Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 PÅL
PÅL, nom. prop. m. Mansnamn, förkortadt
af Paul. Se Per.
PÅLA, v. n. o. a. 1. Nedslå pålar på ett
ställe; stärka, befästa med pålar. P. af, se
Af-påla. P. ut, med pålar utstaka. — Pålande,
n. 4.
PÅLAGA, f. 4. Afgift, som af regering
pålägges undersåterna i en stat, i och för dess behof.
Dryga, lunga, tryckande p-gor. — Syn. Se
Wft-
PÅLANDSVIND, pa’lannsvi’nnd, m. 2. (sjöL)
Vind, som blåser åt närmaste land.
PÅLASSA, v. a. 4. Lägga saker på vagn,
släde, så att deraf blir ett lass. — Äfv. Lassa
på’. — Pålas sande, n. 4. o. Pålassning,
f. 2.
PÅLASSARE, m. 5. En, som lassar på.
PÅLASTA, v. a. 4. Föra lastvaror på fartyg.
P. jern, spannmål. — Äfv. Lasta på’. —
Pålastande, n. 4. o. Pålastning. f. 2.
PÅLASTARE, m. 5. En, som pålastar.
PÅLE, m. 2. pl. pålar. 4) I ena ändan
af-spetsad stock, som användes till hvarjehanda
behof, isynn. att nedslå i marken. Slå ned pålar.
Byggd på pålar. (Fig.) Slå ned sina pålar,
se Bopåle. (Bibi.) En p. i köttet, köttets
frestelse. — 2) Se Skampåle. Stå på p-n,
schavottera. — 3) Se Skanspåle.
PÅLIGGA, v. n. 2. (böjes som Ligga) Ligga
uppå. — Brukas sällan utom i part. pres.
Påliggande.
PÅLITA. v. a. 4. Lita på. Han år ej atl p.
PÅLITLIG, a. 2. Som man kan lila på. En
p. karl.
PÅLITLIGEN, adv. Se Pålitligt.
PÅLITLIGHET, f. 3. Egenskapen atl vara
pålitlig.
PÅLITLIGT, ady. På etl pålitligt sätt, med
pålitlighet.
PÅLJUGA, v. a. 3. (böjes som Ljuga) Se
Pådikla.
PÅLKLUBBA, f. 4. Tung klots, som genom
•n öfver en rulle eller skifva lagd lina af flera
menniskor dragés i höjden och sedan nedsläppes
på en stock eller påle, som nedslås i marken.
PÅLKRAN, m. 2. Pålklubba med dertill
hörande ställning.
PÅLNING, f. 2. 4) Nedslagning af pålar i
markea eller i bottnen af någol vatten. — 2)
Nedslagna pålar.
PÅLNINGSM ASKIN,–––––-scbi’n, m. 3. Se
Pålklubba.
PÅLRAD, m. 3. Rad af nedslagna pålar.
PÅLROT, f. 5. p). — rötter, (bot.) a) En
odelad rot, som går lodrätt ned. — b)
Hufvud-stammen på en grenig rot, då den har lodrät
riktning.
PÅLSKCL m. 3. pl. — skor. Jcrnbeslag öfver
spetsen af pålar, som nedslås i stenig mark.
PÅLVERK, n. 3. Timrad förskansning af
lodrätt i jorden ncdgräfda, i rad ställda, upptill
spetsade trädstammar.
PÅLVIRKE, n. sing. Virke, bestående af pålar.
PÅLYSA, v. a. 2. Genom lysning på
predikstol o. s. v. offentligen förkunna, påbjuda. P.
auktion. — Äfv. Lysa på’. — P åly sande,
n. 4. o. Pålysnin g, f. 2.
PÅLYXA, f. 4. ell. PÅLYXE. Elt slags
fordom brukligt stridsvapen, med spels i ändan,
yxblad på ena sidan och midt emot på andra
sidan en något längre Jernpigg, krokig och
udd-hvass, eller formad som en halfmåoe.
PÅS
PÅLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) 4)
Lägga öfver, på. P. plåtar på taket. P.
plåster på såret. — Syn. Belägga med, Applicera.
