Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spjufver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
SPJ
SPO
all s. mol udden, man måste underkasta sig sitt
öde. — Spjernande, n. 4. [Spjärna.]
SPJUFVER, m. sing. (fam.) Illistig skälm.
SPJUT, n. 5. Vapen, bestående af ett långt
spetsigt jcrn i ändan af ett långt skaft. Kasta,
slunga ell s. emol sin fiende. — Ss. S-for mi g,
-jern, -kast, -kastare, -kastning, -lik,
-ska fl.
SPJUTAND, f. 3. pl. — änder. Se Sljertand.
SPJUTROCKA, f. 4. En art Rocka, hvilken
har på stjerten cn med hullingar besatt pigg,
hvarmed hon kan farligt såra. Raja Pastinaca.
SPLENDID, splänndfd, a. (lat. Splendidus)
Lysande, präktig.
SPLINT, m. 2. Se Sprint. — S. m. sing.
4) Den lösare veden näst under barken. — 2)
Spillror.
SPLINTA, v. a. 4. S. ell. s. sö’nder,
söndersplittra.
SPLISS, m. 2. (sjöt.) Ställe, der ändarnc af
tvenne tåg blifvit sammanflätade. [Splits.]
SPLISSA. v. a. 4. (sjöL; t. splissen)
Sammanfläta ändarna af tvenne tåg. — Splis sande,
n. 4. o. Splissning, f. 2. [Splitsa]
SPLISSHORN, n. 3. (sjöt.) En stor mcrlspik,
som brukas vid splissning af ankartåg.
SPLISSJERN, n. 5. (sjöt.) Verktyg att
upplösa knutar på tågvcrke.
SPLIT, n. sing. (af isl. Splila, splittra)
Tve-drägt, söndring i tänkesätt och slräfvanden. S.
och oenig hel.
SPLITS, SPLITSA, se Spliss, Splissa.
SPLITTER, s. Se Splittra.
SPLITTER ell. SPLITT, adv. (fam.) Helt
och hållet, alldeles. Splitter ny, naken. Splill
galen, rasande.
SPLITTRA, v. a. 4. 4) S. ell. s. sönder,
söndra i spliltror. — 2) (fig.) Söndra, dela. — S.
sig, v. r. Gå sönder i spliltror; (fig.) söndra
sig, dela sig. — Splittrande, n. 4.
SPLITTRA, f. 4. Litet tunt, spetsigt stycke,
som blifvit uthugget eller ulsprängdt ifrån ytan
af ett föremål.
SPLITTRING, f. 2. 4) Söndrande i spliltror.
— 2) (tig.) Söndring; tvedrägl, oenighet.
SPOF, m. 2. pl. spofvar. Ett slägte af
Vadfåglarna. Numenius. Se f. ö. Småspof och
Stor-•pof-
SPOL, n. 5. Ryggfena pa fiskar.
SPOLA, v. a. o. n. 4. I. (t. spülcn) Skölja.
Brukas i sjömansspråket. Vågorna s-de honom
i sjön. Sjön s-de öfver däckel. S. af, se
Af-spola, 2. S. bort, se Bortspola. S. in, ül,
skölja in, ut.
SPOLA, v. a. o. n. 4. II. Vinda garn på
spolar. S. garn. Hålla på all s. —
Spolande, n. 4.
SPOLE, m. 2. pl. spolar. 4) Långt rör,
vanligen af vass, hvarpå garn medelst spinnrock
blifvit vindadt, och som trädes på en smal ten i
väf-skötteln, för att vid väfning Jemna garn till inslag.
— 2) Se Skottspole. — 3) Den del af röret på
en fågelfjäder, som är fäst i fågelns kropp. — 4)
Se Vindspolc. — 6) (fam.) Oförfaren yngling. En
ung s.
SPOLIATION, –-tschön, f. 3. Plundring.
SPOLIERA, v. a. 4. (lat. Spoliare) Plundra.
— Spoliering, f. 2.
SPO LM A SK, m. 2. Ett slags larmmask,
stundom cn fot lång och tjock som en gåspenna,
snarlik en metmask, men blekare. Ascaris
lum-bricoides.
