Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skrifta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKR
SKR
575
Se f. ö. Bildskrift, Bokstafsskrift, Stafvelseskrift,
Runskrift, Telegrafskrift, m. fl. — 6) Den
heliga S., eller blott S-en, bibeln. — 7) (utan plur.)
Se Skriftermål, Bikt. Gå lill s., begå Herrans
heliga nattvard. (Fig.) Taga en i s., strängt
förhöra, tillrättavisa.
SKRIFTA, skuffta, v. a. 4. 4) Sc Bikla,
v. a. — 2) (fig.) Taga i strängt förhör, strängt
tillrättavisa. — S. sig, v. r. Sc Bikla sig. —
Skr iflande, n. 4.
SKRIFTAFLA, skri’vlåfla, f. 4. Tafla (af trä,
skiffer, o. s. v.), att skrifva på.
SKRIFT AGAT, sknfftagåt, –åt, m. 3.
(mineral.) En sort agat med figurer, liknande
skrift.
SKRIFTEBARN, n. 5. Person, som går till
skrift.
SKRIFTECKEN, n. 3. Tecken, som brukas
i skrift, föreställande antingen begrepp eller
bok-stafsljud.
SKRIFTEFADER, m. 3. pl. - fäder. Se
Biktfader.
SKRIFTELIG, SKRIFTELIGEN, se
Skriftlig, Skriftligen.
SKRIFTPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar,
som fordom erlades vid skriftning.
SKRIFTERMÅL, n. 3. Syndernas bekännelse
inför ordets tjenare, af längtan efter syndernas
förlåtelse för Christi skull, dels offentligen, dels
enskilt före nattvardens begående.
SKRIFTLAF, m. 2. pl. — lafvar. Lafslägtet
Graphis.
SKRIFTLIG, a. 2. Skrifven, i skrift affattad.
S. berättelse.
SKRIFTLIGEN ell. SKRIFTLIGT, adv. I
skrift, med skrift. S. förfalla, berätta.
SKRIFTLÄRD, m. pl. — lärde. Jude, som
var kunnig i de heliga skrifternas uttolkning.
SKRIFTNING, f. 2. Förrättningen, då man
skriftar.
SKRIFTSTÄLLARE, m. 3. -LERSKA, f. 4.
Författare ell. författarinna af ett skriftligt till
offentligt bruk genom tryck befordradt
original-arbete.
SKRIFTSTÄLLERI, n. 3. En skriftställares
yrke, sysselsättning.
SKRIFTVEXLA, v. n. 4. 4) Vexelvis ingifva
skrifter emot hvarandra vid domstol. — 2) Se
Brefvexla.
SKRIFTVEXLING, f. 2. 1) Vexling af skrifter
vid domstol. — 2) Sålunda vexlade skrifter. —
3) Se Brefvcxling.
SKRIFTYG, n. 3. Sc Skrifdon.
SKRIFVA, v. a. o. n. 3. Impf. Skref. (lat.
Scribere) 4) Med vissa öfvercnskomna tecken
(Skriftecken), som med tjenliga verktyg (stift,
grif-fel, penna o. s. v.) göras på vissa dertill
lämpliga ämnen (papyrus, träskifvor, papper, palmblad
o. s. v.), meddela andra sina tankar. S.
boksläf-ver, ord, meningar. S. med stift, med penna,
på papyrus, på papper. S. en sida. S. väl,
en vacker (yttre) stil (skrifslil). S. illa, en ful
stil. S. bakpå en vexel. S. mellan raderna.
S. sidan full. S. med förgyllda boks lä fver.
S. öfver raderna. Hvad s. vi i dag? hvad är
det för datum i dag? S. sig något lill minnes,
uppskrifva något, för att lättare ihågkomma det.
S. sig grefve, i skrift gifva sig denna titel. S.
af, se Afskrifva. S. efler, i likhet med något,
L ex.: S. efter förskrift, efler koncept. S. för
någon, i dess ställe. S. for en, skrifva något
till föresyn för en, som lär att skrifva. S. in,
öm, se Inskrifva, Omskrifva. S. på’, påteckna
intyg o. s. v.; teckna sitt namn under något.
