Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Piketpost ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
PIK
PIN
PIKETPOST, - ètpå’sst, m. 3. eller
PIKETVAKT, - èlvåckl, f. 3. Se Piket, I.
PIKFALL, n. 5. Se Gaffelfall.
PIKTUR, picklür. f. 3. (lat. Pictura)
Handstil.
PIL, m. 2. I. En i ena andan tillspetsad, vid
den andra vanligtvis med två eller fyra rader
fjädrar försedd lätt staf, som skjutes med båge eller
pilbössa. Med en p. genomborra någon. Som
en p., med yttersta snabbhet. (Fig.) Kärlekens
p-ar, dess makt. — Ss P-f or mig,-formi g t,
-skott, -spets, -udd.
PIL, f. 2. II. Ett bekant trädslag af fam.
Hängblommige, hvaraf Sälg. Jolslcr, Vide m. fl.
Äro arter. Salix. — Ss. P-bark, -häck,
-sko g.
PILA, v. n. 1. (fam.) Ila snabbt som en pil.
PILASTER, -åssfr, m. 2. pl. — sirar, (fr.
Pilaslre, af lat. Pila, pelare) Fyrkantig pelare,
som går in i muren. Väggpelare.
PILBÅGE, m. 2. pl. — bågar. Se Båge, I.
PILBÖSSA, f. 1. Se Armborst.
PILFINK, pflffngk, m. 2. Fågel af
Fink-slägtet, 5% tum lång. Fringilla montana.
PILGRIM, pillgrimm, m. 3. (ilal. Pellegrino,
af lat. Peregrinus, utländsk) Vallfärdarc lill någon
helig ort. — Sx. P-sfärd, -sslaf.
PILGRIMSFALK, pfllgrimmsfållk, m. 2.
Rof-fåge! af Falksläglet, 1 fot 5 tum lång. Falco
peregrinus.
PILJ! int. (fr. Pille: i jägarspråkel) Tillrop
till en hund, då man vill, all han skall uppstöta
en fågelkull, för hvilken han gjort stånd,
PILKOGER. n. S. Se Koger, I.
P1LLAU, pfllau, m. sing. österländsk rätt,
beslående af ris med hönskött.
PILLER, n. 5. (lat. Pilula) 1) (apot.) Piller
kallas små kulor af ell pepparkorns lill en ärts
storlek, hvilka beredas af olika ämnen, för atl
tjena till läkemedel. Inlaga p. — 2) (fig.)
Stickord, förtret.
PILLER DOSA, f. 4. Dosa att förvara piller uti.
PILLERLÅS, n. 5. Elt slags bösslås.
PILLRA, v. a. 4. Sakta rifva. — P. sig,
v. r. (om fåglar) Putsa sig med näbben. —
Pill-rande, n. 4.
PILSKYTT, m. 2. Se Bågskytt.
PILSNABB, a. 2. Snabb som en pil.
PILSPINN A RE, m. 5. En hvit och
silfver-glänsande nattfjäril med alldeles enfärgade vingar.
Bombyx salicis.
PILSÖMMEN, m. sing. dcf. (anat.) Sömmen
emellan hjessbenen och nackbenet.
PILT, pillt, m. 2. Se Gosse.
PILTRÄD, n. 5. Se Pil, 11.
PILÖRT, f. 3. Mångårig växt med hvita
blommor och lökaktiga rötter. Sagillaria sagitlifolia.
PIMENT. - mä’nnt, m. sing. Se Spansk
Peppar (under Peppar).
P1MPERNELL, pi‘mmp’rnä’ll, f. 3. Örten
Polerium sanguisorba.
PIMPINELLA. pimmpinä’lla, f. 4.
Apoteksväxt af de Parasollblommige, på torra ställen.
Pimpinella saxifraga.
PIMPLA, v. a. 4. Se Pirka. — V. n. (fam.)
Supa smått. — Pimplande, n. 4.
PIMPLA, f. 4. Elt insektslägte af Steklarnes
ordning. Pimpla.
PIMPLARE, m. 5. (fam.) En, som super smält.
PIMSA, v. a. 4. Slipa med pimsten. —
Pimsning. f. 2. [Pimpsa.]
