Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sjelfsvåld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJELFSVÅLD, n. sing. Brist på ordning, skick
och lydnad; felet att ej vilja rätta sig efter lag
och gifven föreskrift, utan blott vilja följa sitt
eget tycke.
SJELFSVÅLDAS, v. d. 1. (fam.) Bete sig
sjelfsvåldigt.
SJELFSVÅLDIG, a. 2. Som blott vill följa
sitt eget tycke, utan att rätta sig efter lag, bud
eller förmaning.
SJELFSVÅLDIGHET, f. 3. Se Sjelfsvåld.
SJELFSVÅLDIGT, adv. På ett sjelfsvåldigt
sätt, med sjelfsvåld.
SJELFSVÅLDING, m. 2. (fam.) Sjelfsvåldigt
barn.
SJELFTAGEN, a. 2. neutr. — et. Som man
tagit sig sjelf. S. myndighet, vana, rätt. S.
hämd, se Sjelfhämd.
SJELFTILLFREDSSTÄLLELSE, f. 3.
Tillfredsställelse med sig sjelf.
SJELFTILLIT, f. sing. Se Sjelfförtröstan.
SJELFTILLRÄCKLIG, a. 2. Som räcker till
för sig sjelf, är nog för sig sjelf. — Syn.
Sjelfförtröstande, Sjelfförnöjd.
SJELFTILLRÄCKLIGHET, f. 3. Egenskapen
att vara sjelftillräcklig.
SJELFTÄNKANDE, a. 1. Som tänker sjelf,
ej endast rättar sig efter hvad andra tänkt eller
tänka. — S. n. 4. Eget tänkande; undersökning
af grunderna till det man antager för sant.
SJELFUPPEHÅLLANDE, n. 4.
SJELFUPPEHÅLLELSE, f. 3. ell. SJELFUPPEHÅLLNING,
f. 2. Uppehållelsen af egen tillvaro.
SJELFUPPEHÅLLNINGSDRIFT, f. 3. Den
menniskans naturdrift, som syftar på uppehållandet
af dess egen tillvaro.
SJELFVALD, a. 2. Vald af en sjelf. En s.
lott.
SJELFVERKANDE, a. 1. Som verkar af och
genom sig sjelf.
SJELFVERKSAMHET, f. 3. Verksamhet af
och genom sig sjelf, ej till följd af andras
ingifvelse, föredöme eller pådrifvande.
SJELFVILLIG, a. 2. Se Frivillig. —
Sjelfvillighet, f. 3. — Sjelfvilligt, adv.
SJELFVIS, sjä`llvvi´s, a. 2. Se Sjelfklok.
SJELFVISHET, f. 3. Se Sjelfklokhet.
SJELFVISK, a. 2. Se Egoistisk. —
Sjelfviskt, adv.
SJELFVISKHET, f. 3. Se Egoism.
SJELFÄGARE, m. 5. - ÄGARINNA, f. 1. En,
som sjelf rår om den jordegendom, han brukar.
SJETTE, a. 1. Ordningstal. Som är näst
efter den femte. Hvar s. dag, vecka. För
det s.
SJETTEDEL, m. 2. En del af ett helt,
hvilket är deladt i sex lika stora delar.
SJU, grundtal. Sex och en tillsammans. S.
års tid. De voro s. S. i sender. S. gånger.
(Talesätt) Äta, dricka för s., glupskt, Skrifva
s. för tu, föra falska räkningar. S. tusan, se
Tusan. — Ss. S-fotad, -hörnig, -kantig,
-sidig, -stafvig, -stämmig, -uddig,
-vinklig.
SJUA, f. 1. 1) Siffra, som betecknar talet
sju. — 2) Kort med sju tecken eller s. k. ögon.
SJUCKA, v. n. 3. (pop.) Se Sjunka. (Har i
impf. Sjöck, sup. Sjuckit.)
SJUDA, v. n. o. a. 3. Impf. Sjöd. Sup.
Sjudit o. (föråldr. Sudit). Part. pass. Sjuden,
(föråldr. Suden). Se Koka, v. n. S. salpeter, såpa,
genom kokning tillverka s., s. — Sjudande,
n. 4.
