Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skilnad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKILNAD, m. 3. 1) Skiljande, skilsmessa.
S. emellan äkta makar. S. till säng och säte,
äkta makars åtskiljande genom laga domstols
utslag, utan att dock äktenskapet upplöses. S. i
bo, se Boskilnad. — Bildar sammansättningen
Äktenskapsskilnad. — 2) Hvad som skiljer tvenne
rymder, ytor o. s. v. åt. Deraf Gränse-,
Råskilnad. — 3) Åtskilnad, olikhet. Det är ingen s.
dem emellan. Göra s. emellan olika begrepp.
— Skrifves äfv. Skillnad.
SKILSMESSA, f. 1. 1) Händelsen, tillfället,
att personer skiljas åt, eller att en person skiljes
ifrån andra, från en ort, o. s. v. Tvenne
vänners s. Döma till s. mellan tvenne makar.
Detta skedde efter min s. från orten. S. från
lifvet, död. Man säger äfv.: Själens och
kroppens s. — 2) Tillstånd, tid, hvarunder personer
äro skilda åt. Hvad vår s. har förefallit mig
lång! [Skiljsmessa.]
SKIMMEL, schi`mmäll, m. 2. pl. skimlar.
(t. Schimmel) Hvit häst med isprängda mörkare hår.
SKIMMEL, schi´mm’l, m. sing. Svampslägtet
Ascophora.
SKIMMER, n. sing. 1) Darrande strålglans.
Skimret från de solbeglänsta böljorna. — 2)
Matt ljus. Ett svagt s. — S. m. Se Glimmer.
SKIMMERBLÅTT, n. sing. Ett slags blå
färgblandning till skimmertryck.
SKIMMERSPAT, m. 3. (mineral.) Ett slags
vattenhaltigt, lerfritt silikat, metalliskt
perlemorglänsande.
SKIMMERTRYCK, n. 5. Ett slags tryck
på tyg.
SKIMRA, v. n. 1. 1) Lysa med darrande
strålglans. Böljan s-r af solens guld. — 2)
Säges äfven om ett matt, rörligt sken. — Syn.
Se Lysa. — Skimrande, n. 4.
SKINA, v. n. 3. Impf. Sken. Saknar Sup.
(I dagligt tal brukas dock ofta Skinit.) Lysa
med stark, klar glans. Solen, månen s-ner.
Solen s-ner mig i ansigtet, s-ner in i
rummet, på marken, öfver både goda och onda.
Solen sken fram genom molnen. — Syn. Se
Lysa. — S-nde, part. pres. Brukas ofta
adjektivt. En s. kropp. — Skinande, n. 4.
SKINGRA, v. a. 1. 1) Fördrifva, förströ,
sprida kring åt alla håll. S. en folkhop. De
fiendtliga trupperna blefvo s-de. — Syn.
Förskingra, Förströ. — 2) (fig.) Fördrifva, göra slut
på, häfva. S. ens tvifvel, misstankar, farhågor.
S. ens sorg, bekymmer. — Syn. Förskingra. —
S. sig, v. r. ell. S-s, v. d. 1) Sprida sig åt
alla håll. Hopen s-r sig. Molnen ha s-t sig.
Sällskapet, församlingen s-de sig. — 2) (fig.)
Försvinna, upphöra. Hans tvifvel s-des
småningom. Sorgen s. bäst af tiden. —
Skingrande, n. 4. o. Skingring, f. 2.
SKINKA, schi`nngka, f. 1. 1) Lårbenet af
svin eller vildsvin med vidsittande kött och fläsk.
Saltad, rökt s. — 2) (fam. skämtv.) Den köttiga
delen på hvardera sidan af sätet.
SKINKEL, schi´nngk’l, m. 2. pl. skinklar. Se
Skänkling.
SKINKHALT, schi`nngkhállt, a. 1. Se
Låghalt.
SKINKMÄRR, schi`nngkmä´rr, f. 2. (t.
Schindmähre, egentl. flådd märr) Mager, dålig märr.
