Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skadlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKADLIG, a. 2. Som orsakar, vållar,
medför skada. S-a vätskor, läror. — Syn. Menlig,
Förderflig, Olycksbringande.
SKADLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
skadlig. — Syn. Menlighet, Förderflighet.
SKADLIGT, adv. På ett skadligt sätt. Verka
s. — Syn. Menligt, Förderfligt.
SKADSKJUTEN, a. 2. neutr. — et. (jäg.) Som
genom skott blifvit skadad.
SKAF, n. sing. 1) Skafning. Det har skett
genom s. — 2) Skafvet ställe. S. på benet. —
3) Hvad som blifvit afskafvet. — Syn. Afskaf.
SKAFBETE, n. 4. (fam.) Dåligt bete.
SKAFBOCK, m. 2. ell. SKAFBOM, m. 2.
pl. — bommar. (garf.) Trä, hvarpå hudar skafvas.
SKAFBRÄDE, n. 4. Bräde, hvarpå hudar
skafvas.
SKAFFA, v. n. 1. I. (sjöt.) Spisa, äta.
SKAFFA, v. a. 1. II. Sörja för, anstalta, laga,
att något erhålles, bekommes; bereda. S. någon
penningar. S. någon förtret, ledsamhet. S.
sig kläder, ved, för vintern. S. sig ro, hvila.
S. råd. S. sig sjelf rätt. S. sig arbete. S.
sig att göra. — Kan äfv. hafva person till objekt,
t. ex.: S. hit honom, laga, att han kommer hit.
— S. rätt på, s. till rätta, se Tillrättaskaffa.
S. ur vägen, undanskaffa, undanrödja. — S. áf,
bórt, frám, i´n, se Afskaffa, &c. S. fórt, se
Fortskaffa. S. igènom, néd, ùndan, úpp, út,
ö´fver, laga, att person eller sak kommer igenom,
&c. S. igén, se Återskaffa. — Syn. Anskaffa,
Förskaffa. — V. n. Brukas i samma mening
som Göra (bem. 7). Hafva mycket att s. Gifva
en mycket att s. Hafva att s. med någon.
Jag vill för ingen del ha att s. med honom.
Dermed har jag ingenting att s. —
Skaffande, n. 4.
SKAFFARE, m. 5. - ERSKA, f. 1. (gam.; af
Skaffa, äta) Person, som anskaffar lifsmedel för
hushåll eller samfund. S. i kloster. — Syn.
Inköpare.
SKAFFERI, n. 3. (af Skaffa, äta) Rum,
kontor, skåp, der matvaror, isynn. tillagade, förvaras.
SKAFFNING, f. 2. (sjöt.) Ätande, spisning,
måltid. Ringa till s.
SKAFFÖTTES, adv. Säges om personer,
som ligga med fötterna vid hvarandras hufvuden.
Ligga s.
SKAFGODS, n. sing. Se Afskaf.
SKAFGRÄS, n. 5. Se Skäfte.
SKAFHOSTA, f. sing. Se Torrhosta.
SKAFJERN, n. 5. Eggjern, som i åtskilliga
konster och yrken brukas till skafning.
SKAFKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Knif med
inböjd egg, som brukas till hudars skafning.
SKAFNING, f. 2. Förrättningen, göromålet,
då något skafves.
SKAFSPÅN, n. 5. Se Afskaf.
SKAFSTEN, m. 2. Hvass sten, som
begagnas att skafva med.
SKAFSÅR, n. 5. Sår, uppkommet genom
skafning.
SKAFT, skáfft, n. 5. 1) Den långa, smala,
vanligen af trä förfärdigade delen af ett redskap,
verktyg o. s. v., i hvilken man vid dettas
begagnande håller. S-et på en qvast, en yxa, en
spade, en knif, en lans. S-et till en
tobakspipa. Sätta s. på en qvast. Taga lös af s-et.
Gå af s-et, lossna från s-et. (Fig.) Hålla i
s-et, verksamt bidraga till, verka för något. —
S. på stöflar, strumpor, se Stöfvelskaft,
Strumpskaft. — 2) S. på en väfstol, de käppar, på
hvilka solfven äro uppträdda. S. på en
musiknot, det fina streck, som utgår ifrån dess hufvud.
