Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sedelag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lat. Schedula) 1) Papperslapp, hvarpå något är
skrifvet eller tryckt, innehållande tillkännagifvelse,
betyg, hänvisning, anvisning o. s. v., såsom:
Anslags-, Emottagnings-, Hyrsedel, m. m. — 2) Se
Bankosedel, Skuldsedel.
SEDELAG, m. 2. 1) Den evigt och allmänt
gällande lag, som föreskrifver, huru alla
menniskor alltid böra vara till sitt inre beskaffade, och
hvad de i det yttre böra göra eller icke göra. —
2) Se Sederegel.
SEDELBANK, sèd’lbánngk, m. 3. Så beskaffad
bank, som utger anvisningar på sin kassa (sedlar),
med förbindelse af inlösen i klingande mynt, vid
deras presentering.
SEDELHAFVARE, m. 5. Den, som innehar
en sedel. Säges isynn. om vexlar och
bankosedlar.
SEDELIG, m. fl., se Sedlig, &c.
SEDELMYNT, n. sing. Se Pappersmynt.
SEDELSTOCK, m. 2. Beloppet af en banks
utelöpande sedlar eller anvisningar.
SEDELÄRA, f. 1. 1) Läran om menniskans
pligter. — Syn. Dygdelära. — 2) Lärobok deruti.
[Sedo —.]
SEDELÄRANDE, a. 1. Som lärer, bibringar
goda seder. S. berättelser. [Sedo —.]
SEDELÄRARE, m. 5. En, som undervisar
andra i hvad som tillhör goda seder. [Sedo —.]
SEDELÖS, a. 2. Utan goda seder, utan
sedliga grundsatser. — Skrifves äfv. Sedeslös.
SEDELÖSHET, f. 3. Brist på goda seder,
dåliga seder. — Äfv. Sedeslöshet.
SEDELÖST, adv. Utan seder, med förderfvade
seder. Lefva s. — Äfv. Sedeslöst.
SEDEMÅLNING, f. 2. Skildring af enskiltes,
ett lands eller ett tidehvarfs seder.
SEDENTÄR, sedänntä´r, a. 2. (lat.
Sedentarius) Stillasittande.
SEDEPOLIS, - - - i´s, f. 3. Statens
omedelbara vård om den inom nationen bildade sedliga
ordningen.
SEDEPREDIKANT, - - prädikánnt, m. 3. En,
som beständigt håller bestraffande tal om tidens
förderf eller enskiltes dåliga seder.
SEDEREGEL, f. 1. pl. — reglor. Regel för
fria handlingar, härledd ur begreppet om
menniskans högsta ändamål. Regel för sedligt goda
handlingar.
SEDERMERA, adv. Efter den tiden, efter
den händelsen. — Syn. Sedan, Derefter, Sedan
dess, Allt sedan.
SEDES, - és, m. 3. (af lat. Sedecim, sexton)
1) Bokformat, då arket är viket i sexton blad.
— 2) Bok i sådant format. — Ss. S-band,
-format.
SEDESAM, a. 2. Se Sedig. Brukas mest om
fruntimmer. — Sedesamhet, f. 3. —
Sedesamt, adv.
SEDESPRÅK, n. 5. Kort sats (sentens), som
innehåller en god lärdom för menniskans yttre
förhållande.
SEDIG, a. 2. Som har goda, milda, stilla,
fogliga seder. S. häst, lätt att styra, utan oarter.
— Syn. Se Anständig.
SEDIGHET, f. 3. Goda, milda, stilla, fogliga
seder. — Syn. Se Anständighet.
SEDIGT, adv. På ett sedigt sätt.
SEDIMENT, - - mä´nnt, n. 3. (lat.
Sedimentum) Se Fällning, 2. b, 3 o. 4.
SEDITION, - - tschón, f. 3. (lat. Seditio)
Uppror.
SEDITIÖS, - - tschö´s, a. 2. Upprorisk.
