- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
363

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skeppsvrak ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afgift till kronan, under fred, motsvarande
skyldigheten att utrusta krigsfartyg.

SKEPPSVRAK, n. 5. Vrak af ett förolyckadt
skepp.

SKEPPUND, n. 5. (t. Schiffpfund) Vigt = 20
lispund viktualievigt, 26 lispund bergsvigt.

SKEPTIKER, se Sceptiker.

SKERF, se Skärf.

SKICK, n. 5. 1) Tillstånd. Godt, dåligt s.
Sätta något i dess förra s. Komma till sitt
förra s.
Syn. Se Tillstånd. — 2) Ordentligt,
vederbörligt, behörigt, riktigt tillstånd, såsom det
bör vara; form, fason. Åter sätta något i s.
Förlora sitt s.
Sätta s. på, gifva form och
fason; (fig.) hyfsa. — 3) Sätt att skicka sig; äfv.
skickligt uppförande. Hafva godt s. Han har
intet s. S. och vett.
Med ordning och s.,
ordentligt och skickligt. Är det s. och skäl?
är det skickligt och förnuftigt? — 4) Bruk, sed.
Efter landets s. Det är så verldens s.

SKICKA, v. a. 1. 1) Se Sända. S. ett bref,
ett bud till någon
. S. áf, bórt, èfter, frám,
i´n
, m. fl., se Afskicka, &c. S. ett bref på
posten
, att afgå med posten. S. på´ en något,
utan att derom förut underrätta, skicka till en
något, som man är lika nöjd om, eller hvaraf
man bara har besvär, tunga. (Fig. fam.) S.
någon till andra verlden
, döda någon. — Anm.
Skicka brukas mer i dagligt tal, än Sända. —
2) Förfoga, besluta. Försynen har annorlunda
s-t.
S. sig, v. r. 1) Uppföra sig, bete sig. Han
s-r sig rätt väl
. — 2) Uppföra sig skickligt. Veta
att s. sig. Lära att s. sig
. — 3) Rätta sig,
foga sig. S. sig efter tiden, efter
omständigheterna. S. sig efter ens befallning. S. sig
efter Guds vilja
. — 4) (mest impersonelt) Passa,
passa sig. Ett sådant uppförande s-r sig ej.
Det s-r sig ej, att bära sig så åt. Om det så
s-r sig, skall jag komma
. S. sig väl
tillsammans
, passa väl ihop. — Skickande, n. 4.

SKICKELIG, m. fl., se Skicklig, &c.

SKICKELSE, f. 3. Förfogande (af Gud,
Försynen, ödet), lefnadsöde. Det var en Guds, en
Försynens s. En ödets s. Man bör veta att
finna sig i alla lifvets s-r. En hård s.


SKICKLIG, a. 2. 1) Som äger god
färdighet, öfning, kunskap, insigt i något; duglig. En
s. lärare. Det är en s. man. S. i sitt yrke.
S. i musik. S. till predikant, till affärer.
Han är s. till allt
. — Syn. Färdig, Bevandrad,
Hemmastadd, Behändig, Dugtig. — 2) Som vet
att skicka sig hyfsadt och anständigt. En s.
yngling. En s. ung man
. — Syn. Se
Anständig. — 3) Som har naturlig fallenhet för något.
S. till studier. — 4) Passande, lämplig, tjenlig.
Är det s-t och anständigt att så bete sig? När
det blir s-t väglag
.

SKICKLIGEN, adv. 1) Se Skickligt. — 2)
Någorlunda, temligen. S. stor, bra.

SKICKLIGHET, f. 3. 1) Färdighet, duglighet.
— 2) Skickligt, hyfsadt sätt. — Syn. Se
Anständighet. — 3) Fallenhet. S. till studier. — 4)
Lämplighet.

SKICKLIGT, adv. På ett skickligt sätt. Jfr.
Skicklig, 1, 2 o. 4. S. arbetad, gjord.
Uppföra sig s. och anständigt
.

SKICKNING, f. 2. Handlingen, då någon eller
något skickas.

