Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sitfärsrot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SITFÄRSROT, si´ttfärrsròt, f. sing. (t.
Zitwerwurz) Den i medicinen nyttjade roten af
växten Curcuma Zedoaria.
SITS, si´tts, m. 3. (t. Sitz) Säte på en vagn:
den del af en stol, en soffa, hvarpå man sitter.
SITS, si´tts, m. 3. Den finaste, fordom ifrån
Ostindien (der kalladt Chitse) kommande sorten
af Kattun. — Benämnes äfv. Sitserkattun.
SITSPUTA, f. 1. Grundsäte i en sadel.
SITTA, v. n. 3. Impf. Satt; plur. Sutto ell.
Suto. Sup. Suttit ell. Sutit (prov. Setat). 1)
Hvila på sätet, bakdelen, med öfre delen af
kroppen upprätt. Säges egentligen om menniskor, men
äfv. om vissa djur, såsom hundar, kattor, lejon,
apor, m. fl.; likaså om den ställning, fåglar
hafva, då de hvila på marken, på en gren, en
vagel, o. s. v. S. på en stol, bänk, på bara
marken. S. emellan tvenne personer. S. grensle
på en häst. S. med benen i kors. S. med
benen under sig. S. och skrifva. S. till bords.
S. under en tronhimmel. S. öfver någon. S.
qvar efter någon. S. stilla. S. lat, s. och
lättjas, utan att göra något. — S. áf, v. n. o. a.,
se Afsitta; äfv. sitta på något, så att det går af.
— S. fást, sitta så, att man ej kan komma lös.
— S. frám, sätta sig längre fram. — S. ihóp,
sitta tillsammans. — S. néd, v. n. Sätta sig ned.
S. ned bättre, sätta sig längre ned. S. néd, v. a.
Genom sittning nedtrycka, t. ex.: S. ned en säng.
— S. på´ hvarannan, tätt packade intill
hvarandra. — S. sö´nder, med sin tyngd, under det
man sitter, krossa. — S. så ti´ll, sitta i den
ställning, t. ex.: Han sitter ej så till, att han kan
räcka det. — S. únder någon, längre ned än
han. — S. úpp, sätta sig upp; äfv. stiga till häst,
t. ex.: Ryttarne ha suttit upp. S. högre upp,
s. úpp bättre, sätta sig längre upp. — S. ö´fver
någon, högre upp än han. — 2) Föra ett sådant
lefnadssätt, hafva en sådan sysselsättning, att man
för det mesta har en sittande ställning. Han
sitter för mycket. — 3) Säges om domstol, då
den sammanträdt, för att ransaka och döma i
rättegångsmål. Rätten sitter i tingshuset.
Rätten har suttit en månad. S. domare, säges
om ordföranden i en rätt. S. till doms öfver
någon, som domare ransaka i ens mål, för att
fälla dom öfver honom. — 4) Säges äfven om
klädespersedlar, med afseende på sättet, huru de
betäcka kroppen eller motsvara sitt ändamål.
Klädningen sitter väl, illa, sluter sig väl, illa
efter kroppen, ger ett vackert, fult utseende åt
kroppen. Man säger likaså: Handskar,
strumpor, skor o. s. v., som s. väl, illa. Halsduken
sitter skrynkligt, påsigt. — 5) Nyttjas i en mängd
uttryck och talesätt, för att beteckna något visst
tillstånd, varelsesätt, belägenhet o. s. v., samt
säges sålunda både om person och sak. S. i fred
och ro, lefva i lugn. S. i stora utgifter, i skuld,
hafva stora utgifter, vara gäldbunden. S. i spel,
hålla på att spela. S. i välmåga, vara
välmående. S. med hustru och barn, med stort
hushåll, hafva hustru &c. Så länge hon sitter
enka, förblifver i enkostånd. S. på fästning,
vara i fängelse på f. S. på ett hemman, besitta,
innehafva, bruka det. S. qvar på hemmanet,
i lägenheten, förblifva qvar der. S. stilla,
förhålla sig stilla. S. vid en syssla, vid styret,
innehafva en syssla, styrelsen. Nyckeln sitter i
dörren, är isatt i dörrlåset. Hatten sitter på
sned, har sned ställning på hufvudet. (Fam.) S.
der, ej komma längre, t. ex.: Nu s. vi der.
