Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pröfvodag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÖ
PUK
245
p-r honom förvunnen, finner honom skyldig.
(Ordspr.) I nöden p-s vännen, se Nöd.
PRÖFVODAG, m. 2. Dag, då någon pröfvas.
PRÖFVOSTEN, se Proberslen.
PRÖFVOTID, m. 3. Tid, hvarunder någon
pröfvas.
PSALM, sållm, m. 3. (uttalas i pl. sållm’r)
(grek. Psalmos, egentl. anslag på cn harpsträng)
1) (ursprungi.) Sång, beledsagad af
stränginstru-menter. — 2) Benämning på hvarje af de heliga
sånger, som innehållas i G. Testamentet, och som
sjöngos icke blott af Judarna i deras synagogor,
utan ock af de första kristne vid deras gudstjenst.
Davids p-er. — 3) (nu) Andlig uppbyggelsesång,
högtidlig sång lill Guds ära. [Salm.J
PSALMBOK, sållmbök, f. 3. pl. — böcker.
Bok. som innehåller en samling af psalmer.
PSALMBÄR, sållmbä’r, n. 5. Se Blåhallon.
PSALM1ST, psallmissl, m. 3. Författare af
psalmer.
PSALMOD1KON, psallmddikånn, n. pl. — dika.
(från grek.) Instrument med blott en sträng,
hvilket spelas med stråke och begagnas isynn. till
koralmelodiers inöfning. Kallas egentl. Monokord.
PSALTARE, psålllare, m. 5. (grek.
Psaltä-rion) 4) Ett slags slränginstrument hos de fordna
Judarna. — 2) Konung Davids psalmer i bibeln.
PSEUDONYxW, psävvdåny’m, a. 2. o. s. 3. (af
grek. Pseudos, lögn, och Onoma, namn) 4) (om
författare) Som utgifvit en bok under ett diktadt
namn. — 2) (om böcker) Utgifven under diktadt
författarenamn.
PSYKISK, a. 2. (af grek. Psykä’, själ) Som
angår eller har afseende på själen. 1 fysiskt och
p-t hänseende. [- chisk.]
PSYKOLOG, psykålåg, m. 3. En, som är
kunnig i psykologien. [Psycho -.j
PSYKOLOGI, psykålåjf, f. 3. (af grek.
Psy-chä’, själ, och Logos, lära) Läran om själen, eller
den del af filosofien, som handlar om själen, dess
förmögenheter och verkningar, samt om själens
och kroppens ömsesidiga inflytande på hvarandra.
[Psych —
PSYKOLOGISK, psykålå jissk, a. 2. Till
psykologien hörande. [Psych —.]
PUBERTET, pubärrtét, f. 3. (lat. Pub er las)
Manbarbet.
PUBLICERA, v. a. 4. Offentliggöra, kungöra;
utsprida. — Publicer an de, n. 4. o.
Publicering, f. 2.
PUBLICIST, –isst, m. 3. 4) Författare i
ämnen, som tillhöra statsrällen. — 2)
Tidnings-skrifvare.
PUBLICISTISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på publicister. P. verksamhet.
PUBLICITET, –-ét, f. 3. Offentlighet.
PUBLIK, -fk, a. 2. (lat. Publicus) Offentlig.
— S. m. 3. (lat. Publicum) Se Allmänhet, 2.
PUBLIKAN, - -ån, m. 3. (hos de fordna
Ro-marne) Förpaktare af statsinkomsterna. [— can.]
PUBLIKATION, - –tschön, f. 3. 4)
Offentliggörande, offentligt förkunnande. — 2>
Kungörelse. — 3) Utgifvande af cn bok, en skrift.
PUBLIKT, - i’kt, adv. Offentligen.
PUCKEL, pück’l, m. 2. pl. pucklar. Utväxt,
som bildat sig på ryggen af cn menniska
derigenom. alt ryggraden under uppväxten till följe
af svaghet kommit att kröka sig.
PUCKELRYGGIG. a. 2. Som har puckel på
ryggen. Brukas äfv. substanlivt: En p.
