Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pink ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIN
PIP
PTNK, pfngk, m. sing. Se Urin.
PINKA, pingka, v. n. 4. Kasta sitt vatten.
— Pin k an de, n. 4. o. Pinkning, f. 2.
P1NKTRÄNGD, a. 2 Som känner trängning
att kasta sitt vatten.
PINLIG, a. 2. Som sker medelst pinande eller
derigenom framtvingad. P-l förhör. P.
bekännelse.
PINLIGEN, adv. Medelst pinoredskap. P.
förhöra.
PINNA, v. a. 4. Hopfoga medelst pinnar.
PINNE, m. 2. pl. pinnar. 4) Kort slafformigt
trästycke, t. ex. i en stege, i vagnsstegar,
kran-stegar, i en fågelbur, en fälla, i en härf, o. s. v.
Se f. ö. Skopinne, Pekpinne, m. fl. Ben smala
som p-nar, mycket smala. (Fig.) Del är ingen
skog, bara p-nar, bara småskog. (Fam.
talesätt) Del är som en p. i helvete, räcker, förslår
icke det ringaste.
PINNHARF, f. 2. pl. — harfvar. Ett slags
barf med lodräta och något långa pinnar.
PINNHOSOR, f. 4. pl. (veterin.) Se Spritt.
PINNHÅL, n. 5. Hål för en pinne alt isättas.
PINNKOMPASS. pfnnkårnmpåss, m. 3. (skepp.)
En träskifva med små vidhängande pinnar, hvarpå
hvarje väderstreck och knopantal är utmärkt med
8 hål, i hvilka rorgängaren för hvarje glas
insticker en pinne för den kurs, han styrt under
glasets förlopp, och loggaren en, för den derunder
seglade distansen.
PINOHISTORIA,–––––-töria, f. 3. Christi p.,
berättelsen om Christi lidande.
PINOMEDEL. n. 3. eller
PINOREDSKAP. n. 3. Medel, redskap, som
användes att pina anklagade till bekännelse eller
vid bestraffning.
PINORUM, n. 5. 1) Rum. t. ex. i ett
fängelse, der pinoredskap förvaras och användas. —
2) (fig.) Se Helvete, 1.
PINSAM, a. 2. I hög grad plågsam. P. värk.
— Pinsamt, adv.
PINSCHBACK, pfnnscbback, m. sing. Ett
slags metall-legering, som har någon likhet med
guld. Skrifves äfv. Pinsback.
PINSETT. pänngsä lt, m. 3. (fr. Pincelle) Liten
kirurgisk tång af mångfaldiga slag och till olika
bestämmelser.
PION, -ön. m. 3. Bekant blornsterväxt med
stora röda blommor. Poeonia oflicinalis.
PIONIER, - - niä’r, m. 3. (fr. Pionnicr)
Skans-gräfvare.
PIP, m. 2. I. 4) På sidan af ett kärl
befintligt smalt, uppåt gående rör, hvarigenom
innehållet kan uthällas, när man åt den sidan lutar
på kärlet. P-en på en vattenkanna, en tekanna,
o. s. v. — 2) (bot.) Ett sambladigt blomfoders
nedersta, alldeles hopväxta del.
PIP, n. sing. II. (fam) Pipande. Små fåglars
p. P. och låt, jemmerlåt.
PIP! int. III. Utrop, då man pipar barn.
PIPA, v. n. 3. I. Impf. Pep. 4) Låta som
små fågelungar. — 2) (fam.) Tala rned en fin,
gäll och klagande ton. — 3) (fam.) Lipa, jemra
sig. — 4) (fam.) Blåsa på pipa (flöjt, klarinett,
m. m.). — 3) (om vädret) Se Hvina. — V. a.
(fam.) 4) På lek sticka fingret mot ett barn och
dervid säga: Pip! — 2) (fig.) Oroa, jägta, bry.
PIPA, pfpa, f. 4. II. 4) (i allm.) Rör. P-n
i lårbenet. Jfr. Ben-, Böss-, Nyckel-, Orgpipa,
m. fl. — 2) Liten hålighel i en honungskaka. —
— 3) Se Tobakspipa. Stoppa, lända, röka,
rensa sin p. (Fam.) Del är ej värdl en p.