SKINN, n. 5. 1) Huden på menniskor och
djur. Taga s-et af djur. Emellan hull och s.,
emellan skinnet och köttet. Det är bara s. och
ben på honom, han är alldeles utmerglad,
afmagrad. Krypa ur s-et, säges egentl. om ormar
m. fl., då de ömsa skinn; (fig. fam.) blifva vild,
tygellös. (Fig. fam.) Hålla sig i s-et, iakttaga
ordning och skick, vara lydig och undergifven,
lefva ordentligt. Vara rädd om s-et, frukta för
att få stryk, att komma i fara. Ha s. på näsan,
ej låta tukta sig, ej vara flat, eftergifven, stå på
sin rätt. (Ordspr.) Arga kattor få rifvet s., en
argsint menniska ådrager sig ofta skada och
ledsamhet, blir ofta näpst. — Syn. Hud. — 2)
Afdragen djurshud, antingen med påsittande ull och
hår, eller beredd. S. af kalfvar, får, bockar.
Byxor af s. (beredt). Mössa af s. Bereda s.
Gyllene s-et, se Gyllene. — Bildar en mängd
sammansättningar, såsom: Kalf-, Hund-, Katt-,
Bock-, Får-, Björn-, Varg-, Räf-, Utterskinn,
m. fl. Deremot säges Lejon-, Tiger-, Ox-, Ko-,
Åsnehud, m. fl. — 3) Betäckningen på vissa slags
frukter. S-et på en persika, ett körsbär. —
Ss. S-beredare, -beredning, -handel,
-handlare, -handske, -kappa, -kläder,
-kyller, -pung, -påse, -säck, -tröja.
SKINNA, v. a. 1. 1) (egentl.) Draga skinnet
af. S. gröt. — 2) (fig.) Af någon taga
öfverdrifven betalning för något, som man säljer. S.
sin nästa. Han har s-t mig på priset. — Syn.
Preja, Skafva. — Skinnande, n. 4.
SKINNARE, m. 5. 1) En, som skinnar. —
2) Insektslägtet Silpha.
SKINNBAGGE, m. 2. pl. — baggar. Insekt
med sugmun, som består af en ledfull spetsig
slida. S-ggar, 3:dje ordningen af Insekterna.
SKINNBRACKA, f. 1. (fam. skämtv.) Öknamn
på borgare, på stadsbor. Egentl.: skinnbyxa.
SKINNBYXOR, f. 1. pl. Byxor af skinn.
SKINNERI, n. 3. Det slags handlingssätt, då
man skinnar folk. — Syn. Prejeri.
SKINNFISK, m. 2. Fisk, betäckt af skinn
(till skilnad ifrån Skalfisk).
SKINNFÄLL, m. 2. Se Fäll.
SKINNLAF, m. 2. pl. — lafvar. Lafslägtet
Sticta.
SKINNPELS, m. 2. 1) Se Pels. — 2) I
allmänhet menas dermed detsamma som
Fårskinnspels.
SKINNSTAMP, m. 2. (garf.) Valk, hvarmed
hudar valkas.
SKINNTORR, a. 2. Så torr, att skinnet
aflossar sig.
SKINNVARA, f. 1. (mest i plur.) Hvarje slags
skinn, som beredes och försäljes af buntmakare.
SKIPA, v. a. 1. (af Skepp; ursprungl.: lasta
fartyg; sedermera äfven: ordna, förordna, anskaffa,
dela) Brukas numera endast i uttrycket: S. lag,
ell. s. lag och rätt, utöfva domaremakten. —
Skipande, n. 4.
SKIR, a. 2. 1) Klar, renad. S. honung. —
2) (om tyg) Tunn och genomskinlig. — 3) (i äldre
språket äfven) Sedligt ren, oskyldig.
SKIRA, v. a. 1. o. 2. (af gamla ordet Skior,
eld) 1) Klara genom smältning; afskilja ett
orenande ämne genom smältning. S. honung, vax,
talg. S. smör, smälta det öfver eld. — 2) S.
ägg, hålla ägg emot dagen eller ljuset, för att se,
om de äro friska. — Skird, p. p. S-t smör,
smält smör. — Skirande, n. 4. o. Skirning,
f. 2.
SKIRDUK, m. sing. En sort tunn, ganska fin
linväf.
SKIRRHUS, m. 3. pl. skirrher. (från grek.;
med.) Elakartad förhårdning i körtelaktiga delar,
som förr eller sednare öfvergår till kräfta. —
Skrifves äfv. Schirrhus, Skirr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
