Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Saltskum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SALTSKUM, n. sing. Skum, bestående af salt.
Se äfv. Glasgalle.
SALTSLEKE, n. 4. 1) Sudd o. d., doppad i
sillake, som gifves kreatur att slicka på, såsom
godt förvaringsmedel emot röta. — 2) (jäg.)
Saltblandad lera, som gifves åt hjortar.
SALTSOLA, f. 1. Saltvatten ur saltkällor.
SALTSPIRITUS, m. sing. Rökande s.,
gammalt namn på saltsyra.
SALTSTEN, m. 2. Klump af salt.
SALTSTOD, m. 3. Stor saltmassa i form af
en bildstod.
SALTSYRA, f. 1. Se Chlorvätesyra.
SALTSYRAD, a. 2. (kem.) Förenad med
saltsyra.
SALTTORG, n. 5. Salutorg, bestämdt till
försäljning af salt.
SALTTULL, m. 2. Tull, som erlägges för
inkommande salt.
SALTVARA, f. 1. Saltad matvara, såsom salt
kött, fläsk, m. m. Brukas mest i plural.
SALTVATTEN, n. 5. Vatten, som innehåller
salt.
SALTVERK, n. 5. Ställe, der salt sjudes.
SALTVERKSPUMP, m. 2. Pump till vattens
uppfordrande ur saltgrufvor.
SALTVÅG, m. 2. Instrument, hvarmedelst
saltvattnets salthalt bestämmes.
SALTÖRT, f. 3. Ört, som växer vid saltkällor
och ger soda. Salsola Kali et Soda.
SALU, sálu. Böjd kasus af gamla ordet Sala,
försäljning. Till s., till försäljning. Hålla, hafva
till s., hafva något att försälja. Vara till s.,
att få köpa. Utbjuda till s. — I
sammansättningar betyder Salu d. s. s. Försäljnings, t. ex.:
Salubod, -magasin.
SALUACCIS, sàluacksi´s, m. 3. En afgift af
vissa borgerliga näringar i några af de svenska
städerna.
SALUT, - út, m. 3. (lat. Salus) Helsning med
ett antal kanonskott, som gifves af fartyg vid vissa
tillfällen. Gifva s. — Ss. S-skott.
SALUTERA, v. a. 1. (lat. Salutare) Helsa
med militärisk hedersbevisning, såsom kanonskott,
värjans eller fanans sänkning, m. m. S. med
fanan. S. med fyra skott. S. en fästning. S.
tillbaka, besvara en salut. — Salutering, f. 2.
SALVA, f. 1. I. (t. Salbe) Till utvertes bruk
bestämdt läkemedel af smörlik konsistens, hvars
hufvudmassa utgöres af fett, vax eller harts.
SALVA, f. 1. II. (af lat. Salve, god dag!)
Aflossning af flera kanoner eller handgevär på en
gång.
SALVAGARDE, sallvagárde, n. 4. (fr.
Salvegarde, ital. Salva guardia) Skyddsvakt.
SALVELSE, f. 3. 1) (gam.) Smörjelse;
välluktande salva. — 2) (fig.) Rörande, väckande
kraft i tal eller skrift; anderikhet, anda och
kraft.
SALVIA, sállvia, f. sing. (bot.) 1) a) Örtslägtet
Salvia. — b) (vanligast) En allmänt bekant, starkt
luktande art deraf, som nyttjas i medicin. S.
officinalis. Trädgårds-S. — 2) En art Renfana
med gula blommor och stark, behaglig lukt.
Tanacetum Balsamita. Äfv. Salvie-Renfana.
SAM. 1) Sammansättnings-partikel i st. f.
Samman, Hop, Med, Gemensam, m. fl. — 2)
Adjektiv ändelse, t. ex. i Tacksam, Långsam.
SAMARFVA, a. pl. oböjl. Som ärfva
tillsammans.
SAMBAND, n. 5. Förbindelse mellan saker,
förhållanden eller tillstånd. Jfr. Sammanhang.