221
(ell. pip) tobak, ingenting värdt. — 3) Benämning
på hvarjehanda blåsinstrumenter, såsom flöjt,
klarinett, m. fl. Se äfv. Fågel-, Säckpipa. (Fig.
fam.) Dansa efter ens p.. i allt rätta sig efter
ens vilja. Sticka p-n (på en säckpipa) i säcken,
gifva med sig, sänka tonen. — 4) Det uppslående
rörel på en ljusstake, hvaruti ljuset sättes. —
3) Röret, som går ifrån en eldstad upp till
skorstenen. Se äfv. Skorstens-, Masugnspipa. —
6) (vid glasbruk) Se Biåsrör, 2. — 7)
Vålvaru-måu = 180 kannor. — 8) (nat. hist.) a) Se
Pip-fisk. — b) (uttalas: pi’pa) En art af Paddorna,
märklig derföre, att honan bär äggen på ryggen,
tills de utkläckas. Pipa dorsigera. Kallas äfv.
Surinamska Paddan.
PIPANDE, n. 4. 4) Lätet, då fågelungar eller
menniskor pipa. — 2) Hvinande.
PIPARE, m. 3. Fordom bruklig benämning
på musikanter, hvilka nyttja blåsinstrumenter,
såsom flöjter, klarinetter, m. fl. Säges nu endast
skämtvis eller föraktligt.
PIPBORR, m. 2. Lång hålborr till piprörs
genomborrande.
PIPBEREDARE, m. 3. Arbetare, som vid
ett gevärsfaktori gängar pipan och svansskrufven,
påsätter häften och klackar, samt borrar
fäng-hålet.
PIPBLOMSTER, n. 3. (bot.) Blomkrona, som
har formen af elt cylindriskt rör med utslående
kant.
PIPBLOMSTRIG, a. 2. Säges om växter med
pipblomsler.
PIPBRUK, n. 5. Fabrik, der tobakspipor
tillverkas.
PIPBRÄNNERI, n. 3. Se Pipbruk.
PIPCIRKEL, m. 2. pl. — cirklar. Ett slags
cirkel, som nyttjas vid bösspipors slipning.
PIPDÅN, pi’pdå’n, n. 3. örten Galcopsis
Te-Irachet.
PIPFISK, m. 2. Taggfenig fisk i S. Amerika,
5 till 4 fot lång, valsformig med fyrkantigt
hufvud, nästan hälften så långt som den öfriga
kroppen. och liten mun. Fistularia tabaccaria.
PIPFORM, m. 2. Form af gjuten messing,
hvari tobakspipor (ler- och kritpipor) formas.
PIPFORMIG, a. 2. Som har formen af en
pipa eller ett rör.
PIPHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Hammare, hvarunder bösspipor vällas.
P1PHAS, m. 2. (veterin.) Svullnad på hästens
hasspets.
PIPHUFVUD, n. 4. pl. — hufvudcn.
Huf-vudet på en tobakspipa.
PIPHVEN, m. sing. Växlen Agrostis
arundi-nacpa, som brukas till piprcnsare.
PIPHYFVEL, m. 2. pl. — hyflar. Elt slags
hyfvel. som bössmakare bruka.
P1PIG, a. 2. I. 4) Fin, gäll och klagande. P.
röst. — 2) (om barn) Som ofta piper och
jem-rar sig.
P1PIG. a. 2. II. Se Porös och Cellulös.
P1PIGHET. f. 3. Egenskapen att vara pipig.
PIPKORALL, –all, m. 3. Elt slags röd
korall, bestående af rör, förenade liksom piporna i
ett orgverk. Tubipora rnusica.
PIPKRAGE, m. 2. pl. — kragar. Halskrage,
rynkad i pipformiga veck.
PIPLERA. f. 4. Ett slags ren, hvit lera,
hvaraf tobakspipor tillverkas.
PIPLOCK, n. 3. Lock på en tobakspipa.
PIPLÄRKA, f. 4. Ett till gångfåglarna börande
slägte. Anlhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