(Fig.) Låta en s. der, lemna någon åt sitt öde,
öfverge honom. — S. emèllan, i sticket, lida
skada, förlust. — S. fast, befinna sig i en
ställning, att man ej kan komma lös; äfv. vara stadigt
fästad, ej lätt lossna, t. ex.: S. fast i gyttja, i
sand; (fig.) en lärdom, som sitter väl fast i
minnet; äfv. vara i svår belägenhet, illa deran.
— S. i´, (om färger) vara varaktig, ej lätt gå ur,
t. ex.: Turkiskt rödt är en färg, som sitter i.
— S. ihóp, vara hopfästad, hopfogad, t. ex.:
Stolen vill inte s. ihop. — S. i`nne, hålla sig
inomhus, föra ett stillasittande lif; äfv. vara i fängelse,
i bysättningshäkte, t. ex.: S. inne för stöld; han
sitter inne för 100 riksdaler. Det sitter långt
inne, är långt inne; (fig. fam.) det är ingen lätt
sak, går trögt. — S. på´, vara påsatt, t. ex.: Låt
hatten s. på. — S. úppe, vara uppe om natten,
t. ex.: Vi sutto uppe till kl. 3; äfv. (om sjuka)
vara uppe ur sängen; äfv. (om strumpor o. d.)
ej vara nedvalkad, ej hafva nedfallit. — S. vi´d,
se Vidsitta. — S. å´t, tätt åt, sluta sig tätt
intill, t. ex.: En rock, som sitter åt kroppen.
(Fam.) Det sitter å´t, är svårighet underkastadt,
ej lätt. — 6) (jäg.) Säges om harar, då de hålla
sig stilla i sittande ställning. Vid olika tider
sitter haren olika hårdt, är olika svår att
uppskrämma. — S-nde, part. pres. Förblifva s.
I s. rätt, under rättens sammanträde. I s. råd,
under det rådet är församladt till öfverläggning.
SITTANDE, n. 4. Läge, tillstånd, då man
sitter. Studera flera timmar i ett s., utan att
stiga upp emellanåt.
SITTARBETE, n. 4. Sådant arbete, som
verkställes i sittande läge.
SITTDYNA, f. 1. Dyna att sitta på.
SITTGELB, se Schüttgelb.
SITTNING, f. 2. 1) Se Sittande. — 2) En
domstols, ett embetsverks sammanträde, för att
döma, afgöra dit hörande ärenden. — Syn.
Session.
SITTOPP, sittå´pp, m. 3. (fam., skämtv.) Slag
för truten, munfisk, stöt under hakan.
SITTSJUK, a. 2. (fam.) Som gerna vill sitta.
SITTSYSSLA, f. 1. 1) Syssla, som fordrar ett
stillasittande lefnadssätt. — 2) Se Sittarbete.
SITTSÄTE, n. 4. Säte (i en vagn, o. s. v.).
SITTVANA, f. 1. Vana att sitta. Ha s-n,
vara van att föra ett stillasittande lefnadssätt.
SITUATION, - - - tschón, f. 3. (fr.) 1) Läge,
ställning. — 2) Tillstånd, belägenhet. — 3)
Hafvande tillstånd. — 4) (i en dram, hjeltedikt ell.
roman) Ett ögonblicks handling, som väcker
lifligt intresse.
SITUATIONSSTYCKE, - - - tschòns - -, n. 4.
Lustspel, hvaruti situationen har öfvervigten.
SJAL, se Schal.
SJELF, m. o. f. SJELF ell. SJELFT, n. (pl.
Sjelfve, Sjelfva) Demonstrativt pronomen, som
brukas, för att gifva förhöjdt uttryck åt de
nomina eller pronomina, med hvilka det förbindes,
antydande, att det är just den samma och ingen
annan än den ifrågavarande. Nyttjas både som
substantiv och adjektiv. Jag s., du s., han s.,
honom s., vi sjelfva, oss sjelfva, o. s. v. Han
kommer s., i egen person. S. tredje. Sjelfva
boken, fästningen. Han är sjelfva ärligheten,
i botten ärlig. S. sins ed, liflig ed. Se sig s.
till godo. Af sig s., otvunget, frivilligt, af egen
ingifvelse, utan verkan utifrån, t. ex.: Göra något
af sig s. Det går af sig sjelf (ell. sjelft). Han
har ingen styrka af sig s., af sin egen person,
vare sig i lekamlig eller andelig måtto. Han
har ingenting af sig s., har ingenting ärft eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
