Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Själssjukdom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har tankarna väl samlade och med rådighet
förstår att reda sig derur.
SJÄLSSJUKDOM, m. 2. Själens tillstånd, då
dess verksamhet blifvit på något sätt varaktigt
störd eller erhållit en ifrån den naturliga
afvikande riktning.
SJÄLSSTORHET, f. 3. Storhet i själen, d. v. s.
mer än vanlig själskraft och själsstyrka i förening
med ädla och upphöjda tänkesätt.
SJÄLSSTYRKA, f. sing. Styrka hos själen,
förmåga att ståndaktigt bära lidande och motgång.
Anm. Själskraft afser mer verksamhet,
Själsstyrka deremot ståndaktighet och tålamod.
SJÄLSUPPLYFTANDE, a. 1. Som ger
lyftning åt själen.
SJÄLTÅG, n. 5. Se Dödskamp. Ligga i s-et,
hålla på att dö.
SJÖ, m. 2. 1) Sluten, rundt omkring af land
omgifven, med vatten fylld dal eller bägarformig
utvidgning i marken, hvari vattnet från det
kringliggande landet samlar sig. Man säger äfven, till
skilnad ifrån hafvet, Insjö. Stor, liten s. S-ar,
träsk och kärr. (Bibl.) Den s-n, som brinner
af eld och svafvel, helvetet. — 2) (utan plur., i
bestämd form) Hafvet. I öppna s-n. Två mil
ut i s-n. Han har tio skepp i s-n. Fara till
s-s (uttalas: sjöss), på hafvet. Gå till s-s,
utlöpa ur hamn. Gifva sig till s-s, blifva sjöman.
Hålla s-n, se Hålla, bem. 13. Krigsmakt till
s-s, krigsflotta. S-n går hög, det är stark
sjögång. — 3) Störtsjö, stor våg, bölja. En s. kom
och slog öfver fartyget. S-n slog in i
fartyget. — 4) (fig. fam.) Stor myckenhet af ett
uthäldt, flytande ämne. En s. af öl, af vin stod
på bordet. — Ss. S-botten, -bruk, -djur,
-drabbning, -hjelte, -krig, -kust,
-mussla, -strand, -trakt, -transport,
-trupper, -träffning, -vatten, -vik, -växt.
SJÖATLAS, sjö`áttlass, m. 3. Samling af
sjökort.
SJÖBACKE, m. 2. pl. — backar. Sjöstrand,
då den bildar en backe.
SJÖBATALJ, - - állj, m. 3. Se Sjöslag.
SJÖBEFAREN, a. 2. neutr. — et. Som farit
mycket till sjös.
SJÖBJÖRN, m. 2. Hafsdjur af Skälarna, 6
till 7 fot långt, till utseendet något liknande en
björn. Phoca ursina.
SJÖBLAD, n. 5. Hvit Näckros. Nymphæa
alba.
SJÖBLICK, m. 2. Djur af Ringmaskarna, 1/2
fot långt, smalt som en tarmsträng, med spröt
och långa rörliga sidoborst, i sandstränder vid
alla haf. Nereis.
SJÖBOD, f. 2. Bod, magasin vid hafs- eller
sjökanten.
SJÖBOLL, m. 2. eller
SJÖBORRE, m. 2. pl. — borrar. Sjöborrar
kallas andra ordningen af Stråldjuren, och
särskilt det dit hörande slägtet Echinus, som har
en stor mängd trefvare och taggar.
SJÖBROMS, m. 2. Skorpdjur af de
Jemnfotade, likt gråsuggan, men med längre ben.
Sphæroma asilus.
SJÖBRYGGA, f. 1. Brygga (bem. 2) vid hafs-
eller sjökanten.
SJÖBÖNA, f. 1. 1) Ett slags stenart. — 2) En
egyptisk art af örtslägtet Arum.
SJÖBÖSSA, f. 1. Jagtbössa, som begagnas till
jagt på sjöfågel.
