- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
336

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Segment ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


SEGMENT, seggmä´nnt, n. 3. o. 5. (lat.
Segmentum) I geometrien. Del af en cirkel, som
inneslutes af en båge af periferien och en chorda.

SEGNA (e långt), v. n. 1. Blifva seg.

SEGNA (e kort), v. n. 1. (ford. Signa, af Siga,
sjunka ned) Nedfalla af vanmakt.

SEGRA, v. n. 1. I. Vinna seger. Brukas både
egentl. o. fig. S. öfver, på en fiende. S. i en
strid, en duell, en täflan
. (Fig.) S. öfver sina
passioner
. S. öfver en skönhet, vinna dess hjerta,
komma i åtnjutande af dess ynnest.

SEGRA, v. a. 1. II. Metallurgisk operation,
hvarigenom en lättsmältare metall afskiljes ifrån
en svårsmältare på det sätt, att legeringen
upphettas på en lutande plan, så att den lättsmältare
metallen blir flytande och nedrinner ifrån den
svårsmältare.

SEGRARE, m. 5. Den, som vinner, segrar.
Blifva s. i en strid, en duell, en täflan. —
Syn. Segervinnare, Segerherre.

SEGRING, f. 2. Förrättningen, då bly och
silfver afskiljas ifrån koppar.

SEGSLITEN, a. 2. neutr. — et. Seg och ej
lätt att slita af. — 2) (fig. fam.) Envis, ihärdig.

SEGTRÖSKAD, a. 2. Som med svårighet
låter uttröska sig.

SEID, sä´jd, m. sing. indef. (i fornspråket) Ett
slags trolldom, som under hedniska tiden
utöfvades, och genom hvars verkningar menniskor
troddes blifva beröfvade lif och helsa, vett och
styrka, m. m.

SEIDKONA, f. 1. (i fornspråket) Qvinna, som
öfvade seid.

SEIDMAN, m. 5. pl. — män. (i fornspråket)
Karl, som öfvade seid.

SEIGNETTESALT, sännjä`ttsállt, n. sing. (kem.)
Vinsyradt kali-natron.

SEJDLITZERSALT, n. 3. Se Bittersalt.

SEJLARE, m. 5. Se Repslagare.

SEJNFALL, n. 5. (sjöt.) Det tåg, medelst
hvilket en flagga hissas.

SEJSA, v. a. 1. (sjöt.) Med sejsingar fästa
tvenne tåg långs vid hvarandra. — Sejsning,
f. 2.

SEJSING, m. 2. (skepp.) En af kabelgarn
hopflätad bändsel.

SEKANT, sekánnt, m. 3. (af lat. Secare,
skära) I geometri. Så kallas den linie, som
uppkommer, då den ena af de räta linier, hvilka
omfatta en cirkelsektor, utdrages, tills den råkar
en rät linie, som tangerar cirkeln i den andra
liniens ändpunkt. — Skrifves äfv. Secant.

SEKEL, sék’l, n. 5. (lat. Sæculum)
Århundrade. — Ss. S-sgammal.

SEKRET, - ét, a. 1. (lat. Secretus) Hemlig.
S. n. 5. En furstes sigill. — Äfv. Secret.

SEKRETAGE, - - tásch, n. 3. (fr. Secretage)
1) Den förberedning vissa slags hår undergå, för
att blifva krusiga. — 2) Den beta, som dertill
användes.

SEKRETERARE, m. 5. (lat. Secretarius)
Skrifves ofta förkortadt Sekreter, äfv. Seckter, och
uttalas i dagligt tal Secktér ell. (ännu vanligare)
Sicktér. 1) Person, som besörjer en annans
brefvexling, uppsätter för honom angelägna skrifter,
o. s. v. — 2) Den, som förer protokollet vid ett
sällskaps o. s. v. öfverläggningar. — 3) Titel för
åtskilliga embetsmän, isynn. när deras tjenst är
förbunden med mycket skrifveri. — Se Stats-,
Revisions-, Protokollsekreterare
, m. fl. — Ss.
S-befattning, -syssla, -tjenst
. [Secr —.]

