Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Påstående ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 PÅS PÄR
p-r fängelsestraff emol honom. P. sin räll,
enständigt förfäkta den. — Syn. Yrka, Påyrka.
— V. n. Fortvara. Medan riksdagen p-r. —
Syn. Vara, Fortvara, Fortfara, Pågå.—P-ende,
part. pres. Brukas, för verbum ncutrum, ofta
nästan adjektlvt, t. ex.: Under p. krig, rnedan
kriget påstår eller påstod. — P-dd, part. pass.
Som påstås eller blifvit påstådd. P-dda
rättigheter.
PÅSTÅENDE, n. 4. 4) Yttrande,
framställning, omdöme, hvarigenom något påstås. De
gamle filosoferncs p., all jorden slod och solen
gick, har befunnits ogrundadt. — 2) Bestämdt
yrkande. Göra p. om någol. Göra p. emol
någon. P. om äklenskapsskilnad. Hans p.,
all vittnen skulle höras, af slogs af rätten.
Aklors p. mot en tilltalad.
PÅSTÖT, m. 2. 4) Stöt, som träffar direkte
på elt föremål. — 2) (fig.) Något som pådrifver,
eggar, sporrar lill större drift, ansträngning. —
Syn. Väckelse, Påmaning, Impuls.
PÅSTÖTA, v. a. 2. 4) Stöta på, emot. — 2)
Anträffa, påträffa. — 3) (fig.) Pådrifva. —
Påstötande, n. 4. o. Påstötning, f. 2.
PÅSY, v. a. 2. Sy fast på eller vid. — Äfv.
Sy på. — Påsyende, n. 4.
PÅSYFTA, v. a. 4. Se Syfta på.
PÅSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) Se Sälta
pa. P. hatten, peruken. P. glans på tyger.
— Påsättande, n. 4. o. Påsällning,
f. 2.
PÅSÖMMA, v. a. 4. Se Påsy.
’PÅTA, på’tå, sammandraget af Pålaga.
PÅTA, på’ta, v. n. 4. (fam.) Med pinne, spröte,
käpp o. d. slicka i joYden och uppröra den. P.
i marken efter mask. P. upp, genom påtande
laga, alt något kommer upp. — Säges äfv. i
samma mening som Böka och Peta.
PÅTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) Ikläda
sig. P. rock, väst, byxor, kappa. I samma
mening säges äfv. P. sig ell. Taga på’ sig. —
P. sig, v. r. 4) Se Pålaga, v. a. — 2) (fig.) Se
Taga pa sig. — Påla gande, n. 4. o.
Påla g n ing, f. 2.
PÅTAGLIG, a. 2. Säges om en sak, som är
så klar ocb tydlig, att man kan, såsom man säger,
taga derpå. En p. sanning. Del är p-l, alt...
— Syn. Se Tydlig.
PÅTAGLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
påtaglig. — Syn. Se Tydlighet.
PÅTAL, pa tål, n. 5. Klander, tadel. —
Bru-kadeso förr i samma mening som: Ålal.
PÅTALA, v. a. 4. Klandra, tadla. Del är
ingenting altn p. — Hade tillförene samma
betydelse som: Åtala.
PÅTANDE, n. 4. Handlingen, då man påtar.
P. i iorden.
PÅTAPPA, v. a. 4. Tappa (vin, dricka, o. s. v.)
på kärl. Har till objekt både drycken och kärlet.
P. vin, dricka. P. en tunna. P. buteljer. —
Äfv. Tappa på. — Pålappande, n. 4. o.
På-lappning, f. 2.
PÅTASKA, se Pottaska.
PÅTECKNA, v. a. 4. Teckna något på ett
papper, ett dokument, o. s. v. P. sill namn. —
Äfv. Teckna på. — Påtecknande, n. 4.
PÅTECKNING, f. 2. 4) Påtecknande. — 2)
Innehållet af hvad som blifvit påleckoadt.
PÅTINGA, v. a. 4. Betinga sig ens tjenst,
bilräde, eller att få köpa, använda något. — Äfv.
Tinga på’. — Påtingande, n. 4. o.
Påling-ning, f. 2.
