Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sjukdomsanlag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfriskna. Dö af en s. — Syn. Krankhet,
Opasslighet, Illamående, Eländighet. — Ss. S-sorsak.
SJUKDOMSANLAG, n. 5. I kroppen varande
anlag till någon viss sjukdom.
SJUKDOMSBILD, m. 3. Framställning af alla
en sjukdoms symtomer.
SJUKDOMSFALL, n. 5. Fall, händelse, att
någon insjuknat.
SJUKDOMSFÖRFALL, n. 5. Förfall, hinder
till följe af sjukdom.
SJUKDOMSHISTORIA, f. 3. pl. — orier.
Berättelse om en sjukdoms gång ifrån början till
slut, jemte anförande af de medel, som deremot
blifvit använda, och den verkan de hvar för sig
visat.
SJUKDOMSTECKEN, n. 5. 1) Tecken till en
sjukdom. — 2) Se Symtom.
SJUKDOMSÄMNE, n. 4. Ämne i kroppen,
hvilket förorsakar en sjukdom.
SJUKFÄRG, m. 3. Den färg, som sjukas hy
vanligtvis har.
SJUKHUS, n. 5. Hus, der sjuka emottagas
till vård. — Syn. Hospital, Lasarett.
SJUKKOST, m. sing. Se Sjukmat.
SJUKLIG, a. 2. 1) Ej rätt frisk, ofta
angripen af sjukdom, utsatt för opasslighet. En s.
menniska. — 2) Osund. S. tid, då många
angripas af sjukdom. Det är mycket s-t, många
äro sjuka.
SJUKLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
sjuklig.
SJUKLING, c. 2. Sjuklig menniska.
SJUKLISTA, f. 1. Lista på sjuka, t. ex. på
ett sjukhus.
SJUKMAT, m. sing. Mat, tjenlig för sjuka.
SJUKNA, v. n. 1. Blifva sjuk. I samma
mening säges äfv. S. i´n, néd. — Sjuknande,
n. 4.
SJUKRUM, n. 5. Rum, der någon ligger sjuk,
eller der sjuka inrymmas.
SJUKSAL, m. 2. Stort sjukrum på sjukhus.
SJUKSKEPP, n. 5. Särskilt, en flotta
tillhörigt skepp, hvarpå sjuka vårdas.
SJUKSOPPA, f. 1. Soppa, tjenlig för sjuka.
SJUKSÄNG, f. 2. Säng, der någon ligger sjuk;
säng, som användes för sjuka. Ligga på s-en,
vara sjuk. Jag fann honom på s-en, sjuk.
SJUMÄNNING, f. 2. (bot.) Växt, som hör till
Heptandria.
SJUNDE (u långt), a. 1. Ordningstal. Som
är näst efter den sjette. Hvar s. dag, vecka.
För det s.
SJUNDEDEL (u långt), m. 2. En del af ett
helt, hvilket är deladt i sju lika stora delar.
SJUNGA, sjùnnga, v. n. o. a. 3. Impf. Sjöng
(föråldr. Söng ell. Sang); pl. Sjöngo (föråldr.
Söngo, Sungo). Sup. Sjungit (föråldr. Sungit).
Part. pass. Sjungen (föråldr. Sungen). 1) Medelst
rösten frambringa en följd af musikaliska, till
höjd och djup bestämbara toner, som väsendtligt
skilja sig ifrån språkljuden, men låta förbinda sig
med dessa. Säges äfv. om vissa slags fåglar
(Sångfåglar). Sitta och s. S. en psalm, en visa.
S. på en visa. S. basen, diskanten. S. om
något. S. till ett instrument, i sin sång
beledsagas deraf. S. bórt, frám, se Bortsjunga,
Framsjunga. — S. èfter, såsom någon sjungit
förut. — S. för någon, för att roa honom. S.
fö´r, sjunga, för att undervisa någon, eller för
att låta honom höra, huru han skall sjunga. —
S. någon i sömn, tilldess han somnar. — S.
ihóp, sjunga tillsammans på en gång; äfv.
församla, hopbringa medelst sång. — S. igènom,
se Genomsjunga. — S. i´n, låta inträda under
sång. — S. óm, sjunga ånyo. — S. ur annan
ton, ur samma ton, i annan, samma tonart;
(fig. fam.) s. ur annan ton, föra annat språk;
s. ur samma ton, föra samma språk, alltid säga
ett och samma. — S. út, upphöra att sjunga;
äfv. sjunga till slut; äfv. sjunga med hög, klar,
tydlig röst; äfv. (fig. fam.) säga rent ut sin tanka.
