Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slöjd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 SLÖ
tystnad. — Syn. Flor, Dok. Florshufva. — 2)
(bot.) Beklädnad pä svampar före utvecklingen.
SLÖJD, f. 3. (af Slög) 1) (i vidsträckt mening)
Hvarje mekaniskt eller kemiskt yrke, som har
till föremål förarbetningen af råa naturalster utan
tillhjelp af maskinerier. Konster och s-dcr.
Handel och s-er. Vetenskaper och s-er. — 2) (i
inskränkt mening) Se Bandiverk. — 3)
Arbetande i trä.
SLÖJDA, v. n. o. a. 4. Arbeta i trl;
förfärdiga af trä. Sägcs om gröfre träarbeten, som
hvarken snickras eller svarfvas. S. cll yxskaft.
Del dr ej svarfvadt, ulan s-dl. — S löj dande,
n. 4.
SLÖJDARE, m. 5. En, som slöjdar,
sysselsätter sig med att slöjda.
SLÖJDIDKARE, m. 5. En, som idkar slöjd.
SLÖJDREDSKAP, n. 5. o. 3. Redskap, som
användes vid slöjdande.
SLÖJDVIRKE, n. 4. Virke, (jcnligt att slöjda
utaf.
SLÖJSPETSAR, m. 2. pl. (fabr.) En sort
spetsar af siden.
SLÖR, n. 5. Röd köttlapp vid hakan på höns.
SLÖR, m. 2. (sjöt.) Rum vind. Segla för en
s. hän, se Slöra.
SLÖRA. v. n. 1. (sjöt.) Segla mycket rumt.
SLÖSA, v. n. o. a. i. o. 2. ütgifva, använda,
förhruka, bekosta mer än som behöfs; lefva
öf-vcrflödigt, ej hushålla. All s. är en dårskap.
S. i mal, i kläder. (Fig.) S. med ord,
smicker, ynneslbevisningar. S. välgerningar,
gåf-vor, beröm på cn, öfverhopa med välgerningar
o. s. v. S. bort, se Bortslösa. — SI ös-andc,
n. 4.
SLÖSAKTIG, a. 2. Fallen för att slösa. —
— Slö sak lig t, ad v.
SLÖSAKTIGHET, f. 3. Fallenhet för att slösa.
SLÖSARE, m. 3. o. SLÖSERSKA, f. 4. En,
som slösar.
SLÖSERI, n. 3. Felet, alt slösa; öfverdrifvct
bekostande, förbrukande, omåttliga utgifter,
öfvcr-flödigt lefnadssätt.
SLÖSINT, a. 1. Som har svagt förstånd.
SLÖSINTHET, f. 3. Svagt förstånd.
SLÖSKODD, a. 2. (om hästar) Som har slöa,
utnötta skor.
SMACK, f. 2. Ett galcaslackladt fartyg med
rund akterspegel.
SMACK, n. sing. Smackande. — Inl.
Härm-ning af ett smackande ljud.
SMACKA, v. n. 4. 4) Smälla med läpparna
eller tungan; äta på det sätt, att ett dylikt ljud
höres. S. ål en häsl. — 2) Sägcs äfv. om
grodornas läte. — Smackande, n. 4. o.
Smack-ning, f. 2.
SxMAK, m. sing. 4) Det af menniskans fem
sinnen, hvarigenom hon cmottager intryck af vissa
ämnen, som reta tungans och gommens nerver.
Förlora, ålcrfå s-en. S-en och lukten. Vidrig,
obehaglig för s-en. — Syn. Smaksinne. — 2)
Det intryck, som ett ämne väcker på delta sinne.
Denna spis har cn fin, hög s. Elak,
obehaglig s. Del har s. af körsbär, smakar som
körsbär. Åta med god s., med god mailust. Sälta
s. på, gifva god, behaglig, fin smak. Taga s-en
af något, göra, att det ej mera har samma smak
som förut. Hafva elak s. i munnen, erfara ett
stadigvarande intryck liksom af något
illasma-kande, oakladt man ingenting förtär. — Bildar
sammansättningarna Osniak^-Försmak, Eftcrsmak.
— 3) Tycke, behag, böjelse. Hafva, fatta, fä s.
