Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skifte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKIFTE, n. 4. 1) Delning. S. af arf. Gå
till s-s, delas. Till s-s emellan, att delas
emellan. — Har sammansättningarna Arf-, Boskifte,
Tveskiftes, Treskiftes, m. fl. — 2) Omvexling,
ombyte, vexling. Lifvets s-n. Tidernas s-n.
I alla lifvets, lyckans s-n, i alla s-n. Till
s-s, se Skiftevis. — Bildar sammansättningarna
Väder-, Vapenskifte. — 3) Se Tidskifte. — 4)
Afskiftad del af jord, åker, äng; visst afdelt
åker- eller ängsstycke. Åkerskifte. Lägga i s., afdela
åkerjord i vissa skiften, för att vexelvis derpå
odla olika sädesslag, rotfrukter eller foderväxter.
Bruka i s., på detta sätt bruka sin jord. Deras
åkrar ligga i s., se Tegskifte. — 5) (bergv.) a)
Arbetslag af grufarbetare. — b) Viss arbetstid
för dem, innan de aflösas.
SKIFTESBREF, n. 5. Offentligt dokument
till säkerhet för varaktigheten af verkstäldt skifte.
SKIFTESBRUK, n. 5. Se Cirkulationsbruk.
SKIFTESMAN, m. 5. pl. — män. Den, som
förrättar ett skifte.
SKIFTEVIS, adv. På ett omvexlande vis.
Bruka jorden s. till åker och äng.
SKIFTNING, f. 2. 1) Se Skiftande. — 2)
a) Färgers förändring efter olika dager. — b) Färg,
som något afviker ifrån en hufvudfärg och
närmar sig till en annan; äfv. färg, som hör under
en allmän hufvudfärg. Denna röda färg har
en s. af blått. Den röda färgens alla s-ar. —
3) (fig.) Fin, omärklig skilnad eller afvikelse.
SKIFVA, f. 1. 1) Afskuret tunt stycke. S.
af bröd, äple, lax. Skära i s-vor. — Bildar
flera sammansättningar, såsom: Bröd-, Äpleskifva,
m. fl. — 2) Säges äfv. om tunna, jemntjocka
stycken af hvarjehanda föremål, t. ex. af sten,
metall. Gå i s-vor, söndra sig i skifformiga
stycken. — Bildar sammansättningarna: Sten-,
Metall-, Bord-, Marmorskifva, m. fl. — 3) Säges
äfv. om vissa tunna, jemntjocka, runda stycken
af sten, metall, glas, trä o. s. v., hvilka brukas
till hvarjehanda behof. Se Block-, Krukmakar-,
Urskifva. — 4) Se Discus. — 5) (bot.) Den öfre,
mer utbredda delen af ett kronblad.
SKIFVA SIG, v. r. 1. 1) Skilja sig, klyfva
sig i skifvor. — 2) (fam.) Yfva sig.
SKIFVER, schi´v’r, 3. pl. Jernblad, som helt
och hållet eller till en del lossna, vid smidning,
ifrån arbetsstycket, till följe af under dem varande
otätheter.
SKIFVERTAND, f. 3. pl. — tänder. Tand,
som växt ut frammanför en annan.
SKIFVIG, a. 2. Sammansatt af tunna lager.
SKILDERI, n. 3. (t. Schilderei) En äldre
benämning för Målning, Tafla.
SKILDRA, v. a. 1. (t. schildern) Se Afmåla
(både egentl. o. fig.). — Skildrande, n. 4.
SKILDRING, f. 2. Se Målning, Afmålning,
Beskrifning.
SKILDTVAKT, m. 3. (t. Schildwache) Soldat,
utställd på post. [Skiltvakt, Skyltvakt.]
SKILJA, v. a. 2. Impf. Skilde. Sup. Skilt.
Part. pass. Skild. (Mindre riktigt Skiljde; Skiljt;
Skiljd.) 1) Afsöndra person eller sak ifrån
sällskap, förening med andra. S. någon ifrån dess
omgifning. S. fåren ifrån getterna. S. äkta
makar. S. en provins ifrån riket. S.
sammanhörande ting. S. tvistande, stridande, föra
dem åtskils. (Neutralt) S. mellan tvistande,
afdöma deras tvist, bilägga den. S. trätan,
bilägga den. S. áf, frå´n, å´t, se Afskilja, &c.
