Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skattskrifningslängd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKA SKE 381
SKATTSKRIFNINGSLÄNGD, f. 3.
Förteckning å de personer, som blifvit skattskrifna i ett
visst distrikt, en viss församling.
SKATTSKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
Uppteckna personer lill namn, yrke o. s. v., för
blifvande beskattning.
SKATTSKYLDIG, a. 2. Skyldig att betala
skall. — Brukas äfv. subslantivl: De s-e.
SKATTSKYLDIGHET, f. 3. Skyldighet att
betala skatt.
SKATULL, schatüll, n. 3. o. 3. (ital. Scatola)
Litet skrin, hvari man förvarar penningar,
vigliga papper o. d. — Skrifves äfv. Schatull.
SKATULLMAKARE, m. 8. Handtverkare,
som förfärdigar skatull m. m. d.
SKAVANK, se Skafvank.
SKE, v. n. 2. 4) Göras, verkställas. Det s-r
ej så lätt, som man tror. S. Guds vilje!
Låta något s. Mig s-r orätt, man gör mig
orätt. Må s., se Må göra (under Göra’. — 2)
Se Hända. Delta alll s-dde på en dag. Mig
har s-Il en stor olycka. S. alltså, må sa hända.
Kan 8., se Kanske. — Syn. Se Hända. —
Skeende, part. pres. Vid s. val, uppbrott, infall,
nür val sker, 8ec. — Skedd, part. pret.
SKED, f. 2. 4) Redskap, bestående af en
rund eller långrund fördjupning vid ändan af ett
skaft, och bcgagnadt alt dermed ösa flytande
ämnen ur ett kärl eller föra dem till munnen. Efter
olika ändamål har man sålunda Mat-, Te-,
De-serl-, GrÄdd-, Skum-, Förläggarsked, m. fl. (Fig.
talesätt) Taga s-en i vackra handen, blifva
ödmjuk. — 2) Se Väfsked. — Ss. S-formig,
-skaft.
SKEDA, v. a. 4. (t. scheiden) Skilja guld ifrån
silfver medelst salpetersyra.
6KEDARE, m. 3. En, som verkställer
sked-ningar.
SKEDBLAD, n. 5. Den delen af en sked,
som utgör sjelfva fördjupningen. — Ss. S-tals,
-vis.
SKEDE, n. 4. Vägstycke, rymd, som på en
gång tillryggalägges. Åka två mil i elt s. Ett
långt, kort s.
SKEDGÅS, f. 5. pl. — gäss. Ett slägte af
Vadfåglarna, som har näbbens ända vidgad som
en matsked, hvil, med röd och gul strupe, för
öfrigt lik cn häger. Platalea Leucorrhodia.
Kallas äfv. Slefgås.
SKEDKLOFVE, m. 2. pl. - klofvar. Lådan
för väfskeden på en väfstol.
SKEDKOLF, m. 2. pl. — kolfvar. Kolt, hvari
ädla metaller skedas.
SKEDMAT, m. sing. (fam.) Sådan slags mal,
som ätes med sked.
9KEDNING, f. 2. Operation, hvarigenom guld
skiljes ifrån silfver medelst salpetersyra.
SKEDSTAMP, m. 2. Konvex stamp af jern
elløt stål, hvarmed skedar fördjupas.
SKEDVATTEN, n. sing. Utspädd
salpetersyra-
SKEDÖRT, f. 3. Örten Cochlearia oflficinalis,
den förnämsta af skörbjuggsväxler.
SKEF, a. 2. 4) Se Vind, Sned. — 2) (fig.)
Ej fullt öfverensstämmande med sanningen, ej
fullt riktig. S. föreställning. S-va begrepp,
omdömen.
SKEFBENT, a. 4. Som har sneda ben.
SKEFHET, f. 3. Egenskapen alt vara skef.
SKEFMUNT, a. 4. Som har sned mun.
