Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Samhällslära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMHÄLLSLÄRA, f. 1. 1) Läran om de
allmänna grunderna för en stats inrättning och
förvaltning. — Syn. Statslära, Filosofisk
Statsvetenskap. — 2) Lärobok deruti. Grubbes s.
SAMHÄLLSORDNING, f. 2. Det af lag
ordnade tillståndet i ett samhälle.
SAMHÄLLSPLIGT, f. 3. Pligt, som har sin
grund i samhällsföreningen.
SAMHÄLLSSTRIDIG, a. 2. Som verkar emot
samhällets ändamål.
SAMHÄLLSTILLSTÅND, n. 5. Det
menniskornas tillstånd, då de lefva i samhälle.
SAMKA, v. a. 1. Samla. S. på sig, se
Åsamka sig.
SAMKLANG, m. 3. Ett för örat behagligt
samljud af flera toner. — Syn. Ackord.
SAMKONUNG, m. 2. En konungs medregent.
SAMKULLE, a. oböjl. S. barn, syskon, af
samma kull. — S. f. pl. (bot.) Se Monadelphia.
SAMKÖNAD, a. 2. (bot.) S. blomma, som
innesluter på en gång både ståndare och pistiller.
SAMLA, v. a. 1. 1) Föra, bringa, skaffa
tillsammans, gömma ihop. S. krigsfolk, trupper,
penningar, almosor. S. bidrag till ett arbete.
(Fig.) S. gatpojkarna efter sig, omkring sig,
förorsaka, att de samlas. S. skuld, ådraga sig s.
S. sina sinnen, sansa sig. S. sina tankar, i
lugn öfvertänka allt, som hör till en sak, ett ämne,
o. s. v. S. i´n, ihóp, úpp, se Insamla, &c. S.
på´ sig, ådraga sig, t. ex.: s. på sig skulder. —
Syn. Sammanbringa, Sammanföra, Hopa,
Sammanhopa, Sammanhämta. — 2) (ridk.) S. en häst,
lifva hans uppmärksamhet, hålla hans krafter
väckta och till hands. — S-s, v. d.
Sammankomma. Rådet s. — S. sig, v. r. Komma,
stöta tillsammans. Tjocka moln s. sig vid
horisonten. (Fig.) Alla olyckor s. sig öfver mig
på en gång. — S-d, part. pass. (Fig.) Hafva
tankarna s-e, tänka endast och uteslutande, samt
med all uppmärksamhet, på ett visst ämne, utan
att vara förströdd af andra.
SAMLAG, n. 5. Köttsligt umgänge. Hafva
s. med någon. — Syn. Beblandelse, Umgänge.
SAMLANDE, n. 4. Handlingen, då man
samlar. Jfr. Samla.
SAMLARE, m. 5. En, som samlar. S. af
nyheter.
SAMLEFNAD, m. 3. Se Sammanlefnad.
SAMLING, f. 2. Personer, som samlat sig
eller blifvit samlade; hvad som blifvit samladt.
S. af folk, af gäster. S. af bidrag till ett
arbete.
SAMLINGSPLATS, m. 3. eller
SAMLINGSSTÄLLE, n. 4. Plats, ställe, der
personer, trupper o. s. v. samlas.
SAMLJUD, n. 5. 1) Tvenne eller flera på en
gång ljudande toner. — 2) Se Samklang.
SAMLJUDA, v. n. 1. (Brukas endast i pres.
indik. o. infin.) Ljuda tillsammans på ett för örat
behagligt sätt.
SAMMA, se Samme.
SAMMALEDES, SAMMALUNDA, adv. Se
Likaledes. Gack du och gör s.
