Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slyngelaktig ... - Slå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLY
gelår synes dock visa, ati del snarare belydt:
en rä och oerfaren yngling. Måhända
diminutiv af Slunt.
SLYNGELAKTIG, a. 2. Som liknar en
slyn-gel eller dess sätt, skick, väsende, uppförande. —
Slyngelaklighcl, f. 3. — Slyn gelakligl,
adv.
SLYNGELÅR, n. 5. pl. (fam.) Ungdomsåren,
då man är oerfaren och i allmänhet mera lyder
sina tycken och böjelser, än förnuftets röst.
SLYNGON, n. 5. Se Blåbär.
SLÄ, v. a. 3. Impf. Slog. Sup. Slagil. Part,
pass. Slagen. 4) (i allmänhet) Med häftig rörelse
drifvas emot ett föremål. En takpanna föll ned
och slog mig i hufvudet. Dörren slog honom
i pannan. EU träd föll och slog ihjel honom.
Bommen slog honom i sjön. S. åf, se Afslå.
nagel har slagit af säden. S. igen, häftigt
tillsluta, t. ex.: Blåsten slog igen dörrn. S. nåd,
sc Nedslå. S. till, träffa med ett plötsligt och
våldsamt slag, t. ex.: Bommen kom och slog Ull
honom. — 2) (med person till subjekt) Med
häftighet drifva, antingen blotta handen eller något,
som deraf hålles, emot ett föremål. S. handen
emot väggen. S. näfven, klubban i bordet.
S. med hammare, med klubba. S. två slag på
porten. S. värjan ur handen på någon. S.
en spik i väggen, indrifva den med hammare i
väggen. S. någon i hand, på axeln. (Talesätt)
S. spiken på hufvudet, träffa alldeles rätt. —
Brukas ofta absolut, t. ex.: S. i dörrarna, smälla
i d. S. på porten, på dörren, bulta derpå. S.
på städel, hamra derpå. — S. åf, se Afslå. S.
fast, fästa. spika fast. S. fö’r, se Förslå, I.
5. sigill, lås för, sätta sigill, lås för. S. ifrå’n,
lossa, frånbryta. S. igån, häftigt stänga,
tillsluta, t. ex.: S. igen dörrn, locket. — S. igenom,
med slag af hammare o. s. v. drifva igenom,
t. ex.: S. en spik igenom väggen. — S. ihop,
slå emot hvartannat. t. ex.: S. ihop händerna;
äfv. slå fast vid hvartannat, fästa ihop; äfv.skjuta
ihop, tillsammans, in i hvartannat; äfv. med slag
hoppacka; äfv. tillsluta, t. ex.: S. ihop en bok.
— S. in, ned, se Inslå, Nedslå. S. ned frukt,
med slag eller kastning fälla frukt ifrån trädet
till marken. S. ned läll, nedtaga dem. S. ned
ell bord, nedfälla dess skifva. — S. omkull, slå
till något, så alt det faller omkull. S. på en
sträng, anslå den. S skenor på ell hjul, med
spikar fästa dem derpå. S. pa, slå hårdare,
fortare; slå dugtigt; fortfara att slå. S. Itll, gifva
ett hastigt och häftigt slag. S. under, sälta slåar
under. — S. upp, sc Uppstå. S. upp bod, börja
bodhandel. S. upp sin bod, öppna den. S. upp
en tunna, öppna den; börja tappa derur. S. upp
en sorl vin, börja att tappa deraf. S. upp en
butelj, draga korken ur en fylld och korkad
butelj. S. ut, sc Utslå. — Syn. Banka, Bulta,
Daska, Dänga. — 3) Genom slag eller slark
rörelse gifva något/en viss beredning. 5. mynt,
prägla m. (Bokb.) S. en bok, med slaghammare
slå flera ark på en gång på en jern- eller
stenhäll. S. tegel, tillverka t. S. murbruk, bereda
det genom ältning. S. rep, sno rep på
repslagar-bnna. 5. olja, pressa sådan vid oljeslageri. —
4) a) Med blotta handen, med vapen eller
tillhygge drifva till någon, för alt skada honom till
lif eller lem, eller förorsaka smärta. S. någon
med en käpp, ell ridspö. S. någon för
pannan. S. någon i synen, i hufvudet, på
fingrarna, på örat. Har äfven djur till objekt,
t. ex.: S. en hund, en kall. S. en häst, slå
SLÅ 399
honom med piskan. — S. åf, se Afslå. S. efler,
ål någon, slå med armen, med ett vapen o. s. v.
