Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ridare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
RID
RID
fästa sig vid blotta ord, för alt bereda sig
tillfälle alt göra anmärkningar, bry, förlöjliga, o. s. v.
Få någol all r. på, något att ständigt framhålla,
anmärka, använda som skäl, o. s. v. Del skälet
rider han ständigt på, nyttjar han alltid. Alla
r. på honom, han är en skottafla för alla. R.
af, bort, se Borlrida. R. efter, fö’re, ridande
följa efter, fara före någon. R. èfler, äfv. rida
bort, för att hämta. R. fram, se Framrida.
R. in, néd, 6m. upp, se Inrida, &c. R.
omkring, omkull, sc Kringrida, Kullrida. R.
pa, rida fortare. R. ut, öfver, se Utrida. Öf~
verrida. — 2) (fam.) Sitta grcnsle öfver något
långt och smalt föremål. R. på ell plank, en
Irähäsl, cn bjelkc. R. på käpp, se Käpp. —
3) (sjöt.) Säges om elt till ankars varande farlyg,
då det är i rörelse. — R-nde, part. pres. Ell
r. bud. Brukas någon gång som substantiv, t. ex.:
Del kom en r. — Ridande, n. 4.
RIDARE, m. 5. (skepp.) Det, som uppbär
bug-len af hvarje större pert.
RIDBANA, f. 1. Täckt eller obeläckt plats,
der undervisning bibringas i konsten all rida.
RIDBAR, a. 2. Brukbar till ridning. R.väg.
R. kallas, i topografien, en sluttning, då
lutnings-vinkeln är nio grader.
RIDBUD, n. 8. Ridande bud.
RIDBYXOR, f. 1. pl. Byxor af läder, som
begagnas vid ridning.
RIDDARAKADEMI,––––––-mi’, f. 3.
Läroanstalt för unga adelsmän.
RIDDARBAND, n. 3. Se Ordensband.
RIDDARBORG, m. 2. Borg, der en riddare
bodde.
RIDDARE, m. 5. (Belydde ursprungi. Ryttare)
1) (i medeltiden) a) Länstagare. som till följe af
sin länspligt gjorde tjenst till häst, antingen
ensam eller med följe. — b) Ädling, som, efter
genomgångna tjensteår såsom vapensven och
väpnare, undfått riddarslaget, en utmärkelse,
hvarigenom han erhöll rätt atl till häst, med svärd,
sköld och lans, följa sin länsherre i fält, att
uppträda inom skrankorna vid tornerspel, bära
särskilt märke på skölden och åtnjuta vissa
företrädesrättigheter. — c) Den, som blifvit upptagen
till medlem af en riddarorden (bem. 1), l. ex.:
Tempelriddare, Johanniterriddare, m. fl. — 2)
Medlem af någon bland nu varande riddarordnar.
R. af Serafimerorden. — 3) I Sverige kallades
fordom äfven de förnämste af adeln Riddare;
deraf uttrycket Ridderskapel och Adeln. — Ss.
Riddarvär dighet.
RIDDAREKLASS, m. 3. R-en utgjorde
fordom i Sverige den högre afdelningen af adeln.
RIDDAREVISA, f. 1. Folkvisa, hvari besjöngos
ridderliga dater, ridderliga mäns öden, o. s. v.
RIDDARGODS. n. 3. (i Tyskland) Ett gods,
hvaraf fordom riddartjenst utgjordes.
RIDDARHUS, n. 3. 4) Den byggnad, der
ridderskapet och adeln vid riksdagar hafva sina
sammanträden. — 2) (fig.) Ridderskapel och adeln,
såsom stånd vid riksdagarna.
RIDDARHUS-DIREKTION, - - - - räcktscbön,
f. 3. Sju af ridderskapet och adeln vid hvarje
riksdag in pleno valde personer, hvilka förvalta
ridderskapets och adelns penningfonder, samt vårda
sjelfva riddarhuset med der förvarade arkiver af
riksdagshandlingar.
RIDDARHUSKANSLI, –-kannsli’, n. 3. De
tjenslemän, som biträda ridderskapet och adeln
vid riksdagarna och deremellan
riddarhus-direk-lionen vid expedierande af skrifvelser och beslut.