PIMSTÉN, pfmmslén, (uttal, vanligen: pfmmp-
stén) m. 2. (t. Bimsslein) Vulkanisk produkt,
uppkommen genom åtskilliga mineraliers
förglas-ning och förnämligast beslående af kiseljord.
[Pimpsien.]
PINA, v. a. 4. (i impf. o. sup. äfv. 3) 4) Plåga
med egna dcrtill inrättade plågoredskap, för att
tvinga till bekännelse eller såsom bestraffning.
P. någon lill bekännelse. P. en förbrytare.
P. ihjel, lill döds. — 2) (i allm.) Plåga; tvinga.
P. af, fram, se Afpina, Frampina. P. ihop,
hoplvinga; äfv. (fig.) med möda samla. P. Tn,
se Tvinga in, Inplugga. P. ut se Utpina. P.
fiolen, gnida hårdt på strängarna. — Pinande,
n. 4.
PINA, f. 4. 1) De plågor, den som pinas,
marteras, måste utstå. Chrisli p., hans lidande
på korset. — 2) (i alim.) Plåga.
PINADÖ, - -dö ! ell. PINA-RASA-Dö,
pina-råsadö’! int. Elt slags i vissa landsorter
brukliga eder, uppkomna i katolska tiden och
ursprungligen bedyranden vid vår Herres pina
och död.
PINAKOTEK, - - kåték. n. 3. (från grek.)
Byggnad eller konstsal för målningar, bilder, o. s. v.
— Äfv. Pinakolhek.
PINARE, m. 5. En som pinar. Mest i
sammansättningar. såsom Bondpinare, Flöjlpinare.
PINASS. - åss, m. 3. 4) Litet fartyg,
tillhörande elt krigsskepp, för oflicerarnes behof. —
2) Litet fartyg med skonerttackling, som brukas
lill kustfart.
PINBÄNK, m. 2. Se Sträckbänk.
PINDAR1SK, pinndårissk, a. 2. (liller.) Som i
afseende på skaldeart, stil och anda har likhet
med Pindari oden.
PINDEN. pi’nnd’n, m. sing. dcf. (grek.
Pin-dos) 4) Etl åt sånggudinnorna helgadl berg i del
fordna Grekland. — 2) (fig.) Skaldskap, vitterhet.
PINFULL. pi’n full, a. 2. (fam.) Alldeles full.
P1NFÄRSK, pi’n fä’rrsk, a. 2. (fam.) Alldeles
färsk.
PINGLA, f. 4. I. Grodunge i dess första
tillstånd, då den andas med gälar.
PINGLA, f. 4. II. Liten bjellra.
PINGLA, v. n. 4. III. (fam.) Låta som en
pingla. — Pinglande, n. 4.
PINGPANG, pinng pånng, se Bingbång.
PINGST, m. 3. (grek. Penlekosle, den
femtionde, näml, dagen efter Påsk) En af kristna
kyrkans tre största högtider, till minne af den
Hel. Andes utgjutande öfver apostlarna. I p.,
nästkommande pingst. 1 p-as, förliden pingst.
Annandag p.. andra högtidsdagen i pingsthelgen.
PINGSTAFTON, m. 2. pl. — aftnar. Dagen
före pingstdagen.
PINGSTDAG, m. 2. Endera af pingsthelgens
båda högtidsdagar. P-arne. P-en, pingsthelgens
första dag.
PINGSTHELG, m. 3. De båda högtidsdagar,
då pingst firas.
PINGSTLILJA, f. 4. Hvit narciss.
PINGSTVECKA, f. 4. Veckan näst före pingst.
PINGVIN, pinngvfn, m. 3. (af lat. Pinguis,
fet) Simfågel, som icke kan flyga, ganska fet. ända
lill 2 alnar hög och 2 lispund tung. Aplcnodytcs
magellanica. [Penguin.]
PINIE, pfnje, f. 3. Etl praktfullt träd i
söderländerna, med parasollformig krona och Älbara
frön, stora som mandlar. Pinus pinea.
PINK, pi’ngk, m. 3. (fr. Pinque)
Skepp,tack-ladt som en fregatt, men med smalare skrof åt
aktern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
