- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
347

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sinneströghet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själens tillstånd hos en menniska, ej blott för
tillfället (Sinnesstämning), utan äfv. för en längre
eller kortare tid.

SINNESTRÖGHET, f. 3. Tröghet i själens
verksamhet.

SINNESVEDERQVICKELSE, f. 3. 1) Sinnets,
själens lifvande. — 2) Hvad som lifvar sinnet,
förströelse.

SINNESVERKTYG, n. 5. Se Sinnesorgan.

SINNESYRA, f. 1. Sinnestillstånd, då
menniskan, dårad af häftiga, sinliga begär, ej mera
lyssnar till förnuftets röst.

SINNESYRSEL, m. sing. Se Sinnesyra.

SINNESÄNDRING, f. 2. Se Sinnesförändring.

SINNEVERLD, f. sing. S-en kallas inbegreppet
af allt det, som kan uppfattas af sinnena (i
motsats till den Andliga verlden).

SINNEVILLA, f. 1. Förvillelse, då förståndet
i sina omdömen låter förleda sig af något bland
de yttre sinnena.

SINNLIG, m. fl., se Sinlig, &c.

SINNRIK, a. 2. 1) (om person) Som har
mycken uppfinningsgåfva. S. i uppfinning af
plågoredskap
. — 2) (om sak) a) Som röjer
mycken uppfinningsgåfva. S. uppfinning. — b)
Som innebär mycken mening, djupt förstånd,
vittnar om stor skarpsinnighet. S-t svar. S.
jemförelse
.

SINNRIKHET, f. 3. Egenskapen att vara
sinnrik.

SINNRIKT, adv. På ett sinnrikt sätt.

SINOM, si`nåmm. Dativ af gamla ordet Sinn,
väg, resa, gång. Förekommer i vissa uttryck,
såsom: Tusen s. tusende, d. v. s. tusen gånger
tusende.

SINOPEL, sinóp’l, m. sing. Ett slags röd
jernlera.

SINS, si´nns. Gammal genitiv af Sig. S.
emellan
, sig emellan. Sjelf s. ed, ed, som gås
af en sjelf (ej genom andra).

SINSELERA, sinnselèra, v. n. 1. (fam., skämtv.)
Pinka.

SINT, si´nnt, sammandraget af Sinnad.

SIPHON, se Sifon.

SIPP, a. 2. (fam.) Tillgjordt sedesam. — Ordet
är förkortadt af det gamla Simper, som betydde:
tillgjordt återhållsam i mat och dryck.

SIPPA, f. 1. Örtslägtet Anemone. Se f. ö.
Blå-, Hvitsippa, m. fl.

SIPPHET, f. 3. (fam.) Tillgjord sedesamhet.

SIPPT, adv. (fam.) Med tillgjord sedesamhet.

SIPPRA, v. n. 1. (om vätskor) Uttränga
droppvis genom en kropp. — Sipprande, n. 4.

SIR, särr. Engelskt ord, som betyder: Herre.

SIRA, v. a. 1. (t. zieren) Se Pryda. —
Sirande, n. 4.

SIRAP, si`rapp, m. 3. (ital. Sciroppo) 1) Så
kallas den del af sockerlagen, som vid raffinering
ej anskjuter i formarna, och aftappas genom ett
hål i formens spets, samt merendels har en
brunaktig färg. — 2) (farm.) Mer eller mindre
tjockflytande lösning af socker uti vatten eller någon
annan vattenaktig vätska. — Skrifves äfv. Sirup
och Syrup. — Ss. S-slik.

SIRAPIST, - - i´sst, m. 3. Öknamn på
Herrnhutarne eller anhängarne af Zinzendorfs lära.

SIRAPSKYRKA, f. 1. Öknamn på
Herrnhutarnes eller Zinzendorfarnes församling.

SIRAT, - át, m. 3. (t. Zierath) Prydnad.

SIRATLIG, a. 2. Prydlig; stor, vacker och
välväxt. En s. karl. — Siratlighet, f. 3.

