- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
325

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sammanskrufva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


SAMMANSKRUFVA, v. a. 1. Se Hopskrufva.
Sammanskrufvande, n. 4. o.
Sammanskrufning, f. 2.

SAMMANSLAGNING, f. 2. Handlingen, då
något sammanslås.

SAMMANSLUTA, v. a. 1. o. 3. (böjes som
Sluta) Sluta ihop. — Sammanslutning, f. 2.
(äfv. för v. n. Sluta ihóp ell. tillsammans.)

SAMMANSLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) 1)
Hoplägga, hopsummera, hopräkna. — 2) Förena
till ett. S. tjenster. S. tvenne församlingar.
Sammanslående, n. 4.

SAMMANSMIDA, v. a. 2. Se Hopsmida. —
Sammansmidande, n. 4.

SAMMANSMÄLTA, v. a. 2. Se Hopsmälta.
— V. n. Förenas i och genom smältning. —
Sammansmältning, f. 2.

SAMMANSMÖRJA, v. a. 2. (böjes som Smörja)
Se Hopsmörja.

SAMMANSNÖRPA, v. a. 2. Se Hopsnörpa.
Sammansnörpning, f. 2.

SAMMANSPARA, v. a. 1. o. 2. Se
Hopspara. — Sammansparande, n. 4.

SAMMANSPIKA, v. a. 1. Se Hopspika. —
Sammanspikande, n. 4. o.
Sammanspikning, f. 2.

SAMMANSPINNA, v. a. 3. (böjes som Spinna)
Se Hopspinna.

SAMMANSPÄNNA, v. a. 2. Se Hopspänna.

SAMMANSTAFVA, v. a. 1. Se Hopstafva.
Sammanstafvande, n. 4. o.
Sammanstafning, f. 2.

SAMMANSTICKA, v. a. 1. Genom stickning
förfärdiga.

SAMMANSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka)
Se Hopstryka.

SAMMANSTRÖMMA, v. n. 1. 1) Strömma
ihop till ett ställe. — 2) (fig.) Samlas, förenas,
komma ihop till en punkt ifrån flera håll. Folket
s-de i tusental
. — Sammanströmmande,
n. 4.

SAMMANSTÅENDE, a. 1. Säges om
föremål, som stå tillsammans. S. träd.

SAMMANSTÄLLA, v. a. 2. Se Hopställa. —
Sammanställande, n. 4. o.
Sammanställning, f. 2.

SAMMANSTÄMMA, v. a. 2. I. Stämma, kalla
ihop. S. folket till ting.

SAMMANSTÄMMA, v. n. 2. II. 1) (om
instrumenter) Stämma med hvarandra. — 2) Se
Öfverensstämma. De s-mde alla i hans
beröm. Detta s-mer med hvad jag förut hört
om honom
. — S-nde, part. pres. Efter allas
s. utsago. S. beröm
. —
Sammanstämmande, n. 4. o. Sammanstämning, f. 2.

SAMMANSTÖRTA, v. n. 1. o. 2. Störta ned
i en hop. — Sammanstörtande, n. 4. o.
Sammanstörtning, f. 2.

SAMMANSTÖTA, v. a. 2. Se Hopstöta, v. a.
— V. n. 1) Se Hopstöta, v. n. — 2) Plötsligt
sammanträffa. — 3) (fig.) a) Förenas,
sammanlöpa. Vägarne s. der. — b) Inträffa på samma
gång. Flera omständigheter s-tte till hans
undergång
. — Sammanstötande, n. 4. (för
v. a.). — Sammanstötning, f. 2. (för v. a.
och v. n.).