efter cn bortgående, eller i riktning åt någon,
men utan att slaget träffar. S. ifrå n sig, med
slag drifva bort ifrån sig, försvara sig. S. igån,
tillbaka, gifva slag tillbaka. S. ihjel, Ull döds,
döda genom slag; dräpa. (Fam. talesätt) Det s-r
ingen ihjel, dermed är ej mycket bevändt. S.
omkring sig, utdela slag, åt alla håll. 5. till,
gifva ett plötsligt och häfligt slag. S. benen
undan en. slå till benen på någon, så att han
faller. S. ut, se Utslå. — b) Tilldela någon en
mängd slag, gifva stryk. S. någon förderfvad.
IJan har blifvit illa slagen. S. någon Ull
krympling, så att han blir krympling. S. någon
sönder och samman, alldeles förderfvad. S.
armar och ben af någon, slå någon högst illa. —
Syn. Piska, Kappa, Ge stryk. Basa, Basa på, upp.
Klappa, Badda, Banka, Fuktla, Damma på. Dänga,
Ge påkolja, Ge rarnmel ell. rammelbuljong,
Påklappa, Påpacka, Påpiska, Pårappa, Påtrumfa,
Påtröska. — c) (om vissa rofdjur) Fälla, döda.
Vargarne, björnarne ha slagil en oxe. — d)
(om hästar) S. ell. s. bakul, sparka bakut.
Hästen s-r. Häslen slog mig på benen, slog af
benet på honom. — 3) Kasta, stöta. 5. något
i ögonen på en. S. en sten i hufvudet på
någon. S. hufvudet emot cn slen, stöta det
emot &c. (Fig. fam.) S. i vädret, se Väder.
S. boll. S. bom, s. fel (se Bom, Fel). S. åf,
bort, se Afslå. Bortslå. S. fr&m, kasta fram;
(äfv. fig.) t. ex.: 5. [ram ell ord. S. i stycken,
slå till något eller kasta det i marken, så att
det går i stycken. 5. sö’nder, se Sönderslå. S.
tillbaka, se Återkasta. S. en duk öfver, kasta,
hölja, breda cn duk Öfver. — 6) Utgjuta, utslå,
hälla, ösa. S. vin i ett glas. S. dricka ur
kannan. S. glaset fullt. S. säden i säcken.
S. vallen öfver något. S. börl, T, sc Bortslå,
Islå. (Fam.) S. i’ sig, häftigt hälla i sig,
ur-dricka. S. ihop, hälla, ösa tillsammans. S.
vallen, sand på något. S. vin på buteljer, tappa
det på b. S. tillbaka. S. ul, se Utslå. — 7)
Fälla, kullkasta. S. någon Ull marken, i
golf-vet. S. någon af häslen. S. under sig, kasta
omkull under sig. S. nåd, omkull. S. käglor,
roa sig med kägelspelet. S. tre käglor. S.
kungen. S. hela bataljonen, alla käglorna. — 8)
Afslå (gräs), afmeja. S. gräs. I samma mening
brukas absolut blotta ordet Slå, t. ex.: Del är
tid all börja s. Han har redan slagil. Man
säger äfven: S. en äng, o. s. v. — 9) Besegra,
öfvervinna. S. cn krigshär. S. fienden på
flykten. S. Ullbaka en fiendes anfall. — 10) (i
brädspel, schack, o. s. v.) Borttaga en pjes för
motspelaren. S. drottningen (i schack). S. en
bricka, ell band (i brädspel). — 11) Säges äfven
om det klingande ljud, hvarmed ett ur
tillkänna-gifver, hvad liden är liden. Hvad s-r klockan ?
Hon s-r ett. Hvad är klockan? Hon är ell
slagen, har slagit ett. Detla ur slår qvarler,
limmar, anger genom klockslag q., t. —
Absolut säges: Klockan s-r, timman s-r. Del uret
s-r ej. — 12) Omveckla, omsvepa, inlägga i något.
För denna hem. alltid ålföljdt af partikel
(vanligen om, äfv. in). S. låg, segelgarn m. m. om
något. S. papper, duk &c. om, omkring något.
S. 6m sig, insvepa, inveckla sig uti. S. in
något i papper. — 13) Slå brukas för öfrigt i
vissa talesätt och ingår med partiklar i åtskilliga
förbindelser, hvilka icke gerna kunna hänföras
till någon af föregående bemärkelser. S. eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