RIDDARHUSORDNING, f. 2. Den stadga,
som ridderskapet och adeln med konungens bifall
uppgjort för sitt representationssätt och
ärendenas föredragning på riddarhuset.
RIDDARHUS-SEKRETER ARE,––––––térarc,
m. 3. Tjensteman, som står i spetsen för
rid-darhus-kansliet och förer protokollet vid adelns
sammanträden under riksdagarna.
[-RIDDARHUS-STIPENDIUM,––––––pänndi-umm,-]
{+RIDDARHUS-STIPENDIUM,––––––pänndi-
umm,+} n. 3. pl. — dier. R-er kallas vissa
understöd för studerande af adlig börd vid
univer-siteterna, hvilka utdelas af riddarhusets fonder.
RIDDARHÜS-UTSKOTT, n. 3. R-cl kallas
den afdelning af ridderskapet och adeln, som
väl-jes vid hvarje riksdag, för alt till afgörande af
ståndet bereda sådana frågor, som uteslutande
angå ridderskapet och adeln.
RIDDARORDEN, m. 2. pl. — ordnar. 4)
(i medeltiden och sednare) a) Andlig r.,
förening af personer, hvilkas mål var sjukes skötsel
samt kristna religionens utbredande och beskydd,
under iakttagande af vissa reglor, liknande
munk-ordnarnes. Första andeliga r. var Johannis
af Jerusalem orden, äfven kallad
Johanniler-orden. — b) De verldsliga Riddarordnarne
bildades efter de andliga och utgjorde föreningar af
personer, som förenade andaktsöfningar med
ridderliga öfningar, utmärkte från andra genom vissa
yttre kännetecken. — 2) I närvarande tid äro
Riddarordnarne af furstarna stiftade föreningar,
till hvilkas ledamöter af dem utnämnas personer,
som isynnerhet utmärkt sig genom förtjenster
emot fursten eller staten, och hvilka sedan
såsom medlemmar af orden få nyttja vissa yttre
utmärkclselecken. Sådana äro i Sverige:
Serafi-mer-. Svärds-, Nordsljerne-, Vasaorden och Carl
XIILs orden.
RIDDARROMAN,–––––ån, m. 3. 4)
Hjelle-dikt eller roman, som firade en eller flera af
medeltidens utmärktaste riddare. — 2) Roman,
hvari skildras det fordna riddarväsendet.
RIDDARRUSTNING, f. 2. Den
vapenrustning, forntidens riddare buro.
RIDDARSAL, m. 2. 4) Ceremonisal på fordna
riddareborgar. — 2) Sal, der riddarne, som
tillhöra en viss orden, eller adeln, vid högtidliga
tillfallen församlar sig. — 3) Ålderdomlig, i götisk,
smak sirad, rymlig sal.
RIDDARSKÅDESPEL, n. 3. Skådespel, hvari
skildras riddartidens seder.
RIDDÄRSLAG, n. 3. Högtidlig ceremoni, <|å
en ädling, efter föregångna pröfvoår och aflagda
prof, medelst tre slag af etl svärd öfver axeln
dubbades till riddare. Se äfv. Dubbning.
RIDDARSPEL, n. 3. Sc Tornerspel.
RIDDARSPORRE, m. 2. pl. — sporrar.
Ört-slägtet Delphinium. Svensk R., en art deraf, som
växer i åkrar bland råg, med vackra blå
blommor. D. Consolida. Romersk R., blomsterväxt
med röda, violetta, blå och hvila blommor, ofla
dubbla. D. Ajacis.
RIDDARSTJERNA, f. 4. Se Ordenssljerna.
RIDDARSTAND, n. 3. 4) Medeltidens
riddare såsom särskilt slånd betraktade. — 2) Se ’
Adelsstånd. — 3) De adeligc riddargodsägarne i
elt land, såsom stånd betraktade.
RIDDARSYN, f. 3. Så kallades den synerält,
som, då ändring blifvit sökt emot lagmansrälts
utslag, af konungen förordnades, beslående af elt
rikets råd, eller den i heder och embete närmast var,
med fyra andra lagfarna och ojäfaktiga mänjemte
häradsnämd, som ej vid föregående syner närvarit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