SAMMANSVÄRJA SIG, v. r. 3. (böjes som
Svärja) 1) Genom ed förpligta sig till
gemensamt deltagande i något hemligt förehafvande,
såsom uppror, myteri, o. s. v. S. sig till
frihetens återställande. S. sig emot någon
. — Syn.
Sammanrota sig, Sammangadda sig. — 2) Förena
sina bemödanden emot någon. Alla hade s-svurit
sig till hans förderf
. — 3) (fig.) Förena sig,
bidraga (till ens olycka, o. s. v.). Allt hade s-svurit
sig emot honom
. — S-svuren, part. pret.
Som sammansvurit sig. Brukas mest substantivt,
alltid i plural. De s-rne.

SAMMANSVÄRJNING, f. 2. Sammansvurne
personers hemliga förehafvande, företag. S-en
blef upptäckt. S-ens hufvudmän
.

SAMMANSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sätta)
Se Hopsätta. — S. sig, v. r. Se
Sammangadda sig. — Sammansatt, part. pass.
Brukas ofta adjektivt och betyder: a) (fil.) Som
består af delar. — b) (kem.) S. kropp, som kan
sönderdelas i två eller flera enkla kroppar. —
Motsats: Enkel. — c) (bot.) S. ax, som består
af flera småax. S. blomma, då flera
småblommor, med sammanväxta ståndareknappar, sitta på
ett gemensamt fäste inom ett gemensamt
svepefoder. — Sammansättande, n. 4.

SAMMANSÄTTARE, m. 5. Ett verktyg, som
nyttjas vid sammansättningen af ur.

SAMMANSÄTTNING, f. 2. 1) Handlingen, då
något sammansättes. — 2) Sammangaddning.

SAMMANSÖKA, v. a. 2. Se Hopsöka. —
Sammansökande, n. 4.

SAMMANTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga)
Se Hoptaga. — S-tagen, part. pass. Allt s-et,
allt öfvervägadt, det ena med det andra. —
Sammantagande, n. 4. o. Sammantagning,
f. 2.

SAMMANTIGGA, v. a. 2. Se Hoptigga. —
Sammantiggande, n. 4.

SAMMANTIMRA, v. a. 1. Se Hoptimra. —
Sammantimrande, n. 4.

SAMMANTOFVA, v. a. 1. Se Hoptofva.

SAMMANTRASSLA, v. a. 1. Se Hoptrassla.
Sammantrassling, f. 2.

SAMMANTRYCKA, v. a. 2. Se Hoptrycka.
Sammantryckande, n. 4. o.
Sammantryckning, f. 2.

SAMMANTRÄDA, v. n. 2. Sammankomma
till underhandling, öfverläggning, ransakning, o. s. v.
Sammanträdande, n. 4.

SAMMANTRÄDE, n. 4. Se Sammankomst.

SAMMANTRÄFFA, v. n. 1. Träffa ihop,
råkas, sammanstöta. — S-nde, part. pres.
S. omständigheter. — Sammanträffande,
n. 4.

SAMMANTRÄNGA, v. a. 2. Se Hoptränga.
Sammanträngande, n. 4. o.
Sammanträngning, f. 2.

SAMMANTVINGA, v. a. 1. Se Hoptvinga.
Sammantvingande, n. 4. o.
Sammantvingning, f. 2.

SAMMANVARA, v. n. 3. (böjes som Vara)
Vara tillsammans. — S-nde, part. pres.

SAMMANVARELSE, f. 3. (fil. o. teol.)
Samtidig tillvarelse.

SAMMANVARO, f. sing. oböjl. (egentl. böjd
kasus af obrukl. Sammanvara) Vistelse
tillsammans. Under vår s.

SAMMANVIGA, v. a. 2. Se Hopviga. —
Sammanvigande, n. 4. o.
Sammanvigning, f. 2.

SAMMANVISPA, v. a. 1. Se Hopvispa. —
Sammanvispning, f. 2.

SAMMANVRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida)
Se Hopvrida. — Sammanvridning, f. 2.

SAMMANVÄXA, v. n. 2. (böjes som Växa)
Se Hopväxa. — Sammanväxande, n. 4.

SAMMASTÄDES, adv. På samma ställe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free