— 2) (fig.) a) I kraR af myndighet anbefalla en
någol. P. undersåterna skatt.
Vnionskonun-garne pålade Sverige tryckande skatter. Den
skall, som staden är pålagd. P. en för
myckel arbete. P. en all göra något. Hon har
pålagt mig det. Domaren har pålagt honom
edgång. P. böter, straff. — b) Hemsöka med.
P. sjukdom, kors, bedröfvelse. — 3) P. boskap,
bestämma den alt uppfödas. Äfv. Lägga pa (för
bem. 4 o. 3, samt äfv. stundom för bem. 2). —
Påläggande, n. 4. o. Påläggning, f. 2.
PÅLÄGGSKREATUR, n. 5. Kreatur, som
pålägges (se Pålägga, 3).
PÅMANA, v. a. 4. Se Mana pa.
PÅMINNA, v. a. 2. 4) Återkalla i ens minne,
föra en något till minnes. P- en om någol.
Alll p-ndc mig om min olycka. — Syn. Erinra,
Föra till minnes. — 2) Se Erinra, 2. Vid
allting hafva någol all p. Dervid är ingenting
all p. — P. sig, v. r. Draga sig till minnes.
Jag p-ner mig det som en dröm. Jag p-ner
mig, all... Jag p-ner mig hafva läst. atl...
— Syn. Erinra sig, Komma ihåg. Föra ell. Draga
sig till minnes. — Påmint, part. pass. Göra
sig p., anbefalla sig i ens ynnest och hågkomst.
PÅMINNARE, m. 5. En, som påminner,
erinrar om något; anmärkare.
PÅMINNELSE, f. 3. 4) Återkallande af en
sak i ens minne, förande till minnes. Vlan hans
p. hade jag glömt del. En ny p. om vår
dödlighet. — Syn. Erinran. Erinring. — 2)
Ogillande anmärkning. Göra p. vid något.
PÅMOTA, v. a. 4. Se Pådrifva.
PÅNYTTFÖDA, v. a. 2. (fig.) Gifva nylt lif.
återlifva. — P-s, v. d. Få nytt lif. — P-född,
part. pret. Återlifvad. Blifva alldeles som p.,
få nytt lif, ny munterhet, verksamhet.
PÅNYTTFÖDELSE, f. 3. (fig.) Erhållande af
nytt lif. ny munterhet, verksamhet.
PÅPACKA, v. a. 4. 4) Packa något på vagn,
släde, häst, åsna. o. s v. — Äfv. Packa på‘. —
2) (tig. fam.) Gifva stryk. — Syn. Se Slå. —
Påpackande, n. 4. o. Påpackning, f. t.
PÅPASSA, v. a. 4. Se Passa pa. —
Påpassande, n. 4. o. P åpassning, f. 2.
PÅPASSL1G, a. 2. Som alltid uppmärksamt
passar på. P. i sin tjenst. — Påpassligt, adv.
PÅPASSLIGHET, f. 3. Egenskapen all vara
påpasslig. P. i tjcnsten.
PÅPEKA, v. a. 4. (fig.) Antyda, anvisa pa.
P. ell förhållande, en känd omständighet.
PÅPELSA, v. a. 4. Se Pelsa pa. —
På-pelsande, n. 4. o. P åpelsnin g, f. 2.
PÅPISKA, v. a. 4. (fam.) Gifva stryk. —
Vanligare Piska på’.
PÅPRACKA, v. a. 4. Se Pracka pa.
PÅRAPPA, v. a. 4. (fam.) Gifva rapp, stryk.
— Syn. Se Slå.
PÅRESA, v. a. 2. Se Besa på’. — P. en
brasa i spiseln.
PÅROP, n. 3. Ett måls uppropande vid en
rätt.
PÅROPA, v. a. 4. o. 2. Uppropa (etl mål)
vid en rätt. P. etl mål.
PÅRÅKA, v. a. 4. Se Råka på’.
PÅRÄKNA, v. a. 4. Göra sig räkning på,
hoppas, förvänta. P. hjelp, bistånd af någon.
— Äfv. Räkna på.
PÅSADLA, v. a. 4. Se Sadla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
