Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Päronträ ... - Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QVA
235
PÄR
PÄRONTRÄ, n. sing. Virket af päronträdet.
PÄRONTRÄD, n. 5. Ett allmänt kändt
fruktträd, ursprungligen ifrån Asien, med en ganska
stor mängd afarler. Pyrus communis.
PÄRS, se Pers.
PÄRSKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar. Första
kammaren i Frankrike, före 1848.
PÄRSKAP, n. 3. o. S. En pärs värdighet.
PÖBEL, pö’b’l, m. sing. (tyskt ord, af lat.
Populus, folk) Lägsta klassen af statsborgarne,
hvilken utmärker sig genom brist på bildning,
förakt för det skickliga och anständiga, samt trots
emot lagen. — Syn. Mobb, Pack, Slödder.
PÖBELAKTIG, a. 2. Liknande pöbeln, grof,
rå, plump, gemen i ord och uppförande.
PÖBELAKTIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att
vara pöbelaktlg. — 2) Pöbelaklig handling.
PÖBELAKTIGT, adv. På ett pöbelakligt sätt,
såsom pöbeln. Bära sig p. ål.
PÖBELHOP, m. 2. En hop af det sämre folket.
PÖBELORD, n. 6. Groft ord, eller sådant
som är gängse bland pöbeln.
PÖBELSPRÅK, n. 5. Det slags grofva,
obildade språk, som talas af pöbeln.
PÖBELSTIL, m. sing. Lågt, groft, gement
skrifsätt.
PÖBELTRO, m. sing. Tro, alstrad af
okunnighet och gängse bland pöbeln.
PÖBELVÄLDE, n. 4. Tillstånd i en stat, då
pöbeln kommit till väldet.
PÖL, m. 2. I. Liten samling på marken af
stillastående, orent vatten.
PÖL, m. 2. If. Liten valsformig soffdyna.
PÖLHVASS, m. sing. örten Sparganium
ere-clum.
PÖLSA, f. sing. (prov.) Se Korf. Deraf
Hackepöisa.
PÖRTE, n. 4. 4) (egentl.) Stuga utan
skorsten, endast med en öppning på taket, och der
röken går in i rummet, då man eldar. — 2) Liten
stuga, der kött och fläsk rökcs.
PÖSA, v. n. 2. Svälla upp, svälla, gifva sig
upp, jäsa. P. upp har samma betydelse. Lera,
som pöser. (Fig.) P. af högmod, vara mycket
högmodig. — Pösande, n. 4. o. PÖs ning,
f. 2.
PÖSIG, a. 2. 4) Som pöser eller pöst upp.
P. lera. — 2) Utstående och uppblåst.
PÖSIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara pösig.
PÖSLERA, f. sing. Se Jäslera.
PÖSMUNK, m. 2. Se Jäsmunk.
Q, ku, n. 4. 4) Sjuttonde bokstafven i
alfabetet. Ljuder alltid som hårdt k, och brukas
endast framför v, i en och samma stafvelsc, t. ex.:
Qvarl, qved, qvisl, qväda, sqvallra. — 2)
Ljudet, då bokstafven q uttalas.
QVABBA, f. 4. Se Paddfisk.
QVACKLA, v. n. 4. (fam.) eller
QVACKSALVA, v. n. 4. (fam.) 4) Befatta sig
med sjukdomars botande, ulan all äga dertill
nödiga kunskaper eller vara dertill lagligen
berättigad. — 2) Nyttja qvacksalvares medel eller
söka alt kurera sig sjelf, så godt man kan. Man
säger äfv. Q. med sig. — Qvacksalvande,
n. 4.
salfva.l
QVÄCKSALVARE. m. 5. o. -VERSKA, f. 4.
4) (ursprungl.) En, som strök omkring och [-försålde salvor och andra medikamenter. — 2) En,
som qvacksalvar (bem. 4). [-salfvarc.]
QVACKSALVERI, n. 3. Qvacksalvande.
[-salf-veri.J
QVADER, qväd’r, m. 2. pl. qvadrar. (af lat.
Quadrus, fyrkantig) Kubformigt block af
Qva-dersandslen.
QVADERSANDSTEN, m. 2. En art
sandsten, grå eller hvit, bestående nästan helt och
hållet af små fina qvarlskorn, som sammanhållas
genom ett lerigt, sällan kalkigt cement;
sönderdelas lätt i qvadrar.
QVADERSTEN, qvåd’rstén, m. 2. Fyrkantigt,
bugget stycke af sandsten.
QVADRANGULÄR,–––––-ä’r, a. 2. (af lat.
Qualuor, fyra, och Angulus, hörn) Fyrahörnig,
fyrkantig.
QVADRANT, - ånnt, m. 3. (lat. Quadrans,
fjerdedel) Astronomiskt instrument, som bildar
en vinkel af nittio grader, och som isynn.
an
vändes till alt mäta sljernornas höjd på
himmelsgloben.
QVADRAT, - åt, m. 3. (lat. Quadratum) 4)
Rätvinklig och liksidig fyrkantig figur. — 2) (arilm.)
Produkten af elt tal, multipliceradt med sig sjelft.
— 3) (boklr.) Liten fyrkantig stil, lägre än
bok-stafsslilarne, och som vid tryckningen icke
lem-nar märke på papperet.
QVADRATALN, -alaln, m. 2. En qvadrat,
af hvilken hvardera sidan innehåller en aln. — I
samma mening säges äfv. Qvadratfot,-famn,
-mil, -lum, o. s. v.
QVADRATISK, a. 2. I qvadrat beräknad.
QVADRATMÅTT, n. 5. Mått, beräknadt i
qvadrat.
QVADRATROT, f. 3. pl. — rötter. (aritm.)
Så kallas, i förhållande till ell qvadrattal, del tal,
som multipliceradt med sig sjelft utgör
qvadrat-talet. Q-en af 16 är 4.
QVADRATTAL, n. 5. Se Qvadrat, 2.
QVADRATUR, - - ür, f. 3. (lat. Quadralura;
mat.) En gifven ylas förvandling till en dermed
lika stor qvadrat.
QVADRERA, v. a. 4. (lat. Quadrare) 4) (mat.)
Förvandla en gifven yla till en dermed lika slor
qvadrat. — 2) (arilm.) Multiplicera (elt tal eller
en storhet) med sig sjelf. — V. n. Passa,
fullkomligt öfvercnssiämma. — Qvadrerin g,
f. 2.
QVADRILL. se Radrilj.
QVADRUPED,––––-éd, m. 3. (lat.
Quadru-pes) Fyrfoladt djur.
QVADRUPEL, qvadrüpp’1, m. 2. pl. — plar.
(lat. Quadruplus) Fyrfaldigt tal eller storhet.
QVADRUPEL-ALLIANS, - üpp’1 - - ånngs,
m» 3. (polit.) Förbund emellan fyra makter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