SKID, n. 5. ell. SKIDA, f. 1. 1) Lång, tunn,
lätt och glatt träskifva, som bindes under foten,
och hvarpå man vintertiden med en käpp skjuter
sig fram på isen eller öfver snöbetäckt mark.
Gå, löpa på s-or. — 2) Betydde fordom äfven
gärdsle (hvaraf: Skidgård).

SKIDA, f. 1. (bot.) 1) Ett tvåvalvigt, oftast
tvårummigt frögömme, som har fröen fästade i
tvenne motsatta rader längs efter sidorna af det
skiljeväggslika fröfästet. Bildar sammansättningen
Ärtskida. — 2) Se Slida. Sticka svärdet i s-n.
Skidlöpande, n. 4. o. Skidlöpning, f. 2.

SKIDFRUKT, m. 3. Sådan slags frukt, som
utgöres af en skida.

SKIDGÅRD, m. 2. Fordna benämningen på
Gärdesgård eller Staket.

SKIDLÖPARE, m. 5. En, som löper på skidor.

SKIDVÄXT, f. 3. Växt, hvars frukt utgöres
af skidor.

SKIDÄRTER, f. 3. pl. Ärter i sina skidor (ej
urspritade).

SKIFFER, m. sing. Hvarje af blad (skifvor)
eller ogenomskinliga lager af stenartad massa
bestående mineral. Se f. ö. Kalk-, Ler-,
Alunskiffer
. — Ss. S-art, -artad, -berg, -brott,
-färgad, -lager, -sten
. [Skifer.]

SKIFFERBLÅ, a. 2. neutr. — blått. Dunkelt
gråblå.

SKIFFERGIPS, m. 3. Skifrig gips.

SKIFFERGRIFFEL, m. 2. pl. — grifflar.
Griffel af lerskiffer att skrifva med på
räknetaflor.

SKIFFERGRÅ, a. 2. neutr. — grått. Säges
om den skiftning af grått, som liknar skifferns
gråa färg.

SKIFFERGÅNG, m. 2. (gruf.) Gång, som
innehåller skiffer.

SKIFFERHVITT, n. sing. Ett slags hvit färg
af kalcinerad zink eller tenn.

SKIFFERHÄLL, f. 2. Stenhäll af lerskiffer
till golfläggning.

SKIFFERKOL, n. 5. Ett slags grå- eller
brunsvarta, skifriga stenkol.

SKIFFERLERA, f. sing. Ett slags lera,
askgrå, sotgrå, svartgrå eller gråsvart, oftast
grofkornig och skifrig.

SKIFFERSPAT, m. 3. Ett slags skifrigt
mineral.

SKIFFERSVÄRTA, f. 1. Ett slags fin, lätt,
svart stoftjord, som brukas till vattenfärg.

SKIFFERTAFLA, f. 1. Räknetafla af
lerskiffer.

SKIFFERTAK, n. 5. Tak, täckt med skiffer.

SKIFFERTÄCKARE, m. 5. En, som täcker
tak med skiffer.

SKIFGATT, n. 5. (skepp.) Ett aflångt hål,
hvaruti en blockskifva är fästad.

SKIFLAX, m. sing. Salt lax i skifvor.

SKIFLING, m. 2. Svampslägtet Agaricus.

SKIFRA SIG, v. r. 1. Skilja sig i skifvor, i
blad. — Skifring, f. 2. [Skiffra.]

SKIFRIG, a. 2. Lagrad i skifvor eller blad
liksom skiffer. [Skiffrig.]

SKIFTA, v. a. 1. (fordom Skipta, af Skipa)
1) Dela. S. arf, byte. S. jord. — 2) Ombyta,
vexla. S. färg, hy. S. vapen, strida. S. ord,
se Ordvexla. — V. n. Förändra sig, vexla om.
Tyget s-r, visar skiljaktiga färger, allt efter som
dagen faller derpå. Det s-r i gult, visar ömsom
en gul färg, spelar i gult. Gröna fjädrar, som
s. i purpur
, hvilkas gröna färg vexlar med
purpurglans. — S. óm, se Omvexla. — S-nde,
part. pres. Brukas ofta adjektivt: S. färger. S.
öden
.

SKIFTANDE, n. 4. 1) Delning. — 2)
Omvexling, ombyte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free