Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Solfläck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOL
SOL
421
SOLFLÄCK, m. 2. 4) Fläck i solen. — 2)
Brun fläck på huden till följe af stark solhetta.
SOLFÖRMÖRKELSE, f. 3. Den företeelse,
då månen träder emellan solen och jorden, så att
solen antingen helt och hållet eller till cn del
undanskymmes för större eller mindre del af
jorden och tyckes vara förmörkad, bvarvid
dagsljuset dervid mer eller mindre fördunklas.
SOLGLAS, n. 3. Se Brännglas.
SOLGLIMT, m. 2. Se Solstrimma.
SOLGRAND, n. 3. Helt liten stoftpartikel,
sådan som t. ex. ses flygande i luften, då solen
i full glans faller in i ett dunkelt rum. Brukas
vanligen i betydelsen af något gauska litet, en
smula.
SOLGRADERING, f. 2. Saltvattens
utsättning för solen, i stora flata kärl, för att afdunsta.
SOLGUD, m. 2. Solens gud (Foibos, Apollo,
Baal, Baldcr, o. s. v.).
SOLGÅNG, m. 2. Den lid, då solen går upp
eller ned.
SOLGÅNGSVÄDER, n. 3. (sjöt.) Sommarväder,
då vinden följer solen, så att den på förmiddagen
är ostlig, vid middagen sydlig och på
eftermiddagen vestlig.
SOLHATT, m. 2. Hatt med breda skyggen
till skydd emot solen.
SOLHETTA, f. sing. Helta, förorsakad af
solens strålar.
SOLHVARF, n. 3. Se Solcykel.
SOLID, solid, a. 2. (lat. Solidus) 4) Fast,
stadig; hård, lät; varaktig. — 2) Redbar, säker,
pålitlig. — 3) Grundlig. — 4) (geom.) S. figur,
som har längd, bredd och höjd eller djuplek.
SOLIDARISK, a. 2. (fr. Solidaire) Som
förbinder en för alla och alla för cn.
SOLIDARITET,––––––ét, f. 3. Förbindelse
en för alla och alla för en.
SOLIDITET,––––-ét, f. 3. 4) Fasthet,
stadighet; hårdhet, täthet; varaktighet. — 2)
Redbarhet, säkerhet, pålitlighet. — 3) Grundlighet.
SOLIG, a. 2. öppen för solen. — Soli g hel,
f. 3.
SOLITÄR, –ä’r, m. 3. (fr. Solilaire, af lat.
Solilarius) Ensam infallad diamant.
SOLK. så’llk, n. sing. Smuts efter
handte-ring med händer.
SOLKA, så llka, v. a. 4. (freqventativ af Söla)
Genom bandlcring med händerna smutsa (papper
o. d.). — Solkande, n 4. o. Solkning, f. 2.
SOLKIG, så llkigg, a. 2. Smutsad genom
hand-tering med händer. Säges isynn. om papper.
SOLKLAR, solklar, a. 2. 4) Klar till följe af
solens sken. En s. dag. — 2) (fig.) I högsta
grad klar, tydlig. Det är s-t all...
S0LLIC1TERA, sållisitcra, v. a. 4. (lat.
Solli-cilare) Enträget anhålla, göra ansökan om något.
S0LLIC1TANT, sållisitannt, m. 3.* En, som
anhåller eller inger ansökning om något;
rättsökande.
SOLLICITATION, sållisitatschön, f. 3.
Enträgen anhållan, ansökning, bön eller begäran.
SOLLJUS, n. 3. Det ifrån solen
utströmmande ljus. Säges till skilnad ifrån Eldljus,
Elektriskt ljus, m. m.
SOLMIKROSKOP, sèlmikråskå’p, n. 3. o. 3.
Mikroskop, hvarigenom mycket små, af solen
belysta föremål på cn vägg eller någon annan slät
yta i en mörk kammare framställas mycket
förstorade.
SOLMISERA, sållmiscra, v. n. 4. (ilal.
Sol-misare) Se Solfiera.
