Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Prutmån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2U
PRU
PRÖ
dergump och stjerttäckare hvita. Anas
tor-quatus.
PRÜTMÅN, m. 3. Hvad som slås af på en
varas pris.
PRUTNING, f. 2. Sc Prutande.
PRUTPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar, som
afprutas vid köp, och som uppköpare ofta
till-egna sig.
PRUTSAM, a. 2. Som gerna vill pruta.
PRUTT, m. 2. (fam.) Ljudet, då man pruttar.
PRUTTA, v. n. 4. (fam.) Släppa väder genom
bakändan, så att det höres. — Pruttande,
ü. 4. o. Prul tning, f. 2.
PRYD, pry’d, a. (fr. Prude) Tillgjordt
blygsam, sipp.
PRYDA, v. a. 2. 4) Försköna med någol,
som ger ett vackrare utseende, mera glans, mera
behag. P. en brud med juveler. P. ett rum.
— Syn. Bepryda, Besmycka, Smycka, Sira. —
2) (fig.) Utgöra en heder, ära för någon; bedra.
Blygsamhet p-der en flicka eller Del p-der en
flicka alt vara blygsam. — Prydande, n. 4.
PRYDERI,–ri’, f. 3. (fr. Pruderie) Tillgjord
blygsamhet.
PRYDLIG, a. 2. Behagligt prydd. P.
klädsel. P. stil. — Syn. Sirlig. Se f. ö. Vacker.
PRYDLIGEN, adv. Se Prydligt.
PRYDLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
prydlig. Klädselns p. — Syn. Sirlighet.
PRYDLIGT, adv. På ett prydligt sätt. P.
klädd. — Syn. Sirligt.
PRYDNAD, m. 3. 4) Hvad som pryder eller
tjenar att pryda. Hon är myckel fallen för
p-er. — Syn. Smycke, Grannlåt, Sirat. — 2)
(fig.) a) Något som hedrar, gör ära åt. Hon är
en p. för sill kön. — b) Bildliga uttryck,
talesätt o. s. v., hvarigenom stilen får ökadt behag.
Stilens p-er.
PRYDNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
pryder. — 2) Se Prydnad.
PRYGEL, pry’g’l, pl. Bestraffning med
käppslängar. Låla gifva någon p. Låta en soldat
få p. Jfr. Ar sprygel.
PRYGLA, v. a. 4. Slå med käpp. P. upp,
se Piska upp. — Pryglande, n. 4. o.
Pryg-lin g, f. 2.
PRYL, m. 2. Lång och stark nål af stål,
hvarmed skomakare sticka upp läder för
becktråden, m. m.
PRÅL, n. sing. 4) Se Prålande. — 2) Hvad
som prålar, tjenar att pråla med; Öfverdrifven
prydlighet. Säges äfven i fig. mening. Vara
fallen för p. (Fig.) P. i slil. — Syn. Grannlåt,
Glitter.
PRÅLA, v. n. 4. 1) Lysa, skryta med
grannlåt, glitter. P. med grannlåter. (Fig.) P. med
lånta behag. P. med lånla fjädrar, se Fjäder.
— 2) (fig.) Förnöja ögat med sin fägring, glans,
prakt. Blommorna p. i tusende färger. —
Part. pres. Prålande brukas ofta nästan
ad-jektivt, t. ex.: P. fägring, glans. P. stil.
PRÅLANDE, n. 4. Lysande med grannlåt.
Jfr. Pråla.
PRÅLIG, a. 2. öfverdrifvet prydd. P.
klädsel. (Fig.) P. stil. — Syn. Utsirad, Utstofferad,
Grann, Prunkande, Prålande.
PRÅLIGHET, f. 3. Öfverdrifven prydlighet.
— Syn. Prål.
PRÅL1GT, adv. Öfverdrifvet prydligt, med
prål. P. klädd.
PRÅLSJÜKA, f. sing. öfverdrifven böjelse
för prål.
PRÅM, m. 2. Platlboltnadt fartyg, som
begagnas att föra last till eller ifrån fartyg, och
fortskaffas medelst stakning.
