Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sceneri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilken vacker s., att skåda solens nedgång i
hafvet! — b) Uppträde. En obehaglig s.
Tillställa en s.
SCENERI, seneri´, n. 3. 1) Samteliga
dekorationer, som tillhöra ett teaterstycke eller
någon viss afdelning deraf. Femte aktens s. — 2)
(fig.) Landskap, tafla.
Anm. Ordet är bildadt med fransk ändelseform,
men i franskan finnes ej Scènerie.
SCENFÖRÄNDRING, sèn - - -, f. 2.
Förändring af dekorationerna i en teaterpjes.
SCENISK, sénissk, a. 2. Som angår, göres
på skådebanan. S. föreställning.
SCENOGRAFI, senågrafi´, f. 3. 1) Konsten
att måla teaterdekorationer. — 2) Konsten att
måla i perspektiv. [— graphi.]
SCEPTER, schä´ppt’r ell. sä´ppt’r, n. 5. (grek.
Skeptron) Spira.
SCEPTICISM, schäpptisi´ssm ell. säpptisi´ssm,
m. 3. 1) Sceptiska filosofien, Sceptikernes lära.
— 2) Tvifvelsjuka.
SCEPTIKER, schä`pptick’r ell. sä`pptick’r,
m. 5. eller
SCEPTIKUS, schä`pptikuss ell. sä`pptikuss,
m. pl. sceptici. (grek. Skeptikós) 1) Filosof, som
ej vågar antaga något såsom bestämdt gifvet, utan
tviflar på allt. — 2) Tviflare. — Skrifves äfv.
Skeptiker ell. Skeptikus.
SCEPTISK, schä´pptissk ell. sä´pptissk, a. 2.
Tviflande på allt.
SCH! int. Tyst! stilla! — Skrifves äfv. St!
SCHABER, scháb’r, s. oböjl. (fam., skämtv.)
Penningar.
SCHABRAK, - ák, n. 5. (af turk. Tschabrak)
1) Prydligt täcke under sadeln på en ryttarhäst.
— 2) Se Sadeltäcke. [Skabrak.]
SCHACK, n. sing. indef. (af pers. Schah,
konung; således egentl.: kungsspelet) 1) Allmänt
bekant spel, som spelas af två personer på ett
bräde med 64 rutor, och 16 svarfvade pjeser på
hvardera sidan, af hvilkas flyttning på rutorna
spelets utgång beror. Spela s. Ett parti s. —
2) Kungens ställning, då han genom ett drag
kommer i pris. Säga s. eller blott s.! uttryck,
hvarmed man vid ett drag gifver motståndaren
tillkänna, att han bör akta sin kung. Stå i s.,
säges om kungen, när han är i den ställning, att
han kan tagas af någon motspelarens pjes. (Fig.)
Hålla i s., tvinga att vara på sin vakt, hindra
från att företaga något. — Ss. S-pjes, -ruta,
-spel, -spelare.
SCHACKA, v. a. 1. I schackspelet, flytta en
pjes så, att motståndarens kung kommer i pris.
S. kungen med hästen. — Schackande, n. 4.
o. Schackning, f. 2.
SCHACKBRÄDE, n. 4. Bräde med 64 rutor,
hvarpå schack spelas.
SCHACKER, n. sing. Se Schackreri.
SCHACKMATT, a. 1. 1) Se Matt, II. Göra,
vara s. — 2) (fig. fam.) Matt, utmattad.
SCHACKPATT, a. oböjl. Se Patt, adj. oböjl.
SCHACKPJES, m. 3. Hvarje af de svarfvade
figurer, som brukas vid schackspelning.
SCHACKRA, v. n. 1. (t. schachern, af hebr.
Sachar, handla) Drifva handel i smått, genom
utbjudning i hus och gårdar åt kommande och
gående. Innefattar vanligen begreppen af prejeri
och bedräglighet. S. med någon. S. med något.
