-en gör alll här i vtrlden. — Penningar
ell. (sammandr. o. i talspråket) Pengar, pl. a)
Se Mynt, 2. Reda, kontanta p. Hafva
myckel p. Vara fattig på p. Han aktar ej p-r,
kan ej hushålla med p. Förtjena p. Spela
om p. Spela alla p-na af någon.
Understöd i p. Del slår ej all få för p. Vända,
förvandla i p., sälja, afyttra. — b)
Förmögenhet. Han har p., har fåll p. med sin
fru. — c) (i sammansättningar) Inkomst,
af-gift, l. ex.: Hamn-, Ljuspenningar, m. m. —
Ss. Penninga fgifl, -behof, -belöning,
-brist, -böter, -förlust, -förråd,
-förskott, -gir i g, -girighet, -hjelp,
-inkomst, -kassa, -lys len, -lystnad, -lån,
-lön, -nöd, -ocker, -ockrare, -rik,
-räkning, -ränla. -sak, -skatt, sniken,
-snål, -sorl, -til Ig ån g, -ljuf,
-understöd, -uppbörd,-utgift, -utskyld,-vins l,
-vite, -öda re.
PENNINGDRYG, a. 2. (fam.) Dryg, stolt Öfver
sin rikedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