SJUDARE, m. 5. Arbetare, som förrättar
sjudningen af något. Mest i sammansättningar,
såsom: Såp-, Salpetersjudare.
SJUDERI, n. 3. Inrättning, ställe, der något
sjudes, t. ex. Såpsjuderi.
SJUDHET, a. 2. neutr. — hett. Se Kokhet.
SJUDHUS, n. 5. Byggnad, der sjudning
verkställes, såsom t. ex. vid salpetersjuderier.
SJUDNING, f. 2. Se Kokning.
SJUDUBBEL, a. 2. 1) Sju gånger så stor. —
2) Säges om något, som består af sju likadana
eller liknande saker, eller blott varande af samma
natur, samma art. Jfr. Dubbel, 2.
SJUDUBBELT, adv. Sju gånger; sju gånger
så mycket. S. så stor. Gifva s. igen.
SJUDUBBLA, v. a. 1. 1) Göra sju gånger så
stor. — 2) Upprepa sju gånger. — 3) Framte,
framställa, återgifva i sju lika exemplar. —
Sjudubblande, n. 4. o. Sjudubbling, f. 2.
SJUFALDIG, a. 2. Se Sjudubbel.
SJUFALDT, adv. Se Sjudubbelt. — Skrifves
äfv. Sjufalt.
SJUHUNDRA, grundtal. Sju gånger hundra.
SJUHUNDRADE, ordningstal. Som i ordningen
följer näst efter den sexhundrade nittionde nionde.
SJUHÖRNING, m. 2. Sjuhörnig figur.
SJUK, a. 2. Angripen af, behäftad med
sjukdom; ej frisk. Säges både om menniskor, djur
och växter, samt äfven om organiska kroppsdelar.
Ligga s. i rötfeber. Han är s., illa,
dödligt s. Ligga, lägga sig s. Göra, blifva s.
En s. häst, potatis. Hafva en s. kropp. Mina
ögon äro s-a. Hafva s-a ögon. Den s-a delen.
Göra sig s., låtsa vara sjuk. Prata, leka, dansa
sig s. (Talesätt) Man kan just bli s. af hans
prat, hans prat o. s. v. är odrägligt. (Fig.
talesätt) Det är något s-t, står ej rätt till. Hans
sak är s., det är s-t för honom, han har en
dålig sak, han är icke skuldfri, obrottslig, felfri.
Vara s. efter något, ytterligt längta, vara ytterst
fiken derefter. — Bildar åtskilliga
sammansättningar såsom Feber-, Gikt-, Mjeltsjuk,
Afundsjuk, Svartsjuk, Rang-, Spel-, Danssjuk, m. fl. —
Syn. Krank, Dålig, Klen, Opasslig, Illamående,
Skral, Usel, Eländig. — Ss. S-skötare,
-sköterska, -skötsel, -vaktare, -vakterska,
-vård.
SJUKA, f. 1. 1) Se Sjukdom. Engelska s-n,
se Engelsk. — Bildar flera sammansättningar,
såsom: Modersjuka, Lungsjuka, Boskapssjuka, m. fl.
— 2) (fig. fam.) Något slags störande tillstånd hos
en persons andliga menniska, såsom: djup harm,
grämelse, missnöje, brinnande passion, längtan,
vurm, o. s. v. Jag vet, hvari hans s. består.
— Dit höra åtskilliga sammansättningar, såsom:
Spel-, Rim-, Danssjuka, m. m.
SJUKANSTALT, m. 3. Offentlig anstalt för
sjukas emottagande och vård.
SJUKBESÖK, n. 5. Läkares besök hos en
sjuk.
SJUKBÅR, f. 2. Enkom gjord, betäckt bår,
att deruti förflytta sjuka.
SJUKBÄDD, m. 2. Bädd, hvarpå någon ligger
sjuk.
SJUKDIET, - - ét, f. 3. För sjuka tjenlig diet.
SJUKDOM, m. sing. En hämmad eller
oregelbunden verksamhet i kroppens organiska
förrättningar. Motsatsen af det friska tillståndet hos
organiska varelser. Allmän s., i hela kroppen.
Partiel, lokal s., i en viss del. Falla i, ådraga
sig en s. Han har fått en svår s. i ögonen.
Dragas med en s. Komma upp af en s.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
