Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Riktskruf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIK
som i rät vinkel emot röret delar elt nyckelax i
trenne lika delar. [Rigt -.]
RIKTSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar. 4) Ett
slags skruf, som användes, för all efler
omständigheterna kunna jemka läget af vissa delar i
maskiner och instrumenter. — 2) (artil.) Skruf,
som begagnas, för att hastigt och säkert kunna
höja eller sänka en kanons kammare vid riktning.
(Kigl -.)
RIM (t kort), n. 8. I. 4) Likljudande slut af
versrader, antingen i en stafvelse (manligt r.),
i två stafvelser (gvinligl r.), eller i tre (löpande
r.). Ord på r., som rimma med hvarandra.
Verser ulan r. (Fam.) Utan r. och rcson, ulan
rimlighet, orimligt. — 2) Rimmad vers. Göra,
skrifva, sätta ihop r. Sälla någol på r. Ell
poem på r.
RIM (i kort) n. sing. II. Se Rimfrost.
RIMFATT1G, a. 2. Som har ondl efter rim,
svårighet alt finna passande rim.
RIMFROST, m. 3. Frusen dagg eller dimma.
RIMFRUSEN, a. 2. neulr. — el. Beläckt
med rimfrost.
RIMFYLLNING, f. 2. Nybildadt ord, för att
uttrycka det franska Boul-rimé, d. v. s. verser,
som blifvit bopsaila, för atl ifylla på förhand
upp-gifna enstaka rirti.
RIMKLÅPARE, m. 8. Se Rimmare.
RIMKONST, f. 3. Konsten att rimma.
RIMKRÖNIKA, f. 4. Krönika på rimmad
vers.
RIMLEXIKON, rfmmläxikånn, n. B. pl.
— lexika. Ordbok, som upplager de i ett språk
befintliga rim. till lällnad vid versskrifning.
[— con.]
RIMLIG, a. 2. Som rimmar sig.
Öfverens-stämmande med förnuftet, med det skickliga och
passande; möjlig, sannolik; billig. Del der låter
r-l nog. Är del r-l all begära så myckel?
RIMLIGEN, adv. Se Rimligtvis.
RIMLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen alt vara
rimlig. R-en af en fordran, uppgifl. — 2)
Hvad som är rimligi. Del är ingen r., alldeles
omöjligt.
RIMLIGT, adv. På elt rimligt sält. Ljuga
r.» så all det låter sannolikt.
RIMLIGTVIS, adv. 4) Möjligtvis. Det kan
icke r. vara sant. — 2) Förnufügtvis, billiglvis.
Jag kan ej r. begära mer af honom.
RIMMA, v. a. 4. I. Se Rimsalla.
RIMMA, v. impers. 4. II. Det r-r, del
lägger sig rimfrost på mark och träd, m. m.
RIMMA, v. n. 4. III. 4) Göra rim eller
rimmad vers. Han gör intet annat än r-r. R.
på ell ord, finna rim derlill. — 2) Säges äfv. om
ord, som utgöra rim till andra. Eli ord. som
r-r med ell annat. Dessa ord r. väl med
hvarandra. — V. a. (fig.) R. tillsamman, förlika,
fatta, förstå. Del kan jag icke r. tillsamman.
— R. sig,N. r. (fig.) 4) Passa tillsamman. Dessa
saker r. sig icke tillsamman. — 2)
öfverens-siämma med förnuft, skicklighet, billighet. Ell
sådant uppförande r-r sig icke. Del r-r sig
icke all gå så lill väga. — Syn. Se Passa. —
Rimmande, n. 4.
RIMMARE. m. 8. En, som rimmar. Säges
ofta föraktligt om dåliga poeter. — Syn.
Rim-klåpare, Rimsnidare.
RIMSA, se Remsa.
RIMSALTA, v. a. 4. Beströ (färska matvaror,
såsom kött, fisk) med elt tunt lager af sall. —
Rimsaltande, n. 4. o. Rimsallning, f. 2.
RIN 287
RIMSLUT» n. B. Slutet af en vers, då det
rimmar emot slutet af en annan.
