Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pitscherstickare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIT
PLA
223
nelsebokstäfverna till ens namn äro graverade, och
som begagnas såsom sigill.
PITSCHERSTICKARE, m. 5. En, som
graverar pitscher.
PITTORESK, –rä’ssk, a. 2. (ital. Pilloresco,
af lat. Pingere, måla) Som förtjenar att målas.
Målningsvärd, Målningsskön, Målande.
PJAFFERA, se Piaffera.
PJALLRA, se Pallra.
PJES, pjä’s, m. 3. (fr. Pièce, af ital. Pezzo,
stycke) I allm.: stycke, del. 4) Sak af vissa slag,
som utgör ell fullständigt helt, t. ex. elt
konststycke. en maskin, o. s. v. — 2) Fältstycke, kanon.
— 3) Skrift, afhandling, vitterhetsslycke:
teaterstycke; musikstycke. — 4) Figur i schack.
PJEXA, f. 4. Käng af skinn med bår på.
PJOLLER, n. sing. (fam.) Dåraktigt,
barnsligt prat.
PJOLLRA, v. n. 4. (fam.) Prata dumt, barnsligt.
PJOLLRIG, a. 2. (fam.) Som pratar dumt,
barnsligt.
PJOSK, n. sing. (pop. o. fam.) Klemigt,
vek-ligt sätt, beteende; klemighct.
PJOSKA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Visa sig
kle-mig. barnsligt dåraktig.
PJOSKIG, a. 2. (pop. o. fam.) 4) Klemig,
öf-▼erdrifvet ömtålig, barnsligt dåraktig. —• 2) Ej
rätt klok. — Pjoskighel, f. 3.
PJUNK, pjüngk, n. sing. Klagan, jernmer
öfver obetydligheter eller något inbilladt ondi.
PJUNKA, pjüngka, v. n. 4. Klaga, jemra sig
Öfver obetydligheter eller något inbilladt ondt. —
Pjunkande, n. 4.
PJUNKIG, pjüngkigg, a. 2. Fallen för att
pjunka. P. menniska. Ell p-l barn. —
Pjun-kighel, f. 3.
PJUNKIGT, pjungkiggt, adv. På etl pjunkigt
sätt.
PJÅK, n. S. (fam.) 4) (i sing.) Enfaldig,
barnslig skygghet, ömtålighet, klemighet. — 2) Pjåkig
menniska.
PJÅKA, v. d. 4. (fam.) Visa enfaldig,
barnslig skygghet, ömtålighet, klemighet.
PJÅKIG, a. 2. (fam.) Enfaldigt och barnsligt
skygg, ömtålig, klemig. — Pjåkighet, f. 3.
PJÅKIGT, adv. (fam.) På ell pjåkigt sätt.
PLACAT. se Plakat.
PLACE-MAJOR, plås-majör, m. 3. (fr. Major
de place) Officer, som i en fästning sköter
kom-mendanlstjenstens småbcstyr, under
kommendantens Öfverinseende.
PLACERA, v. a. 4. (fr. Placer) 4) Ställa, sälta,
lägga. — 2) Anvisa plats. — 3) Anbringa,
använda på något visst ställe. — 4) Förskaffa tjenst,
befattning. — 5) Insätta penningar hos någon
emot ränta, eller använda dem i något företag,
hvarigenom de göras fruktbara. — Placera nde,
n. 4. o. Placering, f. 2.
PLADASK! -åssk, int. ell. adv. (fam.) Säges,
då någon faller rak lång. P.! der låg han. Han
föll p.
PLADDER, n. sing. Tomt, löst prat, sqvaller.
PLADDERAKTIG, a. 2. Fallen för alt pladdra.
PLADDRA, v. n. 4. Prata om allting, som
man vet, ulan att tiga med hvad som borde
förtigas. — Syn. Sladdra, Sqvallra, Pallra, Pjallra.
— Pladdrandc, n. 4.
PLADDRARE, m. 5. o. PLADDRERSKA,
f. 4. En som pladdrar om allting.