Han har s-vil på för 100 r:dr, tecknat sin
borgensförbindelse för <Scc. S. ren, se Renskrifva.
S. lill, tillägga något till hvad förut blifvit
skrif-vet. S. under, upp, sc Underskrifva,
Uppskrifva. S. upp, äfv. förbruka genom skrifning,
l. ex.: Jag har s-vit upp allt papperet. S. ul,
skrifva färdig, sluta att skrifva, l. ex.: S. ul
sidan; har ni s-vil ut? S. ut ett namn,
skrifva det med alla dess bokstäfver. S. tffver,
se Öfverskrifva. — 2) Se Förfalla. S. en bok,
ell bref, en inlaga, en ansökning. S. väl,
illa, i valda ordalag. S. om, öfver elt ämne.
S. emot, i författad skrift söka vederlägga,
motverka, sätta sig emot person eller sak, t. ex.:
S. emot en författare, emot elt förslag. S. i
en vetenskap, i ämnen, som tillhöra den. S. ur,
göra skriftligt utdrag ur. S. ul, se Utskrifva.
— Syn. Affalta, Uppsätta, Författa, Afhandla. —
3) Absolut brukas ordet i samma mening som:
Skrifva bref. S. lill någon, till Frankrike.
Skrif mig till med försia. S. tillbaka. Han
s-ver, att han är hemma. Han s-ver
ingenting der om. S. efler, se Ef ter skrifva. S. med
någon, låta bref medfölja cn person eller i en
annans bref. — 4) Brukas om sättet att skrifva
elt ord, i fråga om dess stafning. Huru s-ves
det ordet? — 3) Se Skallskrifva. Låta s.
någon hos sig. — S-ven, part. pass. Läsa
s-el, något sorn blifvit skrifvet. Vara s. hos
någon, skattskrifven hos någon. Brukas äfv. i
motsats till Tryckt. En s. bok.
SKRIFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
skrifver. Vara sysselsatt med s. Del
beständiga s-l tröttar.
SKRIFVARE, m. 3. 4) En, som skrifver.
Brukas med afseende på handstil. Snäll, dålig s.
Deraf Renskrifvare. — 2) Person, hvars
befattning är alt renskrifva eller i skrift uppsätta
förhandlingarna vid ett embetsverk, en domstol,
biträda en embetsman eller enskilt person i
skrifters uppsättning eller renskrifning, o. s. v. — 3)
Säges skämtvis om civile embets- och tjenstemän,
om skriftställare, tidningsskrifvare, m. fl. — Ss.
Skrifvarbilräde, -lön, -syssla, -yrke.
SKRIFVARHJELP, f. 3. 4) Biträde af
skrif-vare. — 2) Anslag lill skrifvares underhåll.
SKRIFVELSE, m. 3. 4) Se Bref. En
kär-kommen s. — 2) Från embetsmyndighet till
annan sådan eller enskilt person afsänd skrift i
embetsärender.
SKRIFVERI, n. 3. (fam.) 4) Se Skrifvande.
Ell evigt s. — 2) Skrifvaryrket.
SKRIFÖFNTNG, f. 2. Öfning i alt skrifva.
Säges både om yttre och inre stil.
SKRIK, n. 3. 4) Högt, ljudeligt rop af smärta,
förskräckelse, o. s. v. Gifva lill ell s. — Bildar
sammansättningen Barnskrik. — 2) Skrikande.
Barnets eviga s. har gjort mig alldeles
lom-hörd. — 3) (fig. fam.) Högljudda yttringar af
knot, missnöje, tadel. Folkets s.
SKRIKA, f. 4. Se Nötskrika. (Fam.) Mager
som en s., ytterst mager.
SKRIKA, v. n. 4. Impf. Skrek. 4)
Anstränga rösten till höga, oartikulerade ljud; ropa
så högt man förmår. N. högt, med full hals.
S. om hjelp. S. åt, lill någon alt akla sig.
S. sig förderfvad, trött, hes. S. efler någon,
med höga rop kalla någon; äfv. uppgifva höga
rop, då någon aflägsnar sig, för all i ett eller
annat afseende påkalla dess uppmärksamhet. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
