Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skirrhös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
SRI
SKJ
SKIRRHÖS, schirrö’», a. 2. (från grek.; med.)
Hård, svullen, bulnad. En s. växt. — Skrifves
äfv. Scirrhös.
SKISS (k uttalas hårdt), m. 3. (fr. Esquisse,
ilal. Schizzo) Flyktigt utkast lill en målning eller
ett konstverk; äfv. (i allm.) utkast.
SKIT, m. 2. (lågt ord) 1) Se Träck. — 2)
Smuls. orenlighet. — 3) (fig.) a) Strunt, skräp.
— b) Dålig karl. — Brukas i sammansättningar,
för att beteckna någonting dåligt, eller såsom
smädeord, t. ex.: S-karl, -oxe, -vara, o. s. v.
SKITA, v. n. 3. Impf. Skel. (lågt ord) Göra
sitt larf. S. i, ej bry sig om. S. nöd, nedsmutsa.
— S kil an de, n. 4.
SKITIG, a. 2. (lågt ord) Smutsig.
SKITTRÄNGD, a. 2. (lågt ord) I behof atl
göra sitt tarf.
SKJORTA, schdrta, f. 4. Med ärmar försedt
linneplagg, som af manspersoner bäres närmast
kroppen, under de öfriga kläderna. Pålaga ren s.
Ömsa s. I bara s-n. Kläda af en s-n, intill
s-n. (Talesätt) Icke hafva s-n på kroppen, vara
ytterst fattig. Se äfv. Blodig, i. —
Skjortkrage, -linning, -ärm.
SKJORTKNAPP, m. 2. Knapp, isydd
upptill vid kragen på en skjorta, för att hopknäppa
den om halsen.
SKJORTLÄRFT, n. 3. Sådant slags lärft, som
brukas till skjortor.
SKJUL, schül, n. 3. (af Skyla) 1) (egcntl.)
Tak utan vaggar eller stödt emot en vägg, lill
skydd emot regn och blåst. Bildar
sammansättningen Portskjul. — 2) (i allm.) Skydd emot
oväder. Söka s.
SKJUTA, schüta, v. a. o. n. 3. Impf. Sköl.
Sup. Skjutit. Part. pass. Skjulen. (Oriktigt
skrifves Skjöl; (föråldr.) Skutil och Skuten.) 4) Med
armkraft eller med kroppens tyngd förflytta något
ifrån stället, utan att lyfta det. S. en stol intill
väggen. S. stolen ifrån bordel. S. något ål
sidan. S. regeln för dörrn. S. på något.
S. en skottkärra, med armarnas lillhjelp
framrulla den på dess hjul. Fönster, dörr, som går
all s., som kan skjutas. S. rygg, säges om vissa
djur, då de kröka ryggen uppåt, t. ex. kattor.
(Fig.) S. någon framför sig, låta en annan i
sitt ställe blottställa sig för cn fara, ledsamhet
eller framställa ell förslag, en bön, en anhållan,
o. s. v. S. någon ifrån sig, förskjuta honom.
S. skulden ifrån sig, på någon, ell. blott s.
ifrån sig, skylla något på en annan. — S. bort,
fram, ihöp, in, nöd, undan, upp, ut, se
Borl-skjula, <3cc. S. något af stället, af bordel, bort
ifrån stället, ned ifrån bordet. S. fö’re, ifran,
se Förskjuta (I), Fränskjuta. S. igön, genom
skjutning tillsluta, t. ex.: S. igen dörren, spjellet.
Man säger äfv. blott: S- spjellet. S. igènom,
se Genomskjuta, 4. S. omkull, skjuta på något,
så atl det faller omkull. S. på, genom skjutning
flytta, framdriTva. S. något på en, så att det
kommer inpå eller faller på honom S. pa, med
all kraft skjuta framåt; äfv. skjuta fortare,
kraftigare. S. lill, se Tillskjuta; äfv. plötsligt och
med all kraft skjuta på; stöta till. S. tillbaka,
se Tillbakaskjula. S. tillsammans, se
Samman skjuta. (Absolut) S. ut ifrån landet, el),
blott s. ut, skjuta ut en farkost ifrån land, för
att deri ro eller segla. (Lagt.) S. en sak under
högre dom. vädja lill, anföra besvär vid högre
rätt. — 2) Frambringa, framalstra. I uttrycken:
S. knopp, frö, ax, skott. — 3) (aktivt och
neutralt) a) Medelst enkom derlill gjorda redskap
(pilbåge, blida, kanon, gevär, o. s. v.), med stark
fart framdrifva genom luften vissa kroppar (pil,
kula, hagel, o. s. v.), för att dermed döda, såra,
skada eller förstöra. S. med båge, gevär, kanon.