PLAFOND, plafå’nngd, m. 3. (fr.) 4) Platt eller
hvälfdt tak af gips eller snickararbete, stundom
prydt med målningar. — 2) Takmålning. [Platfond.]
PLAGG, n. 5. Större klädespersedel (rock,
byxor m. m., men icke halsduk, krage, nattkappa,
strumpor eller strumpeband). Han har icke ell
enda hell p. — Har sammansättningarna Klädes-,
Helgdags-, Hvardags-, Uniformsplagg.
PLAGGA, f. 4. Se Handplagga.
PLAGGA, v. a. 4. (fam.) Slå, ge stryk. P.
på‘, ge mycket stryk.
PLAGIAT, -giåt, n. 3. o. 5. Stöld ur andra
författares arbelen.
PLAGIATÖR, - giatö’r, m. 3. En som stjäl
ur andras skrifter och utgifvcr det stulna .för sitt
eget. Bokplundrare.
PLAGIERA, - gièra, v. a. 4. Plundra andras
skrifter och ulgifva det stulna för sitt eget.
PLAKAT, -åt, a. 4. (fam.) Se Blixtfull.
l— cat.j
PLAKAT, - åt, n. 3. o. 8. (medelt. lat.
Pia-calum) Anslag, kungörelse. [- cat.]
PLAN, a. 2. (lat. Planus) Jemn och slät. P.
yla, spegel.
PLAN, m. 3. (lat. Planum) 4) Jemn yta.
Tvenne punkter, som ligga i samma p. — 2)
Jemn och slät plats. En grön p. Palatset har
på framsidan en vacker p. — Bildar
sammansättningarna Gräs-, Blomster-, Gårds-,
Trädgårdsplan, m. fl. — 3) Se Grundleckning. P-en lill
en fästning. Utkasta p-en till en byggnad. —
4) (fig.) Ulkast, förslag. P-cn lill ell fälllåg.
Göra upp p-en lill ell förelag. Hafva stora
p-er i hufvudel.
PLAN, n. 5. (mat. o. mek.) Plan yta. Lutande
p., se Lula.
PLANBRÄDE, n. 4. Bräde, hvars yta är
fullkomligt plan, och som användes t. ex. till
landl-mätartafla.
PLANCHE, PLANCHETT, se Plansch,
Plan-schelt.
PLANERA, v. a. 4. 4) Jemna, släta, glätta.
— 2) (bokb.) Blöta tryckpapper i med alun
försatt limvatten. — 3) (fig.) I hemlighet arbeta för
genomdrifvandct af en sak, uppnåendet af elt
syfte. — Planerande, n. 4. o. Planer ing,
f. 2.
PLANERHAMMARE, - èr–––––-. m. 2. pl.
— hamrar. Hammare med tvenne baner,
antingen båda alldeles plana, eller den ena plan och
den andra obetydligi konvex. Kallas äfv.
Släthammare.
PLANERSTOCK, - er-, m. 2. Ett slags städ,
liknande en Polerslock, men mindre och med
nästan alldeles plan ban.
PLANERVATTEN, - èr - -. n. 5. (bokb.) Med
alun försatt limvatlen, som nyttjas lill
planering.
PLANET, - ét, m. 3. (grek. Planäläs,
kringirrande) 4) Himmelskropp, sorn rörer sig i en
nästan cirkelrund krets omkring solen och af
henne erhåller ljus. Undre ell. inre p-er,
Mer-curius och Venus, som båda äro solen närmare
än jorden. — 2) (pop. skämlv.) Ansigie. Ge en
ell slag midl i p-en.
PLÄNETARISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på planeterna. P-t år, den tid, som en
planet behöfver för sitt omlopp kring solen.
PLANETARIUM, –åriumm, n. 3. pl. — ier.
(lal.) Se Planelmaskin.
PLANETMASKIN, - èlmaschi’n, m. 3. Etl
slags konsligl aslronomiskt urverk, som visar
planeternas rörelse omkring solen. [—macbin, — [-ma-schin.]-] {+ma-
schin.]+}
PLANETSYSTEM, - ètsystä m, n. 3. Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
