Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snedsteg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNE
SNO
413
sidan. — 2) (fig. fam.) Afvikelse från det råtta,
förseelse.
SNEDSTEG, n. 3. Ett slags steg (se d. o.)
hos boktryckare.
SNEDSTOCK, m. 2. Ett slags lätt plog, som
brukas till snedning.
SNEDSTÖTTA, f. 1. (byggn. k.) Sträfvare mot
upprättslående bjelkar i taklag och korsverkshus.
SNEDT, adv. I sned ställning eller riktning,
med snedt läge. Sälla, ställa s. Sitta, slå s.
Skrifva s., sneda rader. Bo s. emot någon, s.
öfver. Gå s., i sned riktning. Gå s. på skor,
mera på ena sidan af skorna än på den andra.
Se s., ål sidan. (Fig. fam.) Se s. på någon, vara
gramse på, bära agg till honom.
SNEDVINKL1G, a. 2. Som har sneda vinklar.
— Snedvin k lig h el, f. 3. — Snedvinkli gl,
adv.
SNEDÖGD, a. 2. Som har sneda ögon.
SNEGLA, v. n. 4. (fam.; af Sned) Se snedt.
S. på någon. — Sneglande, n. 4.
SNES. m. 2. (prov.) Tjog.
SNESLAND, n. 5. (prov.) tunnland.
SNIBB, m. 2. Spetsig ända på en
klädespersedel. S. på ell kläde, på fruntimmershufvor,
SNIBBA. v. a. 4. Göra snibbig.
SNIBBHUFVA, f. 1. Ett slags sorghufva, som
bildar en snibb fram i pannan.
SNIBBIG, a. 2. Som har snibbar eller
spetsiga ändar.
SNICKARE, m. 3. (I äldre språket Snidkare,
af Snida) Uandlverkare, som af trä förfärdigar
bvarjehanda husgerådssaker. — Ss.
Snickararbete,-gesäll,-han dlverk,-verkstad,
• verktyg.
SNICKARLIM, n. sing. En sort lim, som
användes af snickare, och beredes för det mesta
af allehanda hudafskräden.
SNICKRA, v. n. 4. (fam.) Göra snickararbete.
SNICKSNACK, sni’cksnåck, n. sing. oböjl. (fam.)
Se Prat, Sladder.
SNIDA, v. a. 3. (Brukas blott i infinitiv och
pres. indik.) Skära ut figurer i trä. — Betyder
ursprung), blott: Skära.
SNIDARE, m. 3. Ett slags svarfjern med
krok.
SNIDT. se Snitt.
SNIDVERK, n. 3. I trä utskurna figurer till
prydnad; träsnidararbele.
SNIFSA, snfflsa, v. a. 1. (pop.) Skära af.
SNIGEL, m. 2. pl. sniglar. Ett slägte af
Lungsnäckorna. Se f. ö. Skal-, Skogs-,
Åkersnigel.
SNIKAS, v. d. 1. Vara sniken. S. efler
något.
SNIKEN, a. 2. neutr. — el. Begärlig efter
vinst, vinningslysten.
SNIKENHET, f. 3. Begärlighet efter vinst,
vinningslystnad.
SNILJA, f. 1. (fr. Chenille) Ett slags
silkessnöre till broderier, liknande en hårig larv.
SNILLA UNDAN, sc Undansnilla.
SNILLE, n. 4. (isl. Snilld, af Snæll) 4) Af
naturen gifven förmåga alt i konsten framställa
nya idealer af det sköna, att i vetenskap
upptäcka vigtiga sanningar eller sammanbinda dem
i system, att uppfinna nyttiga konstverk eller
utföra stora, ovanliga företag. Artistiskt,
vetenskapligt, mekaniskt s. Eli skapande s. Hafva,
sakna s. — 2) Snillrik nienniska. Han är ell s.
Stora, vittra s-n. Ett vittert s. — Syn. (för
begge bem.) Geni (hvilket dock äfv. ofta
begag
nas i elak mening, om charlataner, som vilja
gälla för sanna snillen).
SNILLE ALSTER, n. 3. Se Snillefoster.