S. en pil, en kula. S. med hagel, löst krut,
skrot. S. etl skoll. S. blindskotl. S. lill måls.
S. upp i luften. S. bom, miste. S. på, aflossa
skott emot. S. någon, med skott döda honom.
S. en fiende, elt djur, en hare. S. vildl. S.
en för pannan, aflossa elt skott emot pannan
på någon, så alt han deraf ljuler döden. S. en
i armen, med skott såra honom i armen. S.
af, bort, igenom, nöd, söinder, se Afskjula,tec.
S. efter någon, aflossa skott, för alt dermed
träffa någon, som aflägsnar sig. S. ihjel, med
skott döda. 5. ihjel sig. S. hål på, genom
skjutning åstadkomma hål på något. S. upp,
genom skjutning göra slut på, l. ex.: S. upp sill
krut, sina kulor, sina pilar. S. ut ögat på
någon, med skott träffa ens öga, så all det
utfaller. (Talesätt) Han s-ter ej, dil han pekar,
har alltid andra afsigter, än dem han låter
påskina. — b) Säges neutralt om ett skjutredskap
med afseende på dess egenskaper, duglighet.
Kanon, som s-ter långt, hvarmed man kan skjuta
på långt håll. Bössan s-ter rätt, väl, dåligt.
— 4) (endast neutralt) a) Framstå, utstå, sträcka
sig fram. Endast i följe med vissa partiklar,
såsom: S. fram, ut, ö fver. Udden s-ler långt
ut i sjön. Se f. ö. Framskjuta, &c. — b) Gå
utöfver målet. I förbindelse med partikeln
öfver. Del har redan s-til långt Öfver tiden,
liden är redan länge sedan förfluten. — c) Växa.
Trädet s-ler för starkt. S. i höjden. S. upp.
Han börjar s. Man säger äfv.: S. på’. S.
fram, upp, ut, se Framskjuta, &c. S. ån, se
Anskjula. — d) Hafva fart. Skeppet s-ter starkt.
Aktivt säges äfv: S. fart, s. stark fart, segla
fort. — e) Säges äfv. om kattor och nagra andra
djur af kattslägtet, då de ligga på lur, färdiga
atl göra språng, för atl fånga ell rof. Katten
s-tcr på cn fågel. — S-s, v. d. Säges om
vagnshästar, då de under dragning med hela
kroppstyngden luta sig emot hvarandra, liksom för all
tränga hvarandra åt sidan.
SKJUTANDE, n. 5. 4) Handlingen, då man
skjuter (för bem. 4 o. 3 af verbet Skjuta). — 2)
Framdrifvande af växtdelar. S. af knopp, ax. —
3) (neutralt) Växande.
SKJUTBANA, f. 4. Banad plats, der man
för öfning skjuter till måls.
SKJUTBÄLTE, n. 4. Stor lifgördel af skinn,
som brukas i stället för skjulväska.
SKJUTDUBB, m. 2. Svansskruf ulan stjert,
som skrufvas i pipan vid profskjutning.
SKJUTGATT, n. S. (skepp ) Hål i öfra däcket
på ell fartyg, hvarigenom man kunde skjuta på
fienden, sedan han kommit om bord.
SKJUTGEVÄR, n. 3. Gevär, inrättadt att
dermed afskjuta skott till elt visst mål.
SKJUTGILLE, n. 4. Förening af personer i
och för öfning i skjutkonsten.
SKJUTGLUGG, m. 2. o. SKJUTHÅL, n. 8.
Glugg, hål, nit skjuta genom.
SKJUTHÄST, m. 2. (jäg.) Häst, inOfvad att
begagnas vid andjagt om våren.
SKJUT KO. f. 3. pl. — kor. (jäg.) Figuren af
en på väf målad ko, som användes vid andjagt.
SKJUTKONST, f. sing. Konsten att skjuta
med alla slags eldgevär.
SKJUTKONUNG, m. 2. Den, som vid
skjul-Öfningar gör bästa skottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