SPOLNING, f. 2. Handlingen, då man spolar
(för begge verbema Spola).
SPOLRÖR, n. 3. Stycke af ett vassrör, som
brukas alt spola på.
SPOLRÖRSLÅDA, f. 4. Låda, hvari spolrör
förvaras.
SPOLSTICKA, f. 4. Rundsvarfvad. smal,
af-spetsad sticka, hvarpå spolrör stickas vid spolning.
SPOLSTIFT, n. 3. ell. SPOLTEN, m. 2. Slift
ell. ten af jern, som brukas till samma ändamål
som Spolsticka.
SPONDÉ, spånndé, m. 3. Versfot af två
långa stafvclser.
SPONSION, spånnscbön, f. 3. (lat. Sponsio)
Borgen.
SPONTA, se Spånta.
SPONTANEITET. spånntaneitél, f. 3. (af lat.
Spontaneus) Frivillighet, sjclfverksamhet.
SPONTON, spånnlön, m. 3. (fr. Esponlon)
Halfpik, som fordom bars af infanlcri-oflicerare,
nu bruklig till sjös vid äntringar.
SPORADISK, spårådissk, a. 2. (gr.) Spridd.
S. sjukdom, som blott angriper vissa enskilla
personer, ulan att vara allmänt smilisam.
SPORRA, v. a. 4. 4) Med sporrarna egga
(en häst, den man rider). S. en häst. — 2) (fig.)
S. ell. s. upp, se Egga. — Sporrande, n. 4.
SPORRE, m. 2. pl. sporrar. 4) Verktyg,
som en ryttare fäster baklill på foten, för att
dermed stöta hästen i sidan, då han vill mana på
eller straffa honom, beslående af en bygel, med
en spets eller kringla hakt ill. Ge en häst
s-rar-na, sporra honom. Hugga s-rarna i hästens
sidor. Lyda s-en, rätta sig efter ryttarens
sporr-ning. — 2) Högt sittande baktå på vissa fåglar,
t. ex. höns; äfv. liten klo, som vissa hundraser
hafva bakpå frambenen. — 3) (bot.) a)
Sporrfor-mig del på blommor af fam. Labiatæ. — b) Se
Honungssporre. — Ss. Spor rf or mig, -lik.
SPÖRREBLOMMA. f. 4. örlsläglct
Antirrhi-num.
SPORRHJUL, n. 3. Det taggiga hjulet
bak-till på en sporre, äfv. Kringla kalladt.
SPORRHUGG, n. 3. Hugg, slöt med sporre.
SPORRHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga)
Se Sporra, 4.
SPORRHÖNS, n. 5. Dubbla s., ett slags höns
med fem tår på hvar fot.
SPORRJERN, n. 3. Sporrformigt jern,
hvarmed utkallad bakelsedeg skäres.
SPORRKLINGA ell. SP0RRKR1NGLA, f. 4.
Se Spor rh jul.
SPORRKNEKT. m. 2. eller
SPORRLÄDER, n. 3. Tjockt läderstycke, som
bakpå stöfveln uppbär sporren.
SPORRMAKARE, m. 3. Handlverkare, som
tillverkar sporrar.
SPORRNTNG, f. 2. Eggning med sporre eller
sporrar.
SPORRSTRECK, n. 5. (t. spornslreichs) I s.,
så fort hästen förmår alt springa, då han eggas
genom sporrning. [-sträck.]
SPORRÖRT, f. 3. Se Sporreblomma.
SPORTEL, spå’rrl’l, m. 2. o. 3. pl. sportlar
(spå’rrllarr) o. sportler (spå rrtfr). (lat. Sporlula.
korg, hvari mat skickades någon till skänks;
skänk.) Laglig biinkomst.
SPORTELTAXA, spårrfltåxa, f. 4. Taxa
på sportler, som embels- och tjenstcmän äga all
uppbära.
SPOTSK, spå*llsk, a. 2. (af Spott) Stolt och
trotsig eller hånande. Säges både om person och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
