Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Påse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅS PÅS 253
PÅSE, på’se, m. 2. pl. påsar. 1) Liten säck
af väf, skinn o. s. v., alt lägga hvarjehanda saker
uti; äfv. dylik persedel hopklistrad af papper.
(Ordspr.) Tigga i en p., vara ens, hålla ihop. —
Har flera sammansättningar, såsom: Skinnpåse,
Tiggarpåse, Brödpåse, Matsäckspåse, m. fl. — 2)
Hvad som liknar en påse. P. på kläder, påsigt
ställe på dem.
PÅSE, på’sé, v. a. 2. (böjes som Se) Se på.
P. elt pass.
PÅSEENDE, n. 4. Ögonens riktande på ett
föremål. Vid första p. — Syn. Anblick.
PÅSEGLA, v. a. 4. Segla på eller emot. P.
elt grund, en klippa, ell fartyg. — På
seglande, n. 4. o. Påsegling, f. 2.
PÅSELA, v. a. 4. Lägga selen på (häst, åsna).
— Äfv. Sela på‘. — Påselande, n. 4. o.
Påse Inin g, f. 2.
PÅSÉSVULST, m. 3. Svulst, som har formen
af en liten påse.
PÅSIG, a. 2. Säges om något, som står ut
nästan i form af en påse. Ell p-t veck. —
På-sighel, f. 3. — Påsigt, adv. Klädningen
siller p.
PÅSITTA, v. n. 3. (böjes som Sitta) Vara
sittande på. — Mest i part. pres. På si 11 an de.
PÅSK, m. sing. (af hebr. Pascha) 4) Fest hos
Judarna till minne af deras utvandring ifrån
Egypten. (Bibi.) Hålla p-a, fira påskhögtiden.
— 2) Fest hos de Kristne, till minne af Christi
uppståndelse, l p , nästa påsk, l p-as, förliden
påsk. — Ss. P-lid.
PÅSKAFTON, m. 2. pl. — aftnar. Dagen
före påskdagen.
PÅSKALAM, n. 3. 4) Lam, som af Judarna
slagtas vid påskhögtiden. — 2) Det ena af Gamla
Testamentets sakrament, insliftadt till rninne deraf,
att Israels barn befriades ifrån mordengelen och
fingo uttåga ur Egypten. Äla p-met.
PÅSKANDAKT, m. 3. Andakt, som förrättas
vid påskhögtiden. Begå sin p.
PÅSKDAG, m. 2. Se Påskhelgdag. P-en,
första dagen af påskhelgen. I p-arna.
PÅSK FULLMÅNE, m. 2. pl. — månar. Den
fullmåne, som infaller näst efter vårdagjemningen,
och hvarefter tiden för påsken bestämmes.
PÅSKHELG, m. 3. De begge högtidsdagar,
då minnet af Christi uppståndelse firas.
PÅSKHELGDAG, m. 2. Hvardera af
påskhelgens begge dagar:
PÅSKHÖGTID, m. 3. Se Påskhelg.
PÅSKICKA, v. 8. 4. Skicka på en någon ell.
någol.
PÅSKINA, v. n. 3. Brukas endast i uttrycket:
Låtap., låta förstå, låta märka.
PÅSKJUTA, v. a. 3. (böjes som Skjuta) Skjuta
med händerna på något. — Äfv. Skjuta på’. —
Påskjutande, n. 4. o. Påskjutning, f. 2.
PÅSKKAKA, f. 4. Kaka, som gemenligen
anrättas till påsken.
PÅSKKÄRING, f. 2. Käring, som enligt
folktron far till Blåkulla skärthorsdagen, för alt der
hålla påska.
PÅSKLILJA, f. 4. Trädgårdsväxt med gula,
välluktande blommor, från Söderländerna.
Nar-eissns Pseudonarcissus. — Kallas äfv. Gul Narciss.
PÅSKLJUS, n. 5. Utsirade vaxljus, som
kato-likerne bränna vid påskgudstjensten.
PåSKLÖRDAG, m. 2. Se Påskafton.
PÅSKMÅNDAG, m. 2. Annan dag påsk.
PÅSKNATT, f. 3. pl.o — nätter. Nallen
emellan påsklördagen och påskdagen.