PRÅMKARL, m. 2. 4) En, som förer en
pråm. — 2) Se Fdrjkarl.
PRÅNG, n. 5. 4) Gång emellan tvenne hus.
— 2) Se Nödspilla och Skrubb.
PRÅNG A, v. n. 4. (sjöt.) Föra flera segel, än
kultjen egentligen tillåter, för att segla sig fri
från lä land, en förföljande fiende, o. s. v.
PRÅNGLA, v. n. 4. Bruka knep, för att göra
sig af med en vara. Säges egentl. om hästskojare.
P. med hästar, skoja med hästhandel. P. bort,
genom knep göra sig af med. P. ut, se
VI-prångla. — Prånglande, n. 4. o.
Prånglin g, f. 2.
PRÅNGLARE, m. 3. En, som prånglar.
PRÅNGLERI, n. 3. Prånglande.
PRÄBENDE, se Prebende.
PRÄGEL, pra g’l, m. 2. pl. präglar, (t.
Ge-präge) 4) Afirycket af myntstämpeln på mynt.
Mynt med samma p., med otydlig, utnött p.
— 2) (fig.) Se Aflryck, 4. [Pregel.]
PRÄGELVERK, n. 3. Se Myntpress. [Preg—.]
PRÄGLA, v. a. 4. Genom intryckning af en
i stål graverad stamp, förmedelst särskilta derlill
inrättade maskiner, frambringa figurer på ytan
af mclallpjeser, isynn. mynt. P. mynt. Hans
bild är p-d på myntet. P. in, ut, se Inprägla,
Utprägla. — Pr äglande, n. 4. o.
Prägling, f. 2. [Pregla.]
PRÄGLINGSMASKIN. –-schin, m. 3. Ett
slags större myntpress. [Preg —.]
PRÄGTIG, m. fl., se Präktig, &c.
PRÄJA. se Preja.
PRÄKTIG, a. 2. 4) Som utmärker sig genom
prakt, lysande af prakt. P-a kläder. En p.
möbel. P-a rum. En p. herre. — Syn. Grano,
Praktfull, Prålande, Prunkande. — 2) (fam.)
Förträfflig, kostbar. En p. karl. [Prägt -.]
PRÄKTIGHET, f. 3. Se Prakt. [Prägt—.]
PRÄKTIGT, adv. 4) Med prakt. P. klädd.
— 2) (fam.) Ypperligt, högst förträffligt. Åka p.
Del går p. [Präg —.]
PRÄLLA, se Prella.
PRÄNT, n. sing. Se Fraktur, 2 och 3.
[Prent].
PRÄNTA, v. a. 4. 4) Skrifva frakturslil. —
2).(fam.) Skrifva ganska långsamt, för alt forma
orden väl. P. in, se Inpränta. —
Präntande, n. 4. o. Pränlning, f. 2. (Prenta.)
PRÄRIER, prä’riärr, 3. pl. (eng. Prairies)
Vidsträckta slätter i Amerika, bevuxna med
fodergräs, men vanligen utan träd och buskar.
Gräsöknar.
PRÄSS, PRÄST, m. fl., se Press, Prest, 3cc.
PRÖFNING, f. 2. Handlingen, då någon eller
något pröfvas. — Ss. P-sdag, -slid, -sår.
PRÖFNINGS-KOMITÉ, m. 3. Komilé, som
efler slutad taxering sammankallas af
landsböf-dingen i ett län, för alt granska de särskilta
taxeringarna å egendomar, näringar, rörelse och
löneinkomst.
PRÖFVA, v. a. 4. Försöka person eller sak,
i afseende på egenskaper, beskaffenhet, tillstånd,
halt, värde, duglighet. P-ver allt och behåller
det goda. P-ver eder sjelfva, om j är en i
tron. P. ens tålamod, bemöta någon på ett
sätt, att han lätt kan blifva otålig. Del p-r
tålamodet, säges om något, som är svårt att låla.
P. ell mål, ransaka i ett mål. P-ve domaren,
må domaren sjelf öfvervaga och afgöra. Rätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