SIRE. Titel, som i franska språket brukas,
då man talar till kejsare eller konungar,
motsvarande det svenska: Eders Majestät.

SIREN, - én, f. 3. (grek. Seirä´n) 1) (myt.)
Benämning på fabelaktiga varelser, hälften
qvinnor och hälften fåglar, hvilka med sin tjusande
sång lockade sjöfarande till sig och uppåto dem.
— 2) (fig.) Förförerska. — 3) Ett djur, hörande
till Grodorna, med två framfötter, men inga
bakfötter, likt en alnslång ål. Siren lacustris.

SIRIUS, si´riuss, nom. prop. m. Namnet på
den största af alla fixstjernor, i stjernbilden Orion.
Kallas äfv. Hundstjernan.

SIRLIG, a. 2. (t. zierlich) Se Prydlig. —
Sirlighet, f. 3. — Sirligt, adv.

SIROCCO, sirå´cko, m. sing. (ital. Scirocco)
En brännande sydostvind på Medelhafvet.

SISA, v. n. 1. (jäg.) Säges om det sugande
läte, som tjädern låter höra, då han slagit klunken.
Sisning, f. 2.

SISKA, f. 1. Se Grönsiska.

SISKON, n. 5. eller

SISKONKORF, m. 2. pl. — korfvar. Ett slags
små köttkorf.

SIST, adj. superl. (i äldre språket Sidst, af
gamla partikeln Sid, sedan) 1) Som i ordningen
kommer efterst af alla. S-a ledet. S-a
stafvelsen
. Slåss till s-a man, så länge någon fins
qvar i lifvet. Brukas ofta absolut. Han gick
näst före den s-a. De s-a i en trupp
. — 2)
Som i tiden följer, infaller, inträffar efter alla
andra. S-a dagen af året. För s-a gången.
Göra en den s-a tjensten, besörja ens
likbegängelse. S-a stöten, dödsstöten. Min s-a stund,
min dödsstund. I s-a stunden, ögonblicket
innan det är, var för sent, t. ex.: Han kom i s-a
stunden. Vänta till s-a stunden
, så länge som
möjligt. Sätta allt på s-a stunden, uppskjuta,
fördröja allt, så länge man möjligtvis kan. Det
är på s-a tiden
, liten eller ingen tid öfrig. Det
är på verldens s-a tid
, verldens slut stundar.
Hans s-a vilja, hans sista förordnande om sin
qvarlåtenskap, o. s. v. — Absolut säges: Till det
s-a, för det s-a
, efterst i ordningen. Vara,
ligga på sitt s-a
, ligga på dödssängen, vara nära
döden. Vänta, dröja till s., tills man blir den
sista. Lemna till s., låta någon eller något blifva
den, det sista. — Adv. 1) Efterst (i ordningen
eller tiden). Komma, gå s. Jag har satt
noterna s. i boken. Detta krig följde s. af alla
.
S. inom, icke längre från en ifrågavarande tid
än, t. ex.: S. inom ett år, en månad. — 2)
Sista gången. Då jag s. talte med honom. S.
han var hos mig. Sedan jag såg er s.


SISTBEMÄLT, a. 1. o. SISTBERÖRD, a. 2.
Se Sistnämd.

SISTERS, si´st’rs, adv. (fam.) Här om s., vid
sista tillfället, sammanvaron.

SISTFÖRFLUTEN, a. 2. neutr. — et. Som
sednast förflutit. S-utne månad.

SISTKOMMEN, a. 2. neutr. — et. Som sist
kommit.

SISTLIDEN, a. 2. neutr. — et. Sednast
förliden. S-lidne år, måndag. Den s-lidne April.
Syn. Sistförfluten, Nästliden. [- leden.]

SISTNÄMD, a. 2. Sednast omtalad, omnämd.
Syn. Sistbemält, Sistberörd, Sistomtalad,
Sistomnämd.

SISTOMTALAD ell. SISTOMNÄMD, a. 2. Se
Sistnämd.

SISTONE, si`stånne. (i äldre språket
Sidstone) På s., adv. I det sista, emot slutet,
omsider.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free