Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Piplök ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 PIP
PIT
PIPLÖK, m. sing. En sort lök med hvila,
röda och gulaktiga lökar. Alhum fistulosum.
Kallas äfv. Kållök.
PIPMAKARE, m. 5. En, som tillverkar
tobakspipor.
PIPMASK, m. 2. Se Pipkorall.
PIPMERGEL, m. sing. En art mergel.
PIPMOSSA, f. 4. Se Pippolyp.
PIPMUR, m. 2. Muren kring en
skorstens-pipa.
PI^NUBB, m. 2. (pop.) Tobakspipa med ganska
kort skaft.
PIPNÄSSLA, f. 1. So Blindnässla.
PIPP, m. sing. Se Hönslippen.
PIPPA, f. 4. (i barnspråket) Se Lus.
PIPPERLING, se Pepperling.
PIPPING, m. 2. (fr. Pepin) En sort äplen,
små. välsmakliga, och som hålla sig länge.
PIPPOLYP.–y’p, m. 3. (nat. hisl.) Ett slägte
af Rödpolyperna, hornaktig, gul och pipig, ej
olik ett halmstrå. Tubularia indivisa.
PIPRENSARE, m. B. Redskap, hvarmed
pipskaft rengöras.
PIPRÄNNA, f. 4. Den urhålkade delen af
böss-stocken, hvari pipan infälles.
PIPSKAFT, n. B. Del rörformiga skaftet till
en tobakspipa.
PIPSKÄGG, n. B. Kort, smalt, spetsigt skägg
på hakan.
PIPSTOCK, m. 2. Tjock planka öfver hvarje
väderlåda i ett orgverk, af samma storlek som
denna, och i hvilken piporna äro insatta.
PIPSTÄLLNING, f. 2. Enkom gjord ställning
af trä för tobakspipor.
PIPSÄR, n. B. Se Fistel.
PIPTÅ, f. 3. (bot.) Se Pipdån.
PIPTÄNDARE, m. B. Se Fidibus.
PIPUCÄ, m. 2. Ugn. hvari tobakspipor brännas.
PIPVERK, n. B. 4) Maskin, inrättning med
pipor. — 2) Piporna i ett orgverk.
PIRAT, - åt. m. 3. (grek. Peiraläs) 4)
Sjö-röfvare. — 2) Liten påse, hvari fruntimmer
förvara sysaker o. d.
PIRK, m. 2. Elt slags fiskredskap, bestående
af flera å elt blysänke fästade, utslående krokar,
och hvilket hålles i ständig rörelse i vattnet.
PIRKA. v. n, 4. (fisk.) Förmcdelst pirk hugga
fisk i stimmen.
PIRKEN, pi’rrk’n, m. sing. Se Johannisört.
PIROG, - ög, m. 3. Elt slags större indiansk
kanot.
PIRRA, f. sing. Ett slags sällskapsspel med
en tärningformig snurra, hvarpå bokstäfver eller
tärningsögon äro tecknade.
PIRRÖGD, a. 2. (fam.) Som har eldiga ögon.
PIRUETT. - - äTl. m. 3. (fr. Pirouelte) 4)
(dansk.) Svängning rundt omkring på ena
fotspet-sen. — 2) (ridk.) En häsls svängning omkring på
samma ställe.
PIRUM, pfrumm, adj. oböjl. (fam.) Vara,
göra, bli p., berusad.
PIRÅL, pfrå’1, m. 2. Fastgälig broskfisk, med
en 44 till 46 tum lång, ormlik kropp, slemmig
och ringlad af skrynklor, samt utan ögon. Myxine
glutinosa.
P1SANG, - ånng, m. 3. Den utmärkt
välsmakliga frukten af trädet Musa paradisiaca, som
odlas i Oslindien, Amerika och på
Söderhafs-öarna.
PISANGÄTARE. - ånng–––––, m. B. En
tropisk fågel, lik en höna, violett med röda vingar.
Musopbaga violacea.
PISK, n. sing. (fam.) Se Slryk.