SOLMÅNAD, m. 3. Månad, som utgör
af solårets längd eller 30 dagar 40 timmar 29’ 4".
SOLMÖJA, f. 4. Se Smörblomster.
SOLO, sölo, adj. o. adv. (italienskt ord, af lat.
Solus) Ensam. Vara s. Spela, sjunga s. —
S. n. pl. soli. 4) (i kortspel) Spel, då man spelar
ensam eller utan att köpa. — 2) (i musik) a)
Spel af ett enda instrument; sång af cn enda
röst. — b) Ställe i elt tonstycke, der sådant spel
eller sång förekommer. — c) Tonstycke för ett
enda instrument’eller en enda röst. — 3) (i dansk.)
Dans af en enda person. — Ss. S-par ti,-stycke,
-stämma.
SOLROS, f. 4. 4) Allmänt odlad, i Mexico
inhemsk blomsterväxl, hvars frön gifva olja.
Heli-anthus annuus. — 2) Växlen Cislus Helianlhemum,
med gula blommor.
SOLRÖK, m. 2. Töcken af en mängd torra
partiklar, som efter långvarig torka uppstiga i
luften, och hvarvid solen synes alldeles röd.
SOLSIDA, f. 4. Den sida af ett föremål, som
är belyst af solen.
SOLSIGTE, n. 4. Ett slags sigle på
skjutgevär, beslående i en Öfver fasta sigiet hvilande
cylinder- eller konformig skifva.
SOLSKEN, n. 3. Solens sken, glans. Det
är s. 1 s-el, der solen skiner. 1 regn och s.,
i både fult och vackert väder. (Fam.) Slicka s.,
sola sig. — Sa. S-sdag, -s väder.
SOLSKENSREGN, n. 3. Regn, som faller
under solsken.
SOLSKENSRYTTARE, m. 3. (fam.) En, som
blott i vackert väder visar sig ute.
SOLSKIFTE, n. 4. Åkerjords skiftning
emellan byamän på det sätt, att hvar och en har sin
jord liggande åt det håll, hvaråt hans gård i byn
bar sitt läge. Ägor, som ligga i s.
SOLSKIFVA, f. 4. Den del af solen, som är
vänd åt jorden och synes för dess innebyggare
såsom cn rund skifva. — 2) Se Solur.
SOLSKÄRM, m. 2. Skärm till skydd emot
solens strålar.
SOLSPEL, n. 3. (jäg.) Tjäderns spel i
soluppgången.
SOLSTRIMMA, f. 4. Solstråle, som
genomtränger molnen.
SOLSTRÅLE, m. 2. pl. — strålar. Från solen
1 rak linie ulstråladl ljus.
SOLSTYNG, n. 3. 4) (med.)
Hjerninflamma-tion till följe af solens häftiga inverkan på
huf-vudet, då det är blottadt eller blott lätt bctäckt.
— 2) Koller hos hästar.
SOLSTÅND, n. 3. Den lid på året, när solen
vänder sig i ekliplikan, eller då natt och dag äro
längst. Jfr. Sommar- och Vinlersolslånd. —
Ss. S-stid.
SOLSTÅNDSPUNKT, m. 3. S-er kallas de
punkter, der jorden står högst eller lägst i sin
bana, emedan solen då i två till tre dygn tyckes
likasom slå stilla.
SOLSYSTEM, sölsyslä’m, n. 3. Så kallas
samle-liga de himmelskroppar, hvilka hafva sina banor
omkring en och samma sol eller fixstjerna.
SOLTID, söltid, m. 3. Den efter solens
skenbara dagliga omlopp bestämda afmälningen och
indelningen af tiden.
SOLTORKA, v. a. 4. Torka i solen (till
skilnad ifrån Torka i ugn). — Sollorkning,
f. 2.
SOLTÄLT, n. 5. Segel, utsträckt öfver ett
fartygs däck, till skydd emot solen.
SOLUR, söl-ür, n. 3. Hvarje inrättning, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
