Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Riksdagstid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIK
riksdagsman och sedan tjenar honom till bevis,
att han är riksdagsman.
RIKSDAGSTID, m. 3. 1) Tid, under hvilken
riksdag påstår. — 2) I lag stadgad lid, då
riksdag skall hållas.
RIKSDAGSÄRENDER, 3. pl. De allmänna
ärendcr. hvilka äro föremål för öfverläggningarna
vid en riksdag.
RIKSDALER, ricksdålr, m. 5. o. 2.
Benämning på ett i flera länder gångbart mynt, som i
Sverige är lika med 48 skilling. Skrifves
för-kortningsvis Rdir.
Anm. Har i pl. Riksdalrart då det belydcr
myntstycke af riksdalers värde, eljesl i
räkning Riksdaler.
RIKSDISKONT, ri’cksdiskå’nnt, m. 3.
Låne-diskont, som för stalens räkning inrättades år
4800 ocb forlfor lill 4846, hvarefter utlåningen
skett för bankens räkning.
RIKSDROTS. rrcksdrå tts, n. S. o. m. 3.
Fordom i Sverige, en af rikets högsta embetsmän.
som hade högsta uppseendet Öfver lagverket och
rättvisans skipande.
RIKSEMBETE. n. 4. Benämning på vissa af
de högsta embetena i etl rike, särskilt i det fordna
tyska riket. (- ämb—.]
R1KSENS. se Rike.
R1KSFANA. f. 4. Ell rikes hufvudfana.
RIKSFIENDE, m. 3. Elt rikes fiende,
särskilt det fordna tyska rikets.
RIKSFRED, m. 3. Allmän fred, som under
medeltiden, särskilla gånger, vid strängt straff
påbjöds i del fordna tyska riket.
RIKSFULLMÄKTIG. m. pl. — mäktige. Se
Riksdagsman.
RIKSFURSTE, m. 2. pl. — furstar. Tysk
furste, som sjelfsländigl regerade ett större eller
mindre område, endast var kejsaren och riket
underdånig, samt vid riksdagar ägde säte och
stämma på den så kallade Riksfurstebänken.
R1KSFURSTLIG, a. 2. Som tillhör eller
angår en riksfurste.
RIKSFÖRESTÅNDARE, m. 5. Den, som i
konungs stad och stallo förer styrelsen i elt
rike.
RIKSFÖRESTÅNDERSKAP. n. 5. En
riksföreståndares embete. värdighet, styrelse..
RIKSFÖRFATTNING, f. 2. Del sätt, hvarpå
styrelsen i elt rike är inrättad.
RIKSFÖRRÄDARE, m. 5. Se Högförrädare.
RIKSFÖRRÄDERI. n. 3. Se Högförräderi.
RIKSFÖRSAMLING, f. 2. Församling af
der-till berättigade personer, som Öfvcrlägga angående
allmänna angelägenheter.
RIKSGREFLIG, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på en riksgrefve eller riksgrefvarna.
RIKSGREFSKAP, n. 3. o. 5. En riksgrefves
område.
RIKSGREFVE, m. 2. pl. — grefvar. Tysk
grefve, som lydde omedelbart under kejsaren och
riket.
RIKSGREFVINNA, f. 4. 4) En riksgrefves
gemål, dotter eller enka. — 2) Qvinna. som förde
styrelsen i ett riksgrefskap.
RIKSGÄLD, m. 3. 4) Se Riksskuld. — 2)
Se Riksgäldsmynt, 2. Brukas för denna
betydelse alltid i gen. sing. Två riksdaler riksgälds.
Skrifves förkortningsvis Rgs, t. ex.: 2 Rdr Rgs.
RIKSGÄLDSKONTOR. ri’cksjällskånntör, n. 5.
Kontor, efier konung Carl Xll:s död för statens
räkning inrältadl att förvalta den gärd, som
ständerna ålogo sig lill betalande af rikets gäld, men
RIK 28»
som numera har uppbörden och förvaltningen af
de allmänna bevillningsmedlen.