SMA
för, finna s. i något. Ge någon s. för något.
Det är icke i min s. Del faller honom i s-en.
Lefva efter sin egen s. I kännares s. — Har
sammansättningen Afsrnak. — 4) Den särskilta
karaktercn af ett arbete, af ett verk, eller hos
en författare, konstnär. Den fransyska s-cn
råder i hans arbeten. I lyrisk s. 1
gammaldags s. I god, elak s. Målning i Kaphaels.s.
— 3) (eslct.J Förmågan alt uppfatta och bedöma
det sköna och det fula. Han har mycken s.,
god s., fin s., ingen dålig s. Vara ulan s.
Med s. gjord. Den goda s-ens fordringar.
SMAKA, v. a. 4. 4) Känna, erfara, huru något
smakar; äfv. förtära. S. en rätt. Han sde
icke ett Guds lån. Vanligtvis säges neutralt S.
på, t. cx.: S. på maten, på vinet. Del är bara
all s. på, ej alt äla mycket af. — 2) (fig.) Njuta,
röna, erfara, emoltaga intryck af. S. ell nöje,
en sällhcl. Låla ell barn s.^ riset. — V. n. 4)
Hafva smak, gifva smak ifrån sig, göra intryck
på smaksinnet. S. väl, illa, bällre, sämre.
Huru s-r del? Del s-r ingenting, s-r som
cll. af citron, af kärlet. S. sall, rullel, sölt,
surt. (Fam.) Del s-r efter mer, lockar att
förtära mer. — 2) Göra behagligt intryck på
smaksinnet, gifva god smak. Del s-r honom. Det
s-r mig ej. Ingenting s-r honom. Låla sig
väl s., äla, dricka med begärlighet. — 3) (fig.)
S. af, likna, närma sig till, stöta på, t. cx.: Det
s-r af skrymteri. — Smakande, n. 4.
SMAKFULL, a. 2. Som röjer mycken smak.
S. klädsel. — Smakfullhet, f. 3.
SMAKFULLT, adv. Med mycken smak. Kläda
sig s.
SMAKLIG, a. 2. Väl smakande, behaglig för
smaksinnet. 5. mållid. — Syn. Appetitlig,
Välsmakande, Välsmaklig. — Smaklighel, f. 3. —
Smaklig l, adv.
SMAKLÖS, a. 2. Utan smak. S. mat. S.
stil. — Smaklöst, adv.
SMAKLÖSHET, f. 3. Brist på smak.
SMAKNERV, m. 3. Nerv, som ifrån hjcrnan
utgår till smakorganen.
SMAKORGAN, - årrgån, m. o. n. 3.
Verktyg för smaksinnet.
SMAKSINNE, n. 4. Se Smak, 4.
SMAL, a. 2. (af Små) 4) Ej bred. S. väg,
gång. S-t band. S. öfver bröstet. (Bibi., fig.)
Den s-a vägen, vägen till himmelriket. — 2) Ej
tjock. S. karl. En lång och s. flicka. S.häst.
S. hals. S-a ben, armar, fingrar, vador. S-t
lif. S. om lifvct. — 3) (fam.) Obetydlig, ringa.
Del blir en s. sak. Del är s-l för honom, han
är i knappa vilkor. — Ss. S-bladig,-halsig,
-randig.
SMALBEN, n. 3. Den nedre smala delen af
benet på menniskor.
SMALBENT, a. 4. Som har smala ben. (Pop.)
Derlill är han för s., det öfvcrsliger hans
förmåga.
SMALE, m. 2. (pop.) Hop, stor mängd.
SMALHANS, m. sing. oböjl. (pop. o. fam.)
Säges, för alt beteckna brist. S. är köksmästare
hos honom, del är smått om maten hos honom.
SMALHET, f. 3. Ringa bredd eller tjocklek.
SMALNA, v. n. 4. Blifva smal. S. af, se
Afsmalna. — Smalnande, n. 4.
SMALSTJERT, m. 2. En insekt af
Skalbaggarna. Leptura.
SMALTS, m. sing. Ett slags mcdelfin blå färg,
beredd af kobolt. — Ss. S-blå, -blått (s. n.).
SMARAGD, -åggd, m. 3. (grek. Smaragdos)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
