Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slutande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 SLU
se Afslula. S. upp, upphöra. — Syn. Göra slut
på, Bringa till slut, Ända, Lykta, Fullborda, Af*
färda, Afslula, — b) Härleda cti omdöme ur
andra omdömen, komrna till en viss slutsats, draga
slutsats om något. Böjes efter konj. 4. Har i presens
äfv. Sluter o. i impf. Slöt. Hvad skall jag s. af
hans lystnad? Jag s-r deraf, all... Efter hvad
man kan s., dr förhållandel så. All s. af
utseendet, är del en bra karl. S. från del ena HU
det andra, från del mindre till del större. — c)
Komma till slut af en underhandling, till
öfverens-kommelse, aftal rörande något. Böjes såsom i föreg.
hem. S. ett förbund, en handel ell. ell köp, en
förlikning, ingå ett f. &c. S. fred. S. ell
giftermål. S. vänskap. S. kontrakt, afhandling om
något. S. bort, se Rorlsluta. — V. n. 4) Böjes
i allm. efter konj. 3. Gå ihop, vara tält fogad
intill något. Alltid med åtföljande partikel. S.
igJn, ihop, inlfll, till. Fönstret, locket s-ler
vål till. Dörren s-ler icke till. Klädningen
s-ler icke väl HU om halsen. (Krigst.) S. till,
förena sig med. sluta sig till, t. ex.: Två
sqva-droner s-de HU venstra flygeln. S. upp,
marschera fram och ställa sig i linie med en trupp
ell. i kolonner. — 2) (efter konjug. 1) Slutas, ändas,
taga slut, ända. Det s-r aldrig väl. — 3) (ridk.)
Böja hästen inåt. — S-s, v. d. (böjes.efter konj. 4,
men har i impf. äfv. Slöts) Upphöra, taga slut,
ände, ändas. Hans lefnad s-des sorgligt.
Stormen s-des med ell regn. Kriget lär snart s.
Del s-s aldrig väl. Få se, huru del s-s. Festen
slöts med ett fyrverkeri. Iläkningen slöts med
ell saldo på 100 r:dr. Tornet s-s med en spels.
Ordet s-s med en vokal på a. — Syn. Lyktas,
Ändas, Lykta. Ända, Aflöpa. — S. sig, v. r. i)
Se Slutas. Del s-r sig väl. — 2) S. sig HU,
närma sig intill, förena sig med, t. ex.: Han slöt
sig HU mig, HU vårt sällskap. S. sig HU ell
parti. — Sluten, part. pass, (för bem. i o. 2).
Inom slutna dörrar. Sluten i bojor. Sluten
fästning, slängd. Slutna leder, tält
sammanträngda. Slutet bord, lag, sällskap, inskränkt
till vissa personer, utan tillträde för andra. Spisa
vid slutet bord. Brukas äfv. adjektivt om
personer, och betyder då: Ej meddelsam, ej böjd
alt yppa sina tankar för andra. En s.
menni-ska. — Slutad, part. pass, (för bem. 3, a, b, c.)
Gudstjensten är s. Efter s. öfverläggning.
Sluladl ell. slutet köp. Slutad ell. sluten fred.
SLUTANDE, n. 4. 1) (aktivt) Handlingen,
hvarigenom något slutas, afslutas, o. s. v. — 2)
(neutralt) Upphörande.
SLUTA RE, m. 5. (sjöt.) Eftersta fartyget af
en flotta, som ligger i linie.
SLUTBLECK, n. S. Vid en dörrkarm fästadt
bleck, som upptager kolfven i låset.
SLUTBOKSTAF. m. 3. pl. — boksläfver.
Bok-staf, som slutar ett ord.
SLUTELIG, SLUTELIGEN, se Slutlig,
Slutligen.
SLUTEN, a. 2. neulr. — et. Se under Sluta.
SLUTFALL, n. 6. 1) De sista orden i ett
tal, en period, en mening, en vers, med afseende
på nummer eller rytm. — 2) (i musik) a) De
sista tonerna af ett stycke, en repris, en strof. —
b) Se Kadens, i.
SLUT FÖLJD, f. 3. Se Slutledning, Slutsats.
SLUTHULT, n. 5. (skepp.) Ett stycke trä eller
jern, som sättes i sluthullsgattct, för att uppbära
stången på ett fartyg.