SAMMAN, adv. (Ursprungligen ett substantiv,
som betyder: församling.) Se Tillsammans. Ringa
s., se Ringa, II. 1. — Samman brukas mest
som sammansättnings-partikel i enahanda mening
som Hop (jfr. d. o.), men hör mera till den
städade stilen än detta ord. Dylika sjelfklara
sammansättningar äro: Sammanbita, -bygga,
-bära, -böja, -drifva, -flytta, -fästa,
-föra, -fösa, -haka, -häfta, -häkta,
-jaga, -kasta, -kedja, -kitta,
-klistra, -klämma, -knipa, -koka,
-koppla, -krama, -krypa, -kröka, -limma,
-linda, -locka, -mota, -nagla, -packa,
-passa, -plocka, -pressa, -rinna,
-rulla, -räfsa, -skaffa, -skotta, -släpa,
-smeta, -snöra, -sopa, -sy, -valka,
-veckla, -vika, -vräka, -välta.
SAMMANAFLA, v. a. 1. (lagt.) Afla med
hvarandra. S. barn.
SAMMANBINDA, v. a. 3. (böjes som Binda)
1) Medelst band förena. S. nycklar. — 2) (fig.)
Förena, hopfoga. S. tvenne meningar. — Syn.
Se Förena. — 3) (log.) Förena flera
föreställningar till enhet.
SAMMANBINDANDE, n. 4. Handlingen, då
man sammanbinder.
SAMMANBINDNING, f. 2. Se
Sammanbindande och Sammanhang. (Gram.) Ordens s.,
se Konstruktion, 4.
SAMMANBJUDA, v. a. 3. Se Hopbjuda. —
Sammanbjudning, f. 2.
SAMMANBLANDA, v. a. 1. Blanda
tillsammans med hvartannat. Säges både i fysisk och
andlig mening. S. tvenne slags viner. S.
begrepp med hvarandra. —
Sammanblandning, f. 2.
SAMMANBLÅSA, v. a. 2. 1) Genom
blåsning samla. — 2) (tekn.) Med tillhjelp af
blåsrör hopsmälta.
SAMMANBRINGA, v. a. 2. (böjes som Bringa)
Bringa, föra ihop, tillsammans. —
Sammanbragt, part. pass. (Lagt.) S-a barn, barn af
förra giftet, som man och hustru vid
äktenskapets ingående hafva i lifvet.
SAMMANBUNTA, v. a. 1. Se Hopbunta.
SAMMANDIKTA, v. a. 1. Se Hopdikta.
SAMMANDRABBA, v. n. 1. Komma i
drabbning, i handgemäng. — Äfv. Drabba ihóp. —
Sammandrabbande, n. 4. o.
Sammandrabbning, f. 2.
SAMMANDRAG, n. 5. Hvad som blifvit
sammandraget. Göra s. af en berättelse.
Lärobok i s.
SAMMANDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga)
1) Samla, förena genom dragning. — 2)
Sammanfatta det väsendtligaste af en bok, en skrift. S.
en berättelse. — 3) (med.) Bringa delarna af något
närmare intill hvarandra och derigenom göra dem
mindre. Ett medel, som s-ger inelfvorna. —
S-nde, part. akt. Brukas i medicinen adjektivt.
S. medel. — Sammandragande, n. 4. o.
Sammandragning, f. 2.
SAMMANFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla)
1) Falla ihop, tillsammans. — 2) (fig.) Komma
på ett ut, träffa in, öfverensstämma.
SAMMANFATTA, v. a. 1. 1) I korthet, i
sammandrag framställa, anföra. S. i få ord. —
2) Se Redigera. — Sammanfattande, n. 4.
SAMMANFATTNING, f. 2. 1) Framställande
i korthet. — 2) Hvad som blifvit sammanfattadt.
SAMMANFLICKA, v. a. 1. 1) Genom
flickning hopfoga. — 2) (fig.) Af plockgods lösligt
sammanskrifva, utan plan och enhet. —
Sammanflickande, n. 4. o.
Sammanflickning, f. 2.
SAMMANFLYTA, v. n. 3. (böjes som Flyta)
1) Flyta ihop, tillsammans. — 2) (fig.) Samlas
ifrån flera håll. — Sammanflytande, n. 4. o.
Sammanflytning, f. 2.
SAMMANFLÄTA, v. a. 1. 1) Genom flätning
förena, hopfoga. — 2) (fig.) Förena, sammanbinda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