SAMBLADIG, a. 2. (bot.) S-t blomfoder, när
blomfoderbladen äro hopväxta till ett
sammanhängande foder.
SAMBRODER, m. 3. pl. — bröder. Se
Helbroder.
SAMBRUK, n. 5. Samfält bruk. Säges isynn.
om jord.
SAMBYGGARE, m. 5. Se Monoecia.
SAMDRÄGT, f. 3. Se Endrägt.
SAMDRÄGTIG, a. 2. Se Endrägtig.
SAMDRÄGTIGHET, f. 3. Se Endrägt.
SAMDRÄGTIGT, adv. Se Endrägtigt.
SAMEVIG, sàmmä´vigg, a. 2. Lika evig.
Brukas i teologien om personerna i gudomen.
SAMFIENDE, m. 3. (föga brukl.) Gemensam
fiende.
SAMFUND, n. 5. (egentl. Sammankomst)
Förening af personer för något bestämdt ändamål,
med egen styrelse samt lagar, stadgar eller
reglementen, som dess medlemmar böra efterlefva.
Borgerligt s., tillstånd af menniskors
sammanlefnad under regering och kungjorda lagar. (Fig.)
De lärdes s., de lärde. (Teol.) De heligas s.,
se Helgamanna-samfund. — Syn. Sällskap,
Samhälle, Korporation, Förening.
SAMFUNDSDYGD, f. 3. Sådan slags dygd,
som fordras i och för samhällslifvet.
SAMFUNDSLEFNAD, m. 3. Se Samhällslif.
SAMFÄLD, SAMFÄLDT, se Samfält.
SAMFÄLLIG, a. 2. Se Samfält.
SAMFÄLLIGHET, f. 3. Gemensamhet i
egendoms besittning och användande.
SAMFÄLLIGT, adv. Se Samfält, adv.
SAMFÄLT, a. 1. (af gam. verbet Fälla, foga,
hvaraf Samfälla, sammanfoga) 1) Gemensam. S.
besittning, äganderätt. — Syn. Samfällig,
Gemensam. — 2) Sammantagen. I s-a tre år. —
Adv. 1) Gemensamt. S. äga och bruka en
egendom. — 2) Samtaget. Alla s.
SAMFÄRDSEL, m. sing. (nytt ord)
Gemenskap, inbördes beröring i handel och vandel;
umgänge mellan menniskor. Motsvarar det franska
Commerce.
SAMGÖMMIG, a. 2. (bot.) S. frukt, som
omslutes af en egen köttig, läderartad eller träartad
beklädnad.
SAMHÄLLE, n. 4. (af Hålla tillsamman) 1)
Borgerligt s. ell. blott s., se Borgerligt
samfund (under Samfund). Grunda ett s. (Fig.)
De lärdas s., de lärde. — Syn. Samfund, Stat.
— 2) Stad, köping, socken eller annat smärre
distrikt, som utgör ett helt för sig inom staten,
med egen statsmakten underordnad styrelse.
SAMHÄLLELIG, a. 2. Som tillhör, har
afseende på samhälle. S. dygd, förtjenst.
SAMHÄLLIG, a. 2. Se Enhällig.
SAMHÄLLIGHET, f. 3. Se Enhällighet och
Samhälle.
SAMHÄLLIGHETSDRIFT, f. 3. Åtrån att
lefva tillsammans med andra menniskor.
SAMHÄLLIGT, adv. Se Enhälligt.
SAMHÄLLSDYGD, f. 3. Se Samfundsdygd.
SAMHÄLLS-FÖRENING, f. 2. Menniskors
förening i borgerligt samhälle.
SAMHÄLLS-FÖRSTÖRANDE, a. 1. Som
verkar förstörande på samhällets bestånd. S. läror.
SAMHÄLLSLAG, m. 2. Lag för lefnaden i
borgerligt samfund. — Kallas äfv. Borgerlig Lag,
Mensklig Lag, i motsats till Naturlig Lag.
SAMHÄLLSLEFNAD, m. 3. eller
SAMHÄLLSLIF, n. 5. Menniskors lefnad i
samhälle, under gemensamma lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