RIKSGÄLDSMYNT, n. 5. <) Mynt, som
fordom utgafs af riksgäldskontoret. — 2) Brukas nu
i dagligt lal endast såsom ett eget räkningssätt
för mynt, svarande mot % af räkningssältel i
Banko.
RIKSGÄLDSSEDEL, m. 2. pl. — sedlar.
Assig-nation, som fordom utgafs af Riksgäldskontoret.
RIKSHOFMÄSTARE, m. 3. Benämning i
fordna tider på Riksmarskalken.
RIKSHUFVUDBOK, f. 3. pl. — böcker. Den
sammanfattning af statens inkomster och utgifter,
som af statskontoret besörjes.
RIKSHUSHÅLLARE. m. 5. Handhafvare af
etl rikes allmänna hushållning. Carl XI var en
god r.
RIKSHUSHÅLLNING, f. 2. Se
Statshushållning.
RIKSHVÄLFNTNG, f. 2. Slatshvälfning i ell
rike.
RIKSHÄROLD, rfckshärålld. m. 3.
Embets-man, som i ceremonidrägi fungerar vid kröningar,
riksdagars utblåsande, o. s. v.
RIKSINSIGNIER, rfcksinnsfggniärr, 3. pl. Se
Regalier.
RIKSJÄGMÄSTARE, m. 5. Fordom högsie
uppsyningsmannen öfver alla kronans parker och
djurgårdar, med uppsigt öfver hela jägeristaten.
RIKSKAMMARRÄTT. m. 3. Fordom en af
de högsta domstolarna i tyska riket.
RIKSKANSLER, rfckskannslä r, m. 3.
Fordom, en af rikels högsta embetsmän, som stod i
spetsen för kansliet och dess tjenstemän, samt
ombestyrde allt, som rörde de utrikes ärendena,
förhandlingar med främmande makter o. s. v.
[- cansler, - cantzler. - canceller.]
RIKSKLENOD. –öd, m. 3. R-er kallas de
juvelen och kostbara smycken, sorn begagnas vid
krönirigar och särskilt förvaras såsom staten
tillhöriga.
RIKSKRETS, m. 2. Benämning på hvarje af
de lio kretsarna i del fordna tyska riket.
RIKSKROPP, m. 2. Stat, isynn. större, helst
då den består af flera förenade folk eller
nationer.
RIKSKUNNIG, a. 2. Af alla rikets inbyggare
känd.
RIKSLAG, m. 2. Allmänt gällande lag i det
fordna tyska riket.
RIKSLIKARE, m. 5. Normalvigl eller
nor-inalmål, hvarefter i hela riket mått, mål och vigt
rättas, och som förvaras af Kgl.
Landtmälar-Konloret.
RIKSLÄN, n. 5. (i det fordna tyska riket) Län,
som omedelbart berodde af kejsaren och riket.
RIKSMAKT, f. 3. Etl rikes krigsmakt. Säges
mest i fråga om det fordna tyska riket.
RIKSMARKEGÅNG, m. 2. Se Markegång.
RIKSMARSK, m. 2. Se Marsk.
RIKSMARSKALK, m. 2. Hög embetsmän,
som står i spetsen för konungens hof.
RIKSMUSEUM, rfcksmuséumm.n. 3.pl. —
museer. 4) Samling af märkvärdiga konsl- och
naturalster. kuriosa o. d., som tillhör det allmänna
i ett rike. (I Sverige för det närvarande)
Historiska r., det fordna antiqvilets-kollegii samling
af ålderdomslemningar, jordfynd af värde och
dyrbara eller märkliga saker, vid hvilka ett
historiskt intresse är förbundet. Zoologiska r.9
ve-lenskaps-akademiens samling af djurrikets alster.
— 2) Byggnad, der sådan samling förvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