SJÖDRUCKEN, a. 2. neutr. — et. (om varor)
Skadad af sjö- eller hafsvattnet.
SJÖDRUFVA, f. 1. S-vor kallas de svarta,
likt vindrufvor tillsammans på en stjelk sittande
äggen af Hufvudfotingarna bland Blötdjuren.
SJÖEXPEDITION, - äckspeditschón, f. 3. Se
Sjötåg.
SJÖFARANDE, a. 1. o. s. 5. Som far till
sjös.
SJÖFART, c. 3. 1) Segling med större eller
mindre fartyg på haf, sjö eller flod, för att ifrån
ett ställe till ett annat öfverföra varor eller
passagerare. — 2) Se Sjöresa.
SJÖFARTSFOND, m. 3. Se Handels- och
Sjöfartsfonden.
SJÖFOLK, n. sing. Sjömän.
SJÖFRU, f. 2. Se Sjörå.
SJÖFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Fågel, som
mest uppehåller sig på eller vid sjö.
SJÖFÖRKLARING, f. 2. Dokument, som
innehåller en noggrann berättelse om de händelser,
hvilka inträffat på en sjöresa, fullkomligt bör
öfverensstämma med jurnalen, och afgifves samt
beedigas af kapitenen och besättningen inför
vederbörande myndighet.
SJÖFÖRSVARS-DEPARTEMENTET, n. sing.
def. Den afdelning af konungens kansli, der
regeringsärender rörande flottan beredas till
föredragning inför konungen och hvarifrån konungens
beslut i sådana ämnen expedieras.
SJÖFÖRSÄKRING, f. 2. Försäkring (se d. o.)
för fartyg och last.
SJÖGAST, m. 2. En, som ständigt vistas på
sjön.
SJÖGRÄS, n. 5. Se Hafsslånga.
SJÖGRÖN, a. 2. Af den gröna färg, sjön har,
då den blommar.
SJÖGUD, m. 2. - DINNA, f. 1. (myt.)
Gudomlighet, som råder öfver hafvet, en viss hafstrakt
eller en sjö.
SJÖGÅNG, m. 2. Vattnets vågiga rörelse
under blåst. Stark s.
SJÖHAMN, m. 2. Hamn vid hafvet.
SJÖHANDEL, m. sing. Handel, som
bedrifves genom segelfart på hafvet.
SJÖHARE, m. 2. pl. — harar. Ett
snäckslägte. Aplysia.
SJÖHORS, m. 2. En tofsgälad fisk, 3 till 4
tum lång, med tjock kropp, platt nos, och betäckt
med hornlika sköldar. Pegasus Draco.
SJÖHUND, m. 2. Se Sjökalf.
SJÖHUNDSBÖSSA, f. 1. Se Skälhundsbössa.
SJÖHÄST, m. 2. Se Hvalross.
SJÖHÖFDING, m. 2. Se Sjökonung.
SJÖKADETT, - - dä´tt, m. 3. Kadett, som,
ämnad att ingå vid flottan, undervisas i allt hvad
sjöväsendet beträffar. [- cadett.]
SJÖKALF, m. 2. pl. — kalfvar. Se
Skälhund.
SJÖKANT, m. 3. Trakt, närmast haf eller
sjö; sjökust. Åt, ifrån s-en.
SJÖKAPITEN, - - - én, ell. SJÖKAPTEN,
- - én, m. 3. Befälhafvare på ett fartyg, som befar
hafvet. [- ca -.]
SJÖKATT, c. 1. Se Hafskatt.
SJÖKO, f. 3. pl. — kor. Ett slägte af
Hvalarna, med flera arter, hvaraf den största kan
blifva ända till 12 alnar lång; liknar skälarna
deri, att den med bröstfenorna krafsar sig upp
på stränderna, för att beta; reser sig ofta öfver
hafsytan i upprätt ställning, och liknar då på
afstånd en menniska, helst honorna med sina bröst,
hvilket gifvit anledning till berättelsen om
hafsfruar eller sjörån. Manatus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