SEKRETÄR, - - ä´r, m. 3. (fr. Secretaire)
Skrifbyrå med rätt uppstående klaff, samt draglådor
innanför och under denna. [Secr —.]

SEKT, sä´ckt, n. sing. indef. oböjl. Starkt,
sött vin, isynnerhet då det är pressadt af nästan
torra drufvor. De vanligaste sorterna deraf äro:
Kanarie-, Palm-, Xeres- och Malaga-sekt.

SEKT, sä´ckt, f. 3. (lat. Secta) 1) Samteliga
bekännare af en afvikande religionslära. — 2)
De som hylla samma lära, t. ex. i vetenskap.
[Sect.]

SEKTER, secktér ell. (i dagligt tal) sicktér.
Se Sekreterare.

SEKTERISK, a. 2. 1) Som tillhör en sekt
och söker utbreda dess läror. S. person. — 2)
Som tillhör sekterismen. S-a tänkesätt. [Sect —.]

SEKTERISM, säckteri´ssm, m. sing.
Sträfvandet att åstadkomma söndring i religionssaker.
[Sect —.]

SEKTION, säcktschón, f. 3. (lat. Sectio) 1)
(geom.) Afskärning. — 2) Afdelning,
underafdelning. [Sect -.]

SEKTOR, sä´cktårr, m. 3. (lat. Sector) Del
af en cirkel, som inneslutes af tvenne radier och
den båge af periferien, som dessa omfatta.

SEKULAR, - - ár, a. Se Sekularisk. Brukas
i sammansättningar, t. ex.: S-fest, sådan fest,
som firas hvart hundrade år; S-geni, snille,
sådant som uppträder blott en gång i hvarje
århundrade. [Sec —.]

SEKULARISATION, - - - - - tschón, f. 3.
Förvandling af kyrkan tillhörigt land till verldsligt.
[Sec —.]

SEKULARISERA, v. a. 1. (fr. Séculariser,
af lat. Sæculum, äfv. det verldsliga) Förvandla
ett kyrkan tillhörigt land till verldsligt. —
Sekularisering, f. 2. [Sec —.]

SEKULARISK, a. 2. Som sker eller infaller
hvart hundrade år. S. uppfinning. [Sec —.]

SEKULARITET, - - - - ét, f. 3. En kyrkas
eller ett klosters domsrättighet i verldsliga mål.
[Sec —.]

SEKUND, - únnd, m. 3. (lat. Secundus) 1)
En sextiondedel af en minut. — 2) (fäktk.)
Andra sättet att gifva en stöt. — 3) (i musik) Andra
tonen ifrån grundtonen. [Sec -.]

SEKUNDA, sekùnnda, f. 1. (lat. Secunda) 1)
Andra klassen i en skola. — 2) (boktr.) Den sidan
af ett ark, der 2:dra kolumnen tryckes. [Sec —.]

SEKUNDAN, sekunndán, m. 3. Skolgosse, som
går i andra klassen. [Sec —.]

SEKUNDANT, sekunndánnt, m. 3. 1) En,
som biträder (sekunderar) en annan vid en duell.
— 2) Den, som försvarar, främjar en annans sak.
[Sec —.]

SEKUNDAVEXEL, sekùnndavä´x’l, m. 2. pl.
vexlar. (handelst.) Kopia af en vexel.

SEKUNDCHEF, sekùnndschä´f, m. 3. Andre
chef, t. ex. för ett regemente.

SEKUNDERA, v. a. 1. (lat. Secundare)
Biträda, hjelpa, understödja. [Sec —.]

SEKUND-LÖJTNANT, sekùnnd-lö´jtnannt, m. 3.
Andre löjtnant.

SEKUNDUR, sekùnndúr, n. 5. Ur, som visar
sekunder.

SEKUNDVISARE, m. 5. Visare, som på en
urtafla visar sekunder.

SEKUNDÄR, sekunndä´r, a. 2. (lat.
Secundarius) Af andra rangen; efterföljande;
underordnad. [Sec —.]

SELA, v. a. 1. S. ell. s. på´, lägga sele på.
S. áf, se Afsela.

SELDON, sèldón, n. 5. Se Sele.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free