SNILLEARBETE, n. 4. Snillrikt arbete.
SNILLEBRAGD, m. 3. Se Snillefoster.
SN1LLEFLYGT, f. 3. (fig.) Snillets
hänförelse.
SNILLEFOSTER, n. 3. Verk, arbete, som
förråder snille. Säges mest om litterära arbeten.
— Syn. Snillcalsler, Snillebragd.
SNILLEGÅFVA, f. 4. Hvarje högre yttring
af någon särskilt andlig förmögenhet, när denna
utan synnerlig möda frambringar något utmärkt.
SNILLEKRAFT, f. 3. Den hos snillet
inneboende förmåga.
SNILLELEK, m. 2. En snillets lekande
verksamhet, dess lekande sysselsättning med något
ämne.
SNILLEPROF, n. 3. Prof på snille.
SNILLRIK, a. 2. 4) (om person) Som äger
mycket snille. En s. man. — 2) Som röjer,
bevisar mycket snille. Eli s-l arbete, konstverk.
— Syn. Anderik.
SNILLRIKHET. f. 3. Mycket snille.
SNILLRIKT, adv. På ell snillrikt sätt, med
mycket snille.
SNIPA, f. 4. 4) Fiskslaget Polynemus. — 2)
Se Gäddsnipa och Gräddsnipa.
SNIPGÄDDA, f. 4. Se Gäddsnipa.
SNIPHUFVA, f. 4. Se Snibbhufva.
SNIPIG, a. 2. (fam.) Smal och spetsig.
SNIPP SNAPP SNORUM, n. sing. (t.Schnipp
Schnapp Schnurr) Elt slags kortspel.
SNIPPSNAPPLÅS, n. 3. Elt slags lås med
stillastående tillhållning.
SNITT, n. 3. (t. Schnill) Skärning,
inskärning. Göra elt s. — S. m. 3. 4) Yta.
uppkommen genom skärning. S. på en bok, skuren kant
på en inbunden bok. — 2) Sättet, huru ett
klädesplagg blifvit tillskuret. Bocken har en
vacker s , sitter väl.
SNO, f., se Snodd, f.
SNO, v. a. 2. I. (Sammandraget af gamla ordet
Snoda, af Snod, tål.) Hopvrida något (hampa,
lin o. s. v., eller sammanlagda trådar, snören,
m. m.), så att deraf uppkommer en tråd, ett
snöre, elt rep, o. s. v. S. rep. S. hampa till
rep. Jfr. Tvinna. S. af, sno något, så alt det
brister. S. fast, fästa genom snoende. S. ifran
sig, åt höger. S. ihop, genom snoende förena;
(fig. fam.) dikta, ljuga ihop; äfv. hoptrassla. S.
Tn, vid snoende inbringa i snodden; (fig. fam.)
insmyga. 5. om, sno ånyo. S. omkring,
omlinda. S. upp, upplösa något snodt. S. a t, sno
mycket hårdl. S. al sig, åt venster. — S. sig,
v. r. 4) Säges om trådsändar, snören, rep o. s. v.,
som af sig sjelfva vrida ihop sig, så alt de blifva
liksom snodda, hoptrassla sig, veckla in sig i
hvarlannat. S. sig tillbaka, säges om något
snodi, som vrider sig tillbaka. — 2) (fig. fam.)
Bruka konster, för alt undankomma; slingra sig,
göra slingerbultar. S. sig ifran, undan, slingra
sig ifrån. — Snodd, part. pass.
SNO, v. n. 2. II. (moes. g. Sniwan, gå fort;
isl. Snua, fort återvända; fam.) Löpe, springa,
skynda sig, ha brådt om; äfv. leta, snoka. Han
s-r öfverallt. S. af, bort, springa, skynda bort.
S. efter, förbi’, in, omkring, upp, ut. S. upp,
snoka upp. S. ifrå’n sig, skyndsamt göra ifran
sig. S. undan, undansnappa. S. al sig, rycka,
kapa, snappa åt sig. — S. sig, v. r. (fam.) S.
sig ifrå’n, undan, skyndsamt smyga sig bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