SEDLIG, a. 2. 1) Som har afseende på
sederna. S-a lärdomar. S-a dygder, grundade
endast på förnuftets ljus. — 2) Som har goda
seder. En s. menniska. — 3) Som röjer,
uttrycker, härrör af goda seder. S-t uppförande.
— Syn. Moralisk.
SEDLIGHET, f. 3. Ett af förstånd, godhet
och rättvisa styrdt, med dem beständigt
öfverensstämmande tänke- och handlingssätt. — Syn.
Moralitet.
SEDLIGT, adv. 1) I öfverensstämmelse med
sedlighetens bud. Lefva s. — 2) I sedligt
afseende. S. förderfvad.
SEDNARE, a. o. adv. kompar. (af Sedan) I s.
delen. På s. tider. Den förre och den s. —
Adv. kompar. S. på dagen, längre fram på
dagen. Förr eller s.
SEDNAST, a. o. adv. superl. (af Sedan) Se
Sist. S. i går.
SEDOLÄRA, m. fl., se Sedelära, &c.
SEDUKTION, seducktschón, f. 3. (lat.
Seductio) Förförelse; lockelse.
SEDVANA ell. SEDVÄNJA, f. 1. 1) Allmänt
antagen vana, som iakttages i samhälls- och
umgängslifvet. — Syn. Plägsed, Sed, Bruk. — 2)
Se Vana.
SEDVANLIG, a. 2. Som iakttages såsom
sedvana. En s. fest. — Sedvanligt, adv.
SEFIRGARN, sefi`rgárn, n. 3. En sort garn,
som användes till tapisserisöm.
SEFYR, - y´r, m. 3. (gr. Zephyros)
Vestanvind.
SEG, a. 2. 1) (fys.) Så kallas de fasta
kroppar, som kunna sträckas, utan att brista, eller
hvilkas delar märkligen kunna flyttas, utan att
förlora sitt sammanhang med det hela. S-t jern.
— 2) Som icke lätteligen kan sönderslitas, svår att
tugga sönder. S-t kött. — 3) Som håller länge.
S-t tyg. — 4) Säges äfv. om vätskor, som låta
utdraga sig i trådar. En s. vätska. Kokadt
lim är s-t. — 5) (fig.) a) Envis, ihärdig, som ej
lätt ger med sig. — b) Tråkig, långtrådig.
SEGEL, n. 5. 1) Hvarje förening af flera på
längden sammansydda segelduksremsor, som,
utspänd för vinden, begagnas att fortskaffa ett
fartyg genom vattnet. Se f. ö. Rå-, Stag-, Lä-,
Gaffel-, Sprisegel, m. fl. Hissa, fälla, refva s.
Stryka s. (se Stryka). Gå för fulla s., med full
vind i seglen. Gå med små s., endast med de
små seglen tillsatta. Sätta till alla s., hissa,
utspänna alla ett fartygs segel för vinden. Gå
till s-s, hissa segel och börja seglingen. Under
s., med hissade segel, under segling, seglande.
Dra in s., intaga dem; (fig.) inskränka sin stat,
sina utgifter, lefva mindre stort; minska sina
fordringar, anspråk; gifva med sig; vara mindre
stolt. — 2) (fig.) Skepp, fartyg. En flotta af
50 s. — 3) (bot.) Öfversta kronbladet på en
ärtblomma.
SEGELAREA, sèg’l-área, f. 3. pl. — areer.
Summan af alla de ytor, som fartygets segel
utgöra.
SEGELBAR, a. 2. 1) Som af seglande
fartyg kan befaras. S. flod. — 2) I stånd att hålla
sjön. S-t fartyg.
SEGELBÅT, m. 2. Båt med segel.
SEGELDUK, m. sing. Grof, tät, oblekt
väfnad af hampa eller af hampa och lin
tillsammans.
SEGELDUKSNÅL, f. 2. Ett slags nål, som
begagnas af segelsömmare.
SEGELFART, m. 3. Se Sjöfart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