RIMSNIDARE, m. B. Se Rimmare.
RIMSNIDERI, n. 3. (föraktl.) Sysselsättning
med all rimma.
RIMVIS, adv. På rimmad vers. En r.
skrifven krönika.
RING, m. 2. Kretsformig kropp. 4) Säges i
allmänhet om hvarje kretsformig pjes af metall
eller något annat ämne, som sättes omkring en
sak, för all fästa, sammanhålla eller pryda den.
R. på cn käpp, om cll hjulsnaf, på glasögon.
R. all hänga nycklar på. R. alt göra fast
skepp. R. lill handtag. R. af guld, silfver,
koppar, jern, horn, glas, o. s. v. — Bildar en
mängd sammansättningar, såsom Spännring, Hjul-,
Nyckel-, Finger-, Armring, m. fi. — 2) (särskilt)
Kretsformig prydnad, vanligen af guld eller
silfver, som bäres om något af fingren. Bära en
dyrbar r. på fingret. Sälla en r. på fingret.
— Bildar sammansättningarna Guld-, Hår-,
Juvelring, Fäslningaring, m. fl. — Syn. Fingerring.
— 3) Säges orn det, som har figuren af en ring,
krets, t. ex. öfversta delen af cn nyckel, o. s. v.
En svart hund med hvil r. kring halsen. En
fågel med svart r. omkring ögonen. Blåaklig
r. kring ögonen, krets omkring Ögonen af
blåaklig färg. R. kring solen, månen, ljus krets
omkring dem, härrörande af strålbrytningen i ett
omkring dem varande dunstlager. — 4) En mängd
menniskor eller andra föremål, hvilka slå, ligga
eller silla i en krcls. En r. af dansande.
Ställa, sälta sig i r. Silla i r. Slå r. om
någon, bilda krets omkring honom. Dansa i r.
Hålla ut r-en, utvidga den. Gå i r., vara
kretsformig. — 8) Högt uppfäslad ring af jern, som
af de täflande vid en ringränning borde på
lansudden nedhämtas under starkaste ridt. Taga r-en.
Ränna till r-s, läfla vid cn ringränning. — 6)
Se Safring. — 7) Ringformigt lagd bunt af
me-lalltråd. — 8) (astr.) Salurni r., en dubbel krets,
som omgifver denna planet. — Ss. R-formig,
-formighel, -formigl, -lik.
RINGA, v. a. 4. L (af Ring) 4) Förse,
om-gifva med ring, påsätta ring. R. elt hjul, beslå
det med skenor. R. ell svin, sälta ring i dess
tryne, för att hindra det all böka. R. ell slo,
genom anbringande af ring förekomma dess
be-stigning af hingst. R. in, ul, se Inringa,
Ul-ringa. — 2) (jäg.) Gå omkring en trakt, för alt
tillse, om ulspår finnas. R. en björn. — Syn.
Holma, Vänga. — Ringande, n. 4.
RINGA, v. n. o. impers. 2. II. 4) Säges om
kyrk- eller smärre ringklockor, då de sättas i
rörelse, så atl kläppen far fram och tillbaka mot
sidorna och derigenom flera upprepade klingande
ljud uppkomma. Klockorna r. Brukas för denna
bem. mest impersonelt, t. ex.: Del ringer. Del
ringer förslå, andra gång (till gudsljensl). Del
ringer samman, sista gång lill gudstjenslen. — 2)
Säges om del ljud, liknande en ringning, som
slundom låter höra sig i öronen. Del ringer
för öral, i öronen på mig. — 3) Sätta en
kyrkklocka eller * smärre ringklocka* i rörelse, så alt
hon ger ifrån sig de klingande ljud, som kallas
ringning. R. med kyrkklockor, med en
ringklocka. R. i klockan. R. lill ollesången. R.
för ell lik, ringa i kyrkklockorna, för all
till-kännagifva en persons frånfälle. R. ål, efter, på
sin beljent, genom ringning i ringklocka kalla
honom. R. ihop, genom ringning hopkalla. R,
lill bords, genom ringning kalla till spisning. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