PISKA, f. 4. 4) Redskap, bestående af flätade
läderremmar eller tagelsnodder med en snärt eller
tamp i ändan, fästad vid ändan af elt skaft och
begagnad att dermed pådrifva häslar eller andra
dragare. — 2) Se Hårpiska, Hålmålspiska. —
Ss. Piskskaft.
PISKA, v. a. 4. 4) Slå, pådrifva med piska.
P. en negerslaf. P. en häst. P. och slå. P.
pa. slå eftertryckligt med piska. P. sö’ndcr,
sarga med piskslängar. — 2) (i allm.) Slå, ge
stryk. P. med en rotting, en käpp. P. kläder,
slå dem med käpp, rotting, för att uldrifva
dammet. Begnel, snön p-r i ansiglel, slår i
ansig-tet. P. bort, Tn, se Bortpiska, Inpiska. Haglet
p-r in fönstren, inslår dem. P. på’, ge
dugligt med stryk. P. sö nder, göra söndrig genom
piskning, t. ex.: P. sönder kläder. P. upp, ge
någon ryggen full med slryk. P. ut, se Utpiska.
— 3) (hattm.) Omröra ull med bågen. —
Piskande, n. 4. o. Piskning, f. 2.
P1SKRAPP. n. S. eller
PISKSLÄNG, m. 2. Slag med piska.
PISKSMÄLL, m. 2. Smäll, som göres med
piska.
PISKSNURRA, f. 4. Snurra, som drifves
omkring med piska.
PISKSNÄRT, m. 2. Snärt (sc d. o.) på en
piska.
PISS, m. sing. (lågt) Se Urin.
P1SSA. v. n. 4. (lågt) Kasta sitt vatten. —
P is sande, n. 4. o. Pissning, f. 2.
PISSMYRA, f. 4. Se Ellermyra.
PISSPOTTA, f. 4. (lågt) Se Naitpolla.
PISS-STÄLLE, n. 4. (lågt) Särskilt ställe, der
man får kasta sitt vatten.
PISSTRÄNGD, a. 2. (lågt) Se Pinklrängd.
PISSVRÅ, f. 2. (lågt) Se Piss-ställe.
PISSVÄSKA, f. 4. (lågt) Qvinna. som ofta
kastar sitt vatten.
P1STACIE, piståsche. m. 3. (grek. Pislakia)
Den välsmakliga, mandel liknande frukten af:
PISTACIETRÄD. piståscheträ’d, n. B. Ett
trädslag af Therebinthaccæ, i norra Afrika och
södra Europa. Pistacia vera.
PISTILL, - Hl, m. 3. (lat. Pistillum)
Honorganet eller det qvinliga verktyget för
befruktningen hos blommorna.
PISTOL, - öl, m. 3. (fr. Pistolel) Kort
skjutgevär att bära i bältet eller föra fästadt vid
sadelbommen. Kallades fordom Bältes- eller Sadelrör.
— Ss. P-kula, -skoll.
PISTOL, - öl, m. 3. (fr. Pislole) Elt spanskt
guldmynt, omkring 2 Rjir 40 sk. svenskt silfver.
PISTOLETTGULD, - - lä’llgülld, n. sing. Guld,
som håller 20 karat 4 grän.
PISTOLIIÖLSTER, - ölhö’llst’r, n. B. Fodral
på ömse sidor af sadeln, att deri förvara pistoler.
P1STOLHÖLSTERKAPPA, f. 4. Betäckning
af läder eller kläde öfver pislolhölster.
PISTOLKOLF. m 2. pl. — kolfvar.
Tjockändan af en pistol, eller den man håller om med
handen.
PISTOLSMED, m. 3. En, som tillverkar
pistoler af alla slag.
PISTÅNG, pistå nng. m. 3. (fr. Pislon)
Pumpstång; kolfvcn som går upp och ned i cylindern
på en ångmaskin.
PITSCHAFT, pittschålTl, n. 3. ell. PITSCHER.
pittschér, n. B. (t. Pelschafl) Signet, sigill.
PITSCHERRING, pitlschèrri nng, m. 2. Ring
med infattad sten, hvari ens vapen eller begyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