PÅSKOFFER, n. 6. Offer til! presterna vid
påsktiden. Jfr. Offer.
PÅSKOTTA, v. a. 4. Skolta något uppå en
sak. P. snö. — Äfv. Skolta pa. — Pås
kollande, n. 4. o. Pås ko Ilning, f. 2.
PÅSKPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar, som
efter gammal sed gifvas åt någon till påsken,
såsom åt prester, klockare, ringare, m. fl.
PÅSKRIFNING. f. 2. Se Påskrift.
PÅSKRIFT, f. 3. 4) Påskrifvande. Vid
passets p. — 2) Innehållet af hvad som blifvit
på-skrifvet. P-en på ell pass, en vexel, o. s. v.
Förse med p. — 3) Ord, som äro präglade i
fället på elt mynt.
PÅSKR1FVA. v. a. 3. (böjes som Skrifva)
Skrifva något på elt papper, elt dokument, till
bevittnande, intyg, o. s. v. P. en vexel. P. ell
pass. — Äfv. Skrifva pa. — Påskrifven,
part. pass. (Talesätt) Ge en p-el, lexa upp, gifva
skarpa förebråelser. Få p-et, få uppbära skarpa
förebråelser, blifva föremål för bilande ordalag.
Anm. Båda dessa ullryck härleda sig ifrån
betydelsen af grek, ordet Epigram (bitande
påskrift).
PÅSKRüFVA, v. a. 4. Genom skrufning
påsätta. — Äfv. Skrufva pa. —
Påskrufvan-de, n. 4. o. Påskrufning, f. 2.
PÅSKSÖNDAG, m. 2. Benämning på
hvardera af de sex första söndagarna efter påsk.
PÅSKVECKA, f. 4. Den vecka, som slutas
med påskdagen.
PÅSKYLLA, v. a. 2. Se Skylla på.
PÅSKYNDA, v. a. 4. Gifva större
skyndsamhet åt, göra alt något går fortare, sker förr, än
det annars skulle gjort. P. ell arbete. P. ens
död. — Påskyndande, n. 4.
PÅSKÄGG, n. 5. 4) Ägg, som vanligen spisas
på påskaftonen. — 2) Färgade, hårdkokta ägg,
som man i grekiska kyrkan, isynn. i Ryssland,
vid påskhögliden skickar bvarandra till skänk.
PÅSKÖREN, n. 4. pl. Se Påskoffer.
PÅSLAGNING, f. 2. Handlingen, hvarigenom
något påslås.
PÅSLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) 4) Med
spikar, naglar o. s. v. fäsla något på ylan af elt
föremål. P. skenor på ell hjul. — 2) Gjuta,
hälla på. P. vatten. — 3) Med murslef slå (mot
en vägg o. d.). P. murbruk. — Äfv. (för alla
bem.) Slå pa. — Påslående, n. 4.
PÅSLÄPPA, v. a. 2. Se Släppa pa.
PÅSPAPPER. n. sing. En sort papper, som
isynn. användes lill påsar.
PÅSPIKA, v. a. 4. Genom spikning fästa på.
P. locket på kistan. — Äfv. Spika på’. —
Påspikande, n. 4. o. Påspikning, f. 2.
PÅSPÄDA, v. a. 2. Se Späda pa.
PÅSPÄNNA, v. a. 2. Med spänne Pästa på.
— Äfv. Spänna pa.
PÅSSJUKA, f. sing. (med.) Öronkörtlarnes
inflammation, åtföljd af svår svullnad i halsen och
käkarna.
PÅSTRYKA, v. a. 2. (böjes som Slryka) Se
Stryka pa. — Påstrykande, n. 4. o.
På-slrykning, f. 2. — Part. pass. Päslruken
brukas någon gång (fam. o. skämtv.) i samma
mening som: rusig.
PÅSTÅ, v. a. 2. (böjes som Stå) 4) Med fullt
anspråk på visshet uttala ett omdöme, framställa
en sats, yttra något. P. någol. P. en
orimlighet. Jag p-r. all del ej är sant. Han p-r
sig hafva sell del. Jag p-r del ej vidare. —
2) Bestämdt och med anspråk fordra,yrka. Aklor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