SKEFNING, f. 2. (skeppst.) Den vinkel, »om
två sidor af trävirke formera.
II.
SKEFRUND, a. 2. Ej fullt rund.
SKEFT, adv. På ett skeft sätt. Se s.
SKEFVA, j. n. 4. S. med benen, föra
benen snedt, då man går. S. med ögonen, se
Skela.
SKEFÖGD, a. 2. Som skelar med ögonen.
SKEKA, v. n. 4. (pop.) Breda ut benen.
SKELA, v. n. 4. 4) Se ojemt med ögonen,
så att det ena icke har samma riktning som det
andra. — 2) Se snedt eller åt sidan. —
Skelande, n. 4.
SKELETT, skelä’tt ell. scbelö’tt, n. 3. o. B.
(grek. Skelelön, näml. Soma, uttorkad kropp) Se
Benrangel.
SKELÖGD, a. 2. Som skelar med ögonen. —
Skelögdhel, f. 3.
SKÉN, n. B. (af Skina) 4) Det ljus, som cn
lysande kropp utbreder. Solens s. S-et af en
brasa, ell ljus, en lampa. — Bildar
sammansättningarna Sol-, Mån-, Eld-, Ljus-, Lampsken,
m. fl. — 2) (fig.) a) Säges om del, som icke är,
hvad det synes vara. Elt bedrägligt s. Han
synes vara gudfruklig, men del är blott ell s.
S-et bedrager. Göra något för s. skull, för att
villa andras omdöme. Hafva s-et emot sig, efter
utseendet, men icke i verkligheten, vara
brottslig, felaktig. Under s. af vänskap, af lag och
rätt. Han gjorde del under s. af att... —
3) (t. Schein) Gesälls afskedsbetyg.
SKENA, f. 4. Långt, mer eller mindre smalt,
tunt och jemnbredt stycke af en metall. Deraf
Jern-, Hjulskena. Beslå med s-nor. Slå s-nor
på ell hjul.
SKENA, v. n. 4. Säges om en häst, då han
emot ryttarens eller den körandes vilja 1 vildt
språng blindvis ilar framåt. — Skenande, n. 4.
SKENBAR, a. 2. Som synes eller giftes ut
för alt vara, hvad det icke är. Solens rörelse
är blott s. S. förevändning — Skenbarhet.
f. 3. — Skenbart, adv.
SKENBARLIG, a. 2. Uppenhar, ögonskcnlig,
tydlig.
SKENBARLIGEN, adv. Tydligen, klart. Jag
såg honom s.
SKENBEN, n. S. Benämning på del ena af
de begge benen i del egentliga benet eller
Benpipan, nämligen det som är tjockt och starkt.
SKENDYGD, f. 3. Bedräglig dygd, skenet af
dygd.
SKENDÖD, m. sing. Tillstånd emellan lif och
död, då alla livsförrättningar alldeles afstannat
och menniskan synes vara död, ehuru ännu
möjlighet finnes till hennes uppvaknande till lif. —
Adj. 2. Som befinner sig i ctl sådant tillstånd.
En s. menniska.
SKENFAGER, a. 2. Som har elt villande
sken, bedräglig. S-agra ord. S. ursäkt. S-l
bevis. — Sken fagert, adv.
SKENGALEN, a. 2. neutr. — el. (om häslar)
Fallen för att skena.
SKENGRUND, m. 3. Grund, som blott har
skenet för sig. men ej är verklig.
SKENHELGON, n. B. Skenhelig menniska.
SKENHELIG, a. 2. Som söker glftå sig sken
af helighet, men är i hjeriat en elak menniska.
SKENHELIGHET, f. 3. Skenhelig karakter,
skenheligt skick, väsende, uppförande.
SKENHELIGT, adv. Pa ett skenheligt sätt,
med skenhelighet.
SKENHÄST, m. 2. Skenig häst.
SKEN1G, a. 2. Se Skengalen.
SKENKEL, se Skänkel.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