PUCKLIG, a. 2. Som har formen af en puckel.
PUDDING, m. 2. (eng.) Ett slags maträtt, i
allmänhet tillagad af mjöl, smör, ägg, mjölk med
tillsats af russin, korinter, cilronskal och kanel,
samt gräddad i en med smör inuti bestruken
form. Kallas efler det ämne, som utgör den
huf-vudsakliga beståndsdelen, Ris-, Sago-, Kött-,
Kräft-, Fiskpudding, m. m. [Buding.]
PUDDINGSTEN, m. 2. En stenart, hvars
grundmassa är grågul sandsten.
PUDDLA, v. a. 4. Färska jern i flamugn. —
Puddling, f. 2.
PUDDLINGSUGN, m. 2. Ugn, hvari
puddling verkställes.
PUDEL, püd’l, m. 2. pl. pudlar. En art
Vattenhund, mcd rundt hufvud, breda, hängande
Öron, kroppen undersätsig och kort, benen
tem-ligen korta, håren krulliga och ullika; färgen
svart, grå, hvit. — Ss. P-hund,-hynda.
PUDER, püd’r, n. sing. 4) Den allra hvitaste
sort stärkelse, pulveriserad och siktad, hvarmed
man fordom beströdde hår och peruker, för alt
försköna dem. — 2) (fig. fam.) Dikt, hvarmed
man söker narra någon.
PUDERASK, m. 2. Ask, hvaruti puder
förvarades.
PUDERDOSA, f. 4. (artil.) Dosa, hvari
mjölkrut förvaras till brandrörs inpudring.
PUDERHJELTE, m. 2. pl. — hjeltar. (ford.)
Väl pudrad sprätt.
PUDERKAPPA, f. 4. Ett slags kappa af lärft
eller nättelduk, som man kastade Öfver axlarna,
när man pudrade sig.
PUDERPUNG, m. 2. Stor läderpung, hvari
puder förvarades.
PUDERPUST, m. 2. Pust, hvarmed puder
utpustades på håret.
PUDERQVAST, m. 2. Se Pudervippa.
PUDERSKJORTA, f. 4. Se Puderkappa.
PUDERSOCKER, n. sing. Se Farinsocker
och Båsocker.
PUDERVIPPA, f. 4. Vippa, hvarmed puder
ströddes på håret.
PUDRA, v. a. 4. Beströ ens hår med puder.
P. Tn, se Inpudra. P. nöd, öfverströ med
puder.
PUDRETT, - drä’lt, u. sing. (fr. Poudrette)
Pulveriserad gödsel.
PUERIL, –fl, a. 2. (lat. Puerilis) Barnslig.
PUFF, m. 2. I. (fam.) 4) Slöt. Få en p. i
ryggen. — 2) Lindrig, dof knall. — 3) Ett i
stora rynkor veckadt tygstycke, som brukas till
garnering.
PUFF, m. 2. II. (eng.) Öfverdrifvet beröm,
hvarmed i en tidning person eller sak utbasunas.
PUFF! inl. Uttryck, hvarmed ljudet af en
knall betecknas.
PUFFA, v. a. 4. I. (fam.) Gifva en puff eller
puffar. P. någon för bröstet. — P-s, n. d.
Gifva puffar; äfv. gifva hvarandra puffar. —
Puffande, n. 4. o. Puffning, f. 2.
PUFFA, v. n. 4. II. P. för någon, i en
tidning med Öfverdrifvet beröm utbasuna person
eller sak.
PUFFARE, rn. 5. En, som puffar.
PUFFERT, püff rt, m. 2. (t. Puffer) Liten
pistol.
PUFFIG, a. 2. Med puff (I, 3) garnerad. —
Puff i g hel, f. 3.
PÜFFÄRM, f. 2. Klädningsärm, garnerad med
puff (L 3).
PUKA, f. 4. (t. Pauke) Ett slags
halfklolfor-inigt musikinstrument af koppar, som står på en
träställning och är öfvcrspändt med ett kalfskinn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