S. áf en något, tillhandla sig något af en
person för en spottstyfver. S. bórt, bortsälja smärre
saker genom utbjudning till kommande och
gående. S. ihóp, genom schackrande samla. —
Schackrande, n. 4. o. Schackring, f. 2.
[Skackra.]
SCHACKRARE, m. 5. En, som lefver af att
schackra eller är fallen för schackreri.
SCHACKRERI, n. 3. Handels drifvande i
smått genom utbjudning i hus och gårdar, åt
kommande och gående.
SCHACKT, se Schakt.
SCHAGG, m. sing. Ett slags groft ylletyg.
SCHAGRÄNG, - ä´nng, n. sing. (pers. Sagre)
Ett slags prickigt läder, beredt af häst- eller
åsnehud, eller af huden af hajfisk. — 2) Se
Schagrängläder.
SCHAGRÄNGLÄDER, n. sing. Ett slags
schagränglikt läder, beredt af getskinn eller tunt läder.
SCHAKAL, - ál, m. 3. (hebr. Schachal) En
art af Vargslägtet, i Afrika och södra Asien, till
form, storlek och färg lik en brungrå vallhund.
[Jakal, Chakal, Jackhals.]
SCHAKT, schácht, n. 3. o. 5. (t. Schacht)
Lodrätt nedstigande, utsprängd öppning i en grufva,
för dess bearbetande. [Schackt.]
SCHAKÅ, - å´, m. 3. (t. Czakow; från
ungerskan) Ett slags hög, nedtill smalare, upptill vidare,
rund hufvudbetäckning af filt, för militärer.
[Tschakå, Tschako, Schako.]
SCHAL, m. 2. (eng. Shawl) Stor duk för
fruntimmer, att breda öfver hals, rygg och bröst,
så att den hänger långt ned fram- och baktill.
Ursprungligen benämning på det finaste af alla
hittills kända ylletyg, som tillverkas i Orienten.
SCHALETT, - lä´tt, m. 3. (diminutiv af Schal
med fransk ändelse) Mindre schal,
fruntimmershalsduk.
SCHALONG, se Chalon.
SCHALOTTENLÖK, m. 2. Ett slags lök, som
växer vild i Mindre Asien. Allium Ascalonicum.
SCHALULL, -` -´, f. sing. Ull af tibetanska
får och getter.
SCHAMAD, se Chamade.
SCHAMAN, - án, m. 3. (i Kina, Mongoliet,
m. fl.) Prest, som tillika är läkare, trollkarl och
andebesvärjare.
SCAMPINJON, se Champignon.
SCHAMPLUN, schammplún, m. 3. Modell,
form, af trä eller jern; formbräde, formjern.
SCHAMPLUNERA, v. a. 1. Göra schamplun
till något.
SCHAMPLUNJERN, schammplùnjä´rn, n. sing.
Sådant slags jern, som betingas efter särskilta
tolkar, till byggnader, fabriker, maskiner, m. m.
SCHAMRERA, se Chamarera.
SCHANKER, se Chancre.
SCHARLAKAN, se Skarlakan.
SCHARNER, scharrnér, n. 5. (fr. Charnière)
Beslag, som utgör gångjern på dosor, m. m.
SCHARTEK, scharrték, n. 3. o. 5. (af lat.
Chartæ theca, pappersomslag) Skrifvet papper af
intet värde.
SCHAS! int. Utrop, då man föser bort höns,
o. s. v.
SCHASA, v. n. 1. (fam., af fr. Chasser, jaga)
S. ell. s. bórt, fösa bort.
SCHATTERA, v. a. 1. (t. schattiren, af Schatte,
skugga) Så kallas, i målarekonsten, att måla vissa
delar af ett föremål, en figur med mörkare färger
än dem, af hvilka man betjenar sig för delar,
som skola belysas. — Syn. Skugga.
SCHATTERING, f. 2. 1) Handlingen, då man
schatterar. — 2) Resultatet deraf. — 3) (fig.)
Skiftning. — Syn. Nyans.
SCHATULL, se Skatull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
