Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Romanesk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
992 ROM
samling af romaner, som utgifves i vissa
årgångar. [— thek.]
ROMANESK, - nä’ssk, a. 2. Liknande en
roman; äfventyrlig, såsom händelserna i en roman,
eller öfverspänd såsom personerna i en sådan,
såsom deri skildrade känslor. — Roman eskl, adv.
ROMANHJELTE, - ånjä’11 te, m. 2. pl. —
hjel-tar, - HJELTINNA, f. 4. 4) Hufvudperson i en
roman. — 2) Person, som i tal och handling söker
alt likna en sådan.
ROMANISK ell. ROMANSK, a. 2. R-a språk.
som uppkommit genom en blandning af latin och
något af de språk, som talades af de i romerska
riket invandrande folk. R-a strängar, italienska.
ROMANS, romånngs, m. 3. (fr. Romance)
Rörande berättelse på vers, skrifven för all kunna
sjungas.
ROMANSTIL, romunsli’1, m. sing. Sådan stil,
som brukas i romaner.
ROMANTIK, –i’k, f. 3. 4) Del romantiska
eller medeltidens och nutidens smak i konst och
vitterhet. — 2) Sträfvandet i konst och vitterhet,
all befria sig ifrån utländska konstreglors fjettrar,
för alt gifva sina konst- eller viltcrhetsalster mera
nationalitet och tidsenlig smak.
ROMANTIKER, romånnlickT, m. 3.
Anhängare af romantiken.
ROMANTISK, romannlissk, a.*2. (egenll.:
författad på elt af de romaniska språken.) 4) Enlig
med den kristna medeltidens och nutidens smak
1 konst och vitterhet. R. poesi. — Subslantivt
säges äfv. Del r-a om denna smak. — 2) Skön
som beskrifningarne i dikten eller rornanen;
poetiskt skön. En r. trakt. — Romantiskt, adv.
ROMB, rå minb, m. 3. (grek. Rhombos)
Rät-linig och liksidig ruta med två spetsiga och två
trubbiga vinklar. — Skrifves äfv. Rhomb.
R0MB01D, råmmbåjd, m. 5. * Rällinig aflång
ruta, som har två spetsiga och två trubbiga
vinklar, men endast de motstående sidorna lika stora.
ROMERSK, römmärrsk, a. 2. Som tillhör eller
har afseende på Rom och dess folk, tyska riket
eller påfvemakten. R-a republiken, folkel, riket,
väldet. R. konung, konung i Rom eller i tyska
riket. R-a si/fror, sådana som af Romarne
brukades (I, II, III, IV, V, &c.). R. näsa, buglig
Örnnäsa. R. stil (i byggnadskonsten), den, i
hvilken kapitälen är sammansatt af den Joniska och
Korintiska stilens kapiläler.
ROMMEL, rå’mmäll, m. (t. Rummel, af fr.
Ron/le) Ett antal kort af samma färg, i piket.
(Fig. fam.) Förslå sig på r-n (utlalas vanligen:
rümm&llD), förslå sig på rätta sättet.
ROND, rå’ngd, m. 3. (fr. Ron de) Se Rund.
RONDO, rå’nndo, n. sing. (ilal.; i musik) 4)
Ell mindre tonstycke, hvari temat ofta
återupprepas. — 2) Slutsatsen i en sonat.
RONING, f. 2. Se Roende.
ROP, n. 8. 4) Högt, men kort ljud,
fram-bragl genom stark ansträngning af rösten. Gifva
lill ell r. af förskräckelse, af glädje. R. och
skrik. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom : Klago-, Glädje-, Segerrop, m. fl. — 2)
Brukas i sammansättningar om några djurs läten,
t. ex. Korprop. — 3) Auktionistens högljudda
upprepande af bud, som göras vid en auktion.
Stanna för r-el, genom klubbslag få sig
tillerkänd den sak, man bjudit på. — 4) (fig.)
Ryktbarhet, namnkunnighet; beröm, som af
allmänheten tilldelas person eller sak. Vara, komma
i r-sl. Vara i r. för lärdom. — 6) Se Jaglrop.
ROPA, v. n. o. a. 4. o. 2. 4) (neutralt) Upp-
ROS
gifva ett eller flera rop. Jfr. Rop, 4. R. högl.