SLUTHULTSGATT, n. 5. (skepp.) Ett
fyrkantigt hål i understa ändan af en stång.
SLY
SLUTKAPPA, f. 4. Fyrkantigt bleck, fästadt
vid en dörrkarm, för att upptaga kolfven i låset.
SLUTKONST, f. 3. Läran om sättet alt göra
slutledningar. — Syn. Slutledningskonst,
Dialektik, Logik.
SLUTLEDNING, f. 2. (log.) Ett omdömes
härledning ur andra. Riklig, falsk, oriktig s. —
Syn. Förnuftsslut, Slulföljd, Syllogism.
SLUTLIG, a. 2. Till slut gifven, inträffad;
som medför slutet af något. S-l svar, samtycke.
S. förklaring. Få ell s-l nej. — Syn. Ändtlig,
Definitiv, Afgörandc.
SLUTLIGEN, adv. Till slut, till sist;
ändt-ligen, omsider.
SLUTMENING, f. 2. 1) Mening, som slutar
ett stycke, ett kapitel, ett tal, o. s. v. — 2)
Mening, som innehåller den slutsats, hvartill man
genom en slutledning kommit.
SLUTMUSKEL, m. 3. pl. — muskler, (anal.)
Muskel, som öppnar och tillsluter en Öppning.
SLUTNING, f. 2. Handlingen att sluta (för
alla bem. utom för 3, b). Dörrens s.
Ledernas s. Räkenskapers s. S. af fred.
SLUTPUNKT, m. 3. Sista punkten,
meningen i ett tal. o. s. v.
SLUTPÄSTÄENDE, n. 4. Slutligt påstående.
SLUTQVADRAT. –dråt, m. 3. (boktr.) En
fjerdedcls qvadrat. Jfr. Qvadrat, 3.
SLUTRIM, n. 5. Rim i slutet af verser.
SLUTRÄKNING, f. 2. 4) Sista
hufvudräk-ningen för en alTär, en förvaltning. — 2) Slutlig
uppgörelse af räkenskaperna mellan tvenne
personer.
SLUTSATS, m. 3. 4) Sista satsen i ett
förnuftsslut, eller det slutliga omdöme, som härledes
ifrån de föregående. Jag drager deraf den s-en,
all... — 2) Se Slutledning. Följd af s-er.
Göra s-er. Falsk s. (kan sägas för begge bem.)
— 3) Sals i slutet af ett tal.
SLUTSEDEL, m. 2. pl. — sedlar. En
mäklares skriftliga belyg rörande ett genom honom
uppgjordt köpslut.
SLUTSIRAT, –åt, m. 3. Sirat vid slutet
af något.
SLUTSTAFVELSE, m. 3. Slafvelse, som slutar
ett ord.
SLUTSTEN, m. 2. 4) Kilstenen Öfverst, midt
på ett hvalf. — 2) Sista stenen i en rad af stenar
uti en mur. — 3) Se Rindslen.
SLUTSTYCKE, n. 4. Stycke, som utgör slutet
af något.
SLUTSÄTT, n. 5. Sätt alt göra fönuflsslut,
alt sluta.
SLUTT, a. 4. o. adv. Sluttande.
SLUTTA, v. n. 4. Säges om lutande ytor,
isynnerhet om mark. S. sakta, hafva obetydlig
lulningsvinkel. S. hastigt, hafva den större. —
Syn. Afslulla, Dosera. — S-nde, part. pres.
Brukas ofta nästan adjektivt. S. mark.
9 SLUTTNING, f. 2. 4) En ytas lutning. Säges
isynn. om mark. Sakta, ringa s. Hastig, stark
s. — Syn. AlTall, Dosering. — 2) Sluttande yta,
mark.
SLUTVÄRN, n. 5. (forlif.) Ett mindre fältverk,
beläget innanför ett slörre. — Syn Redult.
SLYNA, f. 4. (fam.) Lösaktig qvinna. Brukas
stundom skämtvis. En lång s.
SLYNGEL, m. 2. pl. slynglar. (l. Schlingel)
Se Lymmel. En lång s.
Anm. Ihre härleder ordel^ ifrån isl. Slcrkin,
trög och lat; det skulle således egenlligen
betyda: Lat odugttng. Sammansättningen Sign-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