PÅTROLLA, v. a. 4. Genom trolleri ådraga.
P. någon en sjukdom. — Äfv. Trolla på’.
PÅTRUGA, v. a. 4. Nödga alt taga, att
emot-taga. P. en någol. — Äfv. Truga på. — P.
sig, v. r. Emot andras vilja och önskan
intränga sig i deras sällskap, umgänge, o. s. v. —
Pålrugande. n. 4.
PÅTRUMFA, v. a. 4. (fig. fam.) Gifva stryk,
piska på. — Äfv. Trumfa på. — Syn. Se Slå.
— P ålrum fan de, n. A. o. Pålrumf ning, f. 2.
PÅTRYCK, n. 5. Se Påtryckning.
PÅTRYCKA, v. a. 2. Se Trycka på. —
Pair yckande, n. 4.
PÅTRYCKNING, f. 2. 4) Tryckning på ett
föremål. — 2) (fig.) Tvingande, nödgande,
besvärande. Händelsernas, omständigheternas p.
PÅTRÄDA, v. a. 2. P. en nål, införa en
Iråd genom ögal på en nål. P. perlor, föra
per-lor på elt snöre, en tråd o. s. v., genom det å
dem befintliga hål.
PÅTRÄFFA, v. a. 4. Oförmodadt träffa, finna,
råka på. — Äfv. Träffa på. —
Påträffande, n. 4.
PÅTRÄNGA, v. n. 2. 4) Se Tränga på’. —
2) (fig.) Fordra, erfordra, kräfva. Öm nöden
p-ger. — P. sig, v. r. (fig.) 4) Se Påtruga sig.
— 2) Säges om tankar, känslor o. s. v., som
opåkallade uppstå i ens själ och våldsamt uppröra
den. En mängd olika tankar p-gde sig min
själ. — Påträngande, part. pres. Se
Trängande. — Påträngande, n. 4. o.
Pålräng-ning, f. 2.
PÅTRÖSKA, v. a. 4. (fig. fam.) Gifva stryk,
piska på. — Äfv. Tröska på.
PÅTUNNA, v. a. 4. Fylla på tunnor. P.
dricka.
PÅTVINGA, v. a. 4. o. 3. (böjes som Tvinga)
Tvinga alt emottaga. P. en något.
PÅTÅR, patå’r, m. 2. 4) Hvad som gifves
på köpet, då man köper någou dryck, t. ex.
brännvin. — 2) (fam.) Något litet af en dryck,
som förtäres ofvanpå, liksom till råga, t. ex. då
man dricker kaffe, le.
PÅTÄNDA, v. a. 2. Med eld, ljus o. s. v.
tända något brännbart. P. ell ljus, en brasa,
elt fyrverkeri. — Äfv. Tända på. —
Påtändande, n. 4. o. Påländning, f. 2.
PÅTÄNKA, v. a. 2. Sysselsätta tankarna med
något, för att i fråga derom komma till bestämdt
omdöme, beslut o. s. v. P. cn sak. — Äfv.
Tänka på.
PÅVERKA, v. a. 4. (nytt ord) Se Verka på.
PÅYRKA, v. a. 4. Se Yrka på. —
Påyrkande, n. 4.
PÅÖGNA, v. a. 4. Se Ögna på. —
Påög-nande. n. 4.
PÅÖKA, v. a. 4. o. 2. Öka, gifva tillökning
ål, göra större. P. ens lön. — Äfv. Öka på’.
— Syn. Se öka. — P å ökande, n. 4.
PÅÖKNING, f. 2. 4) Påökande. — 2) Del,
hvarmed något påökas eller påökals. P-en i hans
lön är obetydlig.
PÄN, se Pen.
PÄR, se Per.
PÄR, m. 3. (fr. Pair, eng. Peer, af lat. Par,
jemnlik) 4) Titel för ledamöterna af engelska
öf-verhuset. Vanligen säges Lord. — 2) (i Frankrike,
före 4 848) Ledamot af första kammaren.
PÄRLA, PÄRM, m. fl., se Perla, Perm, &c.
PÄRON, n. 5. Den allmänt bekanta frukten
af Päronträdet. — Ss. P-formig, -glass,
^must, -saft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