R. och sloja. — 2) (neutralt och aktivt) Med
ansträngd röst uttala något. R., atl elden är lös.
R. i gevär. R. lill någon alt akta sig. R.
hämd. (Ordspr.) Som man r-r i skogen, får
man svar, som man talar, så får man svar. R.
ån, se Anropa. R. emöl, med höga rop
motsäga. (Fig.) R. på, berömma sig af, t. ex.: r. på
sina förljensler; äfv. högt omtala, t. ex.: han
r-r på, alt jag fått mer än han. R. till Gud,
anropa G. R. ut, se Utropa. R. öfver, högl
tala om, klaga öfver. — 3) (neutralt och aktivt)
Med hög röst kalla. R. någon ell. på någon.
R. någon lill sig. R. någon lill hjelp. R. på
hjelp. R. fram, in, néd, se Framropa, &c.
R. tillbaka, med rop kalla tillbaka. R. upp, ut,
med rop upp- eller utkalla. — 4) (om brandvakter;
neutralt och aktivt) Med höga rop lillkännagifva,
hvad klockan är slagen. Brandvakten r-r. R.
timmarna. — 5) (neutralt) Säges äfv. om
korpens läte. Korpen r-r. — Ropande, n. 4.
ROPARE, m. 3. 4) En, som ropar. — 2)
Elt slags tiumpetformig pjes, hvari man ropar,
då mun vill blifva hörd på långt afslånd.
ROR, sc Roder.
RORGÄNGARE, m. 3. Den, som slår till
rors, for alt slyra elt fartyg.
RORHAKE, m. 2. pl. — hakar. Se
Fin-gerling
RORHUFVUD, n. 4. (skepp.) Toppen
afhjert-stocken, hvari rorpinnen är anbragt.
RORKETTING, m. 2. (skepp.) R-ar kallas
tvenne ketlingar, som äro fästade vid rörets
akterkant, då de icke begagnas; men till styrtaljor,
när ratlen eller rorhufvudel blifvit skadadt.
RORKRAGE, m. 2. (skepp.) Dubbel segelduk,
fastspikad på rorel och omkring hålet i hvalfvet.
RORKULT, m. 2. Se Rorpinne.
RORLÅS, n. 3. (skepp.) En träkloss, infogad
i rörets för- och sidokant.
RORMALJA, f. 4. Se Malja, 2.
RORPANNA, f. 4. (skepp.) Elt jernstycke,
fästadt vid aktersläfven, och i hvilket öfversta
fingerlingen vandrar.
RORPINNE, m. 2. pl. — pinnar, (skepp.) En
i ett hål uti rorhufvudel fästad träbom, medelst
hvilken roret vridcs.
RORSKÄNKEL, m. 2. pl. — skänklar. (skepp.)
R-klar, en jern- eller lågförlängning af
rorkel-tingarna.
RORTALJA, f. 4. (skepp.) R-jor kallas de
taljor, som huggas emellan akterkant af
stor-rösten och rorketlingarna, eller uti kauser i
ror-skänklarna.
RORÖGLA, f. 4. (skepp.) Se Malja, 2.
ROS, f. 4. I. 4) Benämning på de särskilta
blomsterarterna af slägtet Rosa, såsom Törnros.
Provinsros, Damaskenerros, Bengalisk ros, m. fl.
Brukas isynn. om Törnrosen. (Ordspr.) Ingen r.
ulan törne, ingen glädje utan tillblandning af
någonting bittert. — 2) (i allm.) Blomster. Plocka
r-or. (Fig. fam.) Dansa på r-or, lefva säll, hafva
allt efter önskan. — 3) Figur, som liknar en ros,
t. ex. på tyg. Se äfv. Bandros. — 4) (fam.)
Smekord till en flicka. Min r.!
ROS, f. sing. def. II. (af grek. Erysipelas)
R-en, ett slags sjukdom, bestående i en
inflammation, som sträcker sig blott till huden på
någon kroppsdel, ofta åtföljd af blåsor, hvilka
innehålla en gul fuktighet.
ROS. n. sing. indef. III. Beröm.
ROSA, v. a. 4. Berömma, prisa. R. sin vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