S-et på en penna, den del deraf, hvarvid fanet
är fäst. Se äfv. Bladskaft. — Ss. S-lös.
SKAFTA, v. a. 1. Förse med skaft, sätta
skaft på. — S-d, part. pass. S-dt blad, med
bladskaft.
SKAFTSLUNGA, f. 1. Se Stafslunga.
SKAFTSPJUT, n. 5. Se Snarspjut.
SKAFTTIONDE, n. 4. Tionde af sädeskärfvar
från skattskyldig jord.
SKAFTVILLA, f. 1. Fel vid väfning, då en
tråd blifvit trädd genom orätt solf.
SKAFULL, skàvúll, f. sing. Ull, som vid
skinnberedning med skafknifven afskafves af
fårskinn.
SKAFVA, v. a. o. n. 2. Impf. Skafde. Sup.
Skafvit o. Skaft. Part. pass. Skafven o. Skafd.
1) Med ett hvasst verktyg ifrån ytan af en kropp
afskilja helt små delar, för att glätta, bearbeta,
helt och hållet bortskaffa eller söndersmula den.
S. hudar. S. barken af trä. S. köttet af en hud.
S. áf, bórt, sö´nder, se Afskafva, &c. S. ùndan,
se Bortskafva. — 2) Säges äfv. i fråga om
hvarjehanda skarpa, hårda föremål, som nöta emot en
kropp eller kroppsdel, så att hål, smärta, skada
o. s. v. deraf uppkomma. Skon har skafvit hål
på hälen. Boken har blifvit litet skafd i
ryggen emot koffertlåset. — Brukas äfv. om den,
som råkar att tillfälligtvis få någon kroppsdel
skafd, t. ex.: Han stötte emot och skafde hål
på benet. Man säger i samma mening S. sig,
t. ex.: Han föll och skafde sig på benet. —
2) (Fig.) a) Skinna, preja. Skinna och s. S. en
in på benen, till det yttersta. — b) (neutralt)
Gnida, vara snål. — Skafvande, n. 4.
SKAFVANK, skavánngk, n. 3. (fam.; af Skafva
och Vank) 1) (egentl.) Vank, sår, skada, lyte,
genom skafning. — 2) (i allm.) Vank, lyte, fel,
bristfällighet. [Skavank.]
SKAFVARE, m. 5. 1) En, som skafver. —
2) Skarpt stålverktyg, hvarmed metallytor skafvas,
för att polera dem.
SKAK, n. 5. 1) Se Skakande. — 2)
Forselvagn med stegar på sidorna, såsom t. ex. en
hövagn (Höskak).
SKAKA, v. a. o. n. 1. Häftigt och flera
gånger efter hvarandra röra något fram och
tillbaka, så att alla dess delar deraf komma i rörelse.
S. fruktträden. Taga någon i kragen och s.
honom. Vagnen s-de mig. Kanondundret s-de
husen. S. frukt af träden, skaka träden, så att
deras frukt affaller. S. på hufvudet. S. på sig,
häftigt röra alla kroppens delar fram och tillbaka.
Fara ut att s. på sig. (Fig.) S. ur ärmarna,
med lätthet åstadkomma. Olyckan har icke s-t
hans mod, icke betagit honom modet. — S. áf,
bórt, óm, sö´nder, út, se Afskaka, &c. S. lö´s,
néd, omkúll, skaka så, att något lossnar, faller
ned, omkull. — Syn. Rista. — V. n. 1) Häftigt
fara fram och åter, så att stötar deraf uppkomma.
Vagnen s-r. — 2) Skälfva, darra, bäfva.
Marken s-de. — S. sig, v. r. Häftigt röra sig fram
och åter. — S-s, v. d. Blifva skakad, skälfva,
darra. Huset s-des af jordstöten.
SKAKANDE, n. 4. Handlingen, verkningen,
då något skakas.
SKAKEL, m. 2. pl. skaklar. Hvarje af
stängerna på en vagnstistel. (Fig. fam.) Hoppa ur,
skena öfver skaklarna, öfverskrida alla gränser,
blifva tygellös. Vända skaklarna i vädret, vända
benen i vädret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