(Fig. fam.) Han har sjungit ut, med honom är
det förbi. — S. ö´fver, se Öfversjunga. — Syn.
Tralla, Nunna, Gnola. — 2) Dikta såsom skalden;
i vers fira, prisa. S. ens lof. Sjung, skaldemö,
de värf, &c. — 3) (mest impersonelt) Säges om
det efterljud, som höres af metaller, hvilka
frambragt starkt skallande eller klingande toner. Det
s-ger i kyrkklockor efter ringning. — 4) Brukas
likaledes om vissa ljud, som likna sångljud. Äfv.
i denna mening impersonelt. Det s-ger i öronen,
jag tycker mig förnimma liksom sjungande ljud i
öronen. — S-nde, part. pres. S. flickor. —
Brukas adjektivt och fam. i meningen af:
förträfflig, utomordentlig, t. ex.: S. före. S. köp,
utomordentligt godt k. — Sjungande, n. 4. o.
Sjungning, f. 2.
SJUNKA, sjùnngka, v. n. 3. Impf. Sjönk
(föråldr. Sönk, Sank); pl. Sjönko (föråldr. Sönko,
Sunko). Sup. Sjunkit (föråldr. Sunkit). Part.
pass. Sjunken (föråldr. Sunken). 1) Gå till
bottnen (i sjö, flod, vätska). Skeppet sjönk. S. till
bottnen. — 2) Blifva lägre, sänka sig, falla, nedgå,
digna. Vattnet i sjön har sjunkit.
Barometern har sjunkit. Jorden sjönk undan honom.
Han sjönk till hennes fötter. Huset s-ker,
sätter sig. Städer hafva sjunkit, blifvit
uppslukade i jorden, begrafna under vattnet. Solen
s-ker i vester, går ned. Månen s-ker i moln,
nedgår i moln. S. i ens famn, sakta falla i
ens f. S. i vanmakt, förlora sansen. S. ihóp,
i´n, néd, se Hopsjunka, &c. — 3) (fig.) Minskas,
aftaga. Modet s-ker. — 4) (om ljud, toner) Blifva
lägre. Hennes röst hade sjunkit en half ton.
— Sjunkande, n. 4. o. Sjunkning, f. 2.
SJUNKNINGSMÅN, m. sing. Huru mycket
som beräknas att ett föremål (t. ex. ett hus) skall
komma att sjunka.
SJUPP, m. 2. Ett rofdjur i Amerika, med
smal, något upphöjd nos, fingerlika tår, och
svansen hälften så lång som den alnslånga kroppen.
Doppar alltid sitt rof i vatten, innan han förtär
det, hvaraf han äfven fått namnet Tvättbjörn.
Procyon Lotor. — Ss. S-skinn, -skinnspels.
SJURYGG, m. 2. Se Stenbit.
SJUSOFVARE, m. 5. 1) Benämning på sju
kristna bröder, som enligt legenden voro
drabanter hos kejsar Decius och blefvo af honom
inmurade i en håla på berget Kelion, der de föllo
i sömn och vaknade först 195 år derefter, under
kejsar Theodosius. — 2) (fig. fam.) En, som
sofver länge på morgnarna. En s.
SJUSOFVARMUS, f. 5. pl. — möss.
Djurart af Gnagarne, som ligger i dvala öfver vintern.
Myoxus Glis.
SJUSTJERNAN, f. sing. def. ell.
SJUSTJERNORNA, f. 1. pl. En bekant stjernbild,
bestående af sju nära intill hvarandra belägna stjernor.
SJUTAL, n. 5. Räknetalet sju.
SJUTTIO, grundtal. Sju gånger tio. S. år
gammal. — Skrifves af några Sjutio.
SJUTTIONDE, ordningstal. Som följer i
ordningen näst efter den sextionde nionde. — Äfv.
Sjutionde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