S. en vid något, afhända, fråntaga, beröfva
honom något. — Syn. Söndra, Afskilja, Afsöndra,
Särskilja, Frånskilja, Upplösa. — 2) Göra skilnad
emellan, känna skilnad på. De kunna ej s.
höger och venster. Brukas äfv. neutralt: S.
mellan vän och ovän, godt och ondt, sant och
osant. S. åt, se Åtskilja. — Syn. Åtskilja. —
S-s, v. d. 1. 1) Blifva skilda från, öfvergifva,
lemna hvarandra; söndras, upplösas, dela sig, gå
i sär, lossna från hvartannat. I samma mening
säges äfv.: S. åt. — 2) S. ifrån, vid, lemna
öfvergifva. S. ifrån en vän, ifrån hemmet. S.
vid en reskamrat. S. hädan, dö, aflida. — 3)
S. ell. S. åt, säges äfv. om äkta makar, som
upplösa äktenskapet. — S. sig, v. r. 1) Lemna ens
sällskap, söndra sig ifrån föreningen med något.
S. sig ifrån någon, ifrån umgänget med någon.
Styckena ha skilt sig i fogen. I samma mening
säges äfv.: S. sig åt, t. ex.: Båda isstyckena
ha nu skilt sig åt. S. sig vid något, göra sig
lös, befria sig ifrån; äfv. säga ifrån sig; äfv. göra
slut på något. — 2) Vara olika, skiljaktig ifrån.
De s. sig mycket ifrån hvarandra, det är
mycken skilnad dem emellan. Denne s-jer sig deri
från de andra, att ..., är deri olik de andra,
att ... — Skild, part. pass. S. ifrån alla
omsorger, fri derför. — Skiljande, n. 4.
SKILJAKTIG, a. 2. Af olika egenskaper,
innehåll, o. s. v. De äro mycket s-a. Vara
af s. mening. S-a naturer, meningar. — Syn.
Olik, Olikartad, Blandad.
SKILJAKTIGHET, f. 3. 1) Egenskapen att
vara skiljaktig. S. i meningar. — Syn.
Olikhet, Stridighet. — 3) Mindre tvistighet, föranledd
af olika meningar. Det har yppat sig en s.
emellan dem.
SKILJBAR, a. 2. Som kan skiljas åt. —
Skiljbarhet, f. 3.
SKILJEBREF, n. 5. Af konsistorium
utfärdadt dombref, hvarigenom äktenskapet emellan
tvenne äkta makar upplöses. [Skiljobref.]
SKILJEFÅRA, f. 1. Fåra, som utgör
skilnaden emellan något.
SKILJEHINNA, f. 1. (anat.) Hinna, som
skiljer tvenne delar ifrån hvarandra.
SKILJEMAN, m. 5. pl. — män. Person,
utsedd att skilja tvisten emellan andra. Antaga
någon till s. i en sak. Låta ankomma på s.
— Ss. S-nadom. [Skiljoman.]
SKILJEMUR, m. 2. Mur, som skiljer hus,
rum, gårdsrum, o. s. v.
SKILJEMYNT, n. 5. Smärre mynt, som
nyttjas vid handel i smått, mest af koppar, men äfv.
af silfver.
SKILJEMÄRKE, n. 4. Märke, kännetecken,
som tjenar att skilja tvenne ting ifrån
hvarandra.
SKILJESTRECK, n. 5. Se Bindstreck.
SKILJETECKEN, n. 5. Tecken, som i skrift
brukas att skilja meningar och satser ifrån
hvarandra.
SKILJEVÄG, m. 2. 1) Väg, som delar sig i
två eller flera, hvilka gå åt olika håll. — 2) Se
Vägskäl. [Skiljoväg.]
SKILJEVÄGG, f. 2. Vägg, som skiljer tvenne
rum eller rymmen ifrån hvarandra.
SKILJSMESSA, se Skilsmessa.
SKILLING, m. 2. Ett mindre mynt,
brukligt i flera länder, men af olika värde. — En
svensk s. = 1/48 riksdaler = 12 runstycken.
Anm. Skilling kommer af Skilja, emedan de
äldsta mynt af denna benämning voro märkta
med en korsskura, så att de lätt kunde styckas
i 2, 3 eller 4 delar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
