Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Segelfärdig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SEGELFÄRDIG, a. 2. Färdig att segla. Göra
ett skepp s-t. Ligga s.
SEGELGARN, n. 3. Två- eller tretrådigt
garn, som nyttjas af segelsömmare eller till
ombindning. Omlinda med s. — Ss. S-sstump,
-sände.
SEGELGARNSRULLE, m. 2. pl. — rullar.
Rulle, hvaromkring segelgarn är lindadt.
SEGELKLAR, a. 2. Se Segelfärdig.
SEGELKLÄDD, a. 2. (fig., poet.) 1) Med
utspända segel. Ett s-dt fartyg. — 2) Betäckt af
fartyg. S-dt haf.
SEGELKOJ, m. 3. Det ställe i ett fartyg,
der reservseglen förvaras.
SEGELKONST, se Seglingskonst.
SEGELKROK, m. 2. Ett
segelsömmareverktyg, hvarmed segel sträckas och fasthållas, under
det de sys.
SEGELLED, m. 3. Se Farled.
SEGELLINIE, f. 3. Den linie, ett fartyg
under segling gör.
SEGELMAKARE, m. 5. Se Segelsömmare.
SEGELMANET, - - - ét, f. 3. (nat. hist.) Ett
nässeldjur med broskartad, hög kam, lik ett segel.
Velella.
SEGELMÄSTARE, m. 5. Den, som på större
skepp har vård om seglen.
SEGELNÅL, f. 2. Ett slags grof synål, som
brukas vid segelsömmeri.
SEGELORDNING, f. 2. Den ordning, i
hvilken fartyg, tillhörande en flotta, under segling
följa efter hvarandra.
SEGELPUNKT, m. 3. Den punkt på ett segel,
der vindens kraft är samlad.
SEGELRITNING, f. 2. En med en
dimensionstabell öfverensstämmande teckning å ett
fartygs segel.
SEGELSNÄCKA, f. 1. Ett hufvudfotadt
blötdjur, med ett stort pappers- eller glaslikt skal,
likt en båt, hvari djuret seglar fram på hafsytan.
Argonauta Argo.
SEGELSTÅNG, f. 3. pl. — stänger. Se Stång.
SEGELSÖMMARE, m. 5. Handtverkare, som
syr segel. — Ss. S-verkstad.
SEGELSÖMMARE-HANDSKE, m. 2. pl.
— handskar. Verktyg, som brukas vid
segelsömning, bestående af en läderhandske utan fingrar.
SEGELSÖMMERI, n. 3. En segelsömmares
handtverk, verkstad.
SEGELSTYF, a. 2. S-t fartyg, som i hårdt
väder kan föra många segel.
SEGER, ség’r, m. 2. pl. segrar. 1) En
motståndares, fiendes öfvervinnande i strid, vid
kämpaspel, o. s. v. Vinna s. öfver en motståndare,
öfver fienden. Fira en s. — 2) Hvarje slags
afgjord fördel, som man vinner öfver en
medtäflare. — 3) (fig.) Öfverhand, vinnande af
öfverhand. Vinna s. öfver sina begär. Dygdens s.
öfver ondskan. S. öfver hjertan, hjertans
vinnande genom kärlek, godhet, mildhet. — Ss.
S-firing, -lön, -van.
SEGERFEST, m. 3. Fest, då en seger firas.
SEGERFURSTE, m. 2. pl. — furstar. Furste,
som vunnit många segrar, med seger utgått ur
ett krig.
SEGERGUDINNA, f. 1. Segrens gudinna,
Victoria.
SEGERHERRE, m. 2. pl. — herrar. Segrare
i krig.
SEGERHJELTE, m. 2. pl. — hjeltar. Hjelte,
som vunnit många segrar.
SEGERHUFVA, f. 1. Nedra delen af
ägghinnorna, som stundom vid födseln sitter fast på
det framfödda barnets hufvud, och enligt folktron
skall betyda lycka.
SEGERKRANS, m. 2. ell. SEGERKRONA, f. 1.
Krans, krona, hvarmed en segrare belönas.
SEGERPORT, m. 2. Se Triumfport.
SEGERPRAKT, f. 3. (poet. o. i högre stil) En
triumferande segrares prakt.
SEGERRIK, a. 2. Som vunnit många segrar.
— Syn. Segersam, Segersäll.
SEGERRIKT, adv. På ett segerrikt sätt.
SEGERROP, n. 5. Glädjerop öfver vunnen
seger.
SEGERSAM, a. 2. Se Segerrik. —
Segersamt, adv.
SEGERSTOD, m. 3. Stod, upprest till minne
af en seger.
SEGERSTÅT, m. sing. Se Segerprakt.
SEGERSÅNG, m. 3. Sång till firande af en
seger.
SEGERSÄLL, a. 2. Se Segerrik. —
Segersällt, adv.
SEGERTECKEN, n. 5. Se Trofé.
SEGERTÅG, n. 5. En triumferande segrares
tåg.
SEGERVAGN, m. 2. Vagn, hvarpå en
triumferande segrare åker.
SEGERVINNARE, m. 5. Se Segrare.
SEGERVINNING, f. 2. Se Seger.
SEGHET, f. 3. Egenskapen att vara seg.
Jfr. Seg.
SEGLA, v. n. 1. 1) (om fartyg) Medelst segel
fortskaffas på vattnet. Fartyget s-r snällt. —
2) (om personer) Fortskaffas medelst segling. S.
och ro tillika. S. 4 mil i timman. S. längs
kusten. S. omkring jorden. S. på grund. S.
från England till Amerika. S. uppför, utför
strömmen. S. i söder, norrut. S. mellan
holmar, under bron. S. áf, bórt, se Afsegla,
Bortsegla. S. áf, äfv. segla så hårdt, att något
brister af, t. ex.: Vi s-de af masten. S. bórt, äfv.
under segling förlora, t. ex.: Skeppet har s-t bort
sin slup. S. frám, se Framsegla. S. förbi´,
óm, under segling gå om, förbi. S. ifrå´n, under
segling lemna efter sig. S. genom, se
Genomsegla. S. i´n, med seglande fartyg ingå, t. ex.:
S. in i hamnen. S. omkring, med seglande
fartyg passera omkring, t. ex.: S. omkring jorden,
omkring en ö. S. omkúll, v. a. med fartyg
under segling stöta emot en farkost, så att den
kantrar; v. n. se Kantra. S. på´, med seglande
fartyg stöta emot. S. tillbàka, ùndan. S. úpp,
segla till en viss höjd; äfv. segla uppför en flod
till en viss ort. S. út, ö´fver, se Utsegla,
Öfversegla. — Seglande, n. 4.
SEGLARE, m. 5. 1) Seglande fartyg, sedt
på afstånd. God, dålig s. — 2) Se
Segelsnäcka.
SEGLARESNÄCKA, se Segelsnäcka.
SEGLATION, sèglatschón, f. 3. (af Segla, med
latinsk ändelse) Se Skeppsfart.
SEGLATIONSORDNING, - - tschòns - -, f. 2.
Af regeringen utfärdad ordningsstadga rörande
skeppsfarten i riket.
SEGLATS, seglátts, m. 3. 1) Sättet, på
hvilket ett fartyg seglar. — 2) Sjöresa, segling.
SEGLIFVAD, a. 2. Som har ett segt lif, ej
lätt dör.
SEGLING, f. 2. Ett fartygs fortskaffande
genom vattnet medelst segel.
SEGLINGSKONST, f. 3. Se
Sjömannavetenